Vem är den helige Efraim?

Sebastian Brock

Det finns två helt olika traditioner om den heliga Efraim. Han porträtteras antingen som diakon eller som munk. Vad är egentligen korrekt? För att få svar måste man kritiskt undersöka de två källor till kunskap som vi har: 1) den biografiska traditionen och 2) de skrifter som förmedlats till oss i namn av den helige Efraim.

Det är mycket lite vi med säkerhet vet om den helige Efraim. Han föddes i eller i närheten av Nisibis under de första åren av 300-talet. Han hade någon form av roll i kyrkan under större delen av sitt liv, under flera biskopar, varav den första var Jakob av Nisibis. I en fredsöverenskommelse 363 kom Nibibis att bli del av det persiska riket och dess kristna befolkning drevs på flykten . Efraim hamnade till sist i Edessa, där han tillbringade de sista tio åren av sitt liv. Han dog år 373.

1)  Standardverket om den helige Efraims liv skrevs ungefär två hundra år efter hans levnad. Den sysslar huvudsakligen med hans tid i Edessa och är till viss del baserad på tidigare identifierbara källor. Flera av framställningarna i denna skrift är bevisligen ohistoriska. Exempelvis Efraims besök hos den helige Basilios och den helige Bishoi. Andra (som den om hans hedniska far) strider mot vad vi får reda på från hans egna verk, eller från andra mer säkra källor. Beskrivningen av honom som sträng, kvinnohatande asket strider mot Jakob av Serughs lovord om honom. Detta måste betraktas som beskrivningar av honom gjorda för att passa förväntningarna hos 500-talets läsare, och som ett sätt att göra honom relevant för dem. En aspekt av denna ”uppdatering” av den helige Efraim är att presentera honom som munk. Den egyptiska formen av monastiskt liv nådde inte Mesopotamien förrän sent 500-tal, förmodligen efter Efraims död. Hans dagars asketiska liv hade andra former (en egen inhemsk syrisk tradition). Till skillnad från senare tids munkar levde asketerna på denna tid mitt i den kristna gemenskapen. Och det är troligt, men inte säkert, att Efraim var en av dem.

Några tidigare källor än biografin ger oss några viktiga detaljer – särskilt Jerome (Hieronymus). I sin ”Berömda mäns liv”, skriven 392, berättar han att Efraim var diakon. I en skrift av Palladius från cirka 420 nämns att Efraim under det sista året av sitt liv organiserade hjälp åt de som drabbades av en lokal hungerkatastrof. Särskilt betydelsefull är Jakob av Serughs presentation av Efraim som ”en Mose för kvinnor”, som tränade de i körsång. Detta låter trovärdigt i ljuset av hans egna hymner, varav några helt säkert är skrivna speciellt för kvinnor. Det är också värt att nämna att han porträtterar bibliska kvinnor med stor empati i sin poesi – i skarp kontrast till kvinnohataren i tidigare nämnda biografi.

2) Efraim blev redan under sin livstid känd som diktare. Många anonyma hymner och andra verk blev därför tillskrivna honom. I den första utgåvan av hans verk på edessensk arameiska, gjord i Rom under första halvan av 1700-talet, är äkta och oäkta verk av honom blandade. Det gäller i mindre grad även de flesta utgåvorna från 1800-talet. Ett av de viktigaste kriterierna för att skilja ut de äkta från de falska är manuskriptens datering.

Tack vare det torra klimatet i Egypten har en ansenlig mängd arameiska manuskript från 500-talet bevarats i det syriska klostret (Deir es-suryan) (Mellan Kairo och Alexandria). Ungefär ett halvt dussin av dessa (nu i Vatikanens bibliotek och Brittiska biblioteket) innehåller Efraims verk. Genom att spåra vad som hänt med dessa texter i senare manuskript blir det tydligt att efter 600-talet kopieras inte hans hymner i sin helhet längre. Enskilda verser återanvändes istället i liturgisk poesi som i sin helhet tillskrivs Efraim, men som i själva verket har annan författare. För att få ordning på Efraims verk, måste man således gå till de tidigaste manuskripten. Det är först under de senaste halvseklet som arbetet med att sammanställa dessa kommit igång. Till stora delar är det en ensam mans verk, den benediktinske munken Dom Edmund Beck. Det betyder att det bara är under de allra senaste decennierna som en tydligare och sannare bild av Efraim som poet och teolog har börjat framträda.

Den helige Efraims rykte i Europa har dragits med två stora problem. För det första har en del falska hymner tillskrivits honom. För det andra har hans poesi (både äkta och falsk) bedömts med kriterier från grekisk och latinsk poesti, som är totalt olik till sin natur. Detta förklarar varför många brittiska forskare under 1900-talet ansett honom som ointressant. Vändpunkten, som har lett till att man idag uppskattar Efraim inte baar som en skicklig poet utan också som djupsinnig teolog, kom med publiceringen av Robert Murrays verk Symbols of Church and Kingdom:  a Study in Early Syriac Tradition.

Idag efter påven Benedict XV:s utnämning av den helige Efraim till lärare för hela den universiella kyrkan, kan man uttrycka en allt större uppskattning för detta initiativ.

Diakon eller munk?

Jerome, som skriver endast 20 år efter Efraims död, har troligtvis rätt när han kallar honom diakon, även om det inte finns någon annan oberoende källa som kan bekräfta det. Även om vi kan vara säkra på att han inte var munk, kan han ändå med stor sannolikhet placeras in i den monastiska rörelse som fanns i Mesopotamien på 300-talet . Med tanke på att detta fenomen var i stort sett bortglömt under 500-talet är det inte konstigt att hans levnadstecknare presenterar honom som munk. Om så är fallet kan man vara tacksam över den dubbla tradition vi har. Man behöver inte välja. Båda är värdefulla, för de presenterar olika aspekter av ett stort helgon.

under 500-talet är det inte konstigt att hans levnadstecknare presenterar honom som munk.