Revolutionsvinden kom 2011 till Egypten och alla demokrativänner samlades och lyckades genom dagliga demonstrationer att störta den sittande diktatorn.

Revolutionen skulle fortsätta och få igenom fria val under rättvisa förhållanden. Under denna process lyckades muslimska extremister i olika islamististpartier rida på vågen och med hjälp av sin välorganiserade kampanj lyckas snuva åt sig en seger i presidentvalet. Det enda organiserade partiet som hade lång erfarenhet inom politik och mobilisering var just ´muslimska brödraskapet´ som den nye presidenten tillhörde.

Många var nu rädda att Egypten skulle se en försämring i mänskliga rättigheter och att demokrativågen skulle avstanna. Dessa farhågor visade sig snabbt vara berättigade.

Den nya ledningen visade snabbt sin vilja att begränsa artisters fria skapande, något Egypten annars varit känd för. Det vanliga folket har fortsatt visa sitt misstycke för den nya regimen trots att man höll sig lugn för att ge den en chans. Detta lugna skulle spricka när presidenten utan att förankra det med folket fick för sig att ändra i konstitutionen och ge sig själv större friheter utan att varken regering eller parlament kan ställa han till svars.

Detta blev droppen för fria folket som än en gång beger sig ut i skrivande stund till landets olika torg, främst ´Tahrir torget´ i Kairo för att visa sitt stora missnöje och fruktan att få en ny era av diktatur  att stoppas innan den kan börja.

Kristna, sekulära muslimer och kvinnor har varit ledande i kampen mot att Egypten islamiseras politiskt, man vill se ett Egypten mera öppet och modernt. Flera dödsfall har krävts i olika sammandrabbningar mellan anhängare till den islamistiske presidenten och liberala demokrativänner.

Egyptens fria visar än en gång att förändring måste bli till det bättre om ett land ska gå framåt. Vilken förändring som helst där extremister tar över makten kan bara sluta i att det partiet försöker styra enhetligt och fria röster att protestera och fortsätta sin kamp till en ljusare framtid.