Palestinier med omvärlden mot Kristna Libaneser

090110

Palestinier kom till Libanon 1948 som flyktingar och det var aldrig meningen, varken av dem eller av Libaneser att de skulle bli medborgare. De fick flyktingsstatus i Libanon och fördelades på 15 läger, från nordligaste till sydligaste delarna av landet.

I dessa områden fick Palestinierna bo och ha fria händer och fullt ansvar. FN skulle ta hand om befolkningen, ekonomiskt och socialt. Än idag står FN för sociala verksamheter plus pengar varje individ får månadsvis.

Deras antal uppgick till ca 80 000 personer.

Dessa flyktingar nöjde sig inte med att ha fått bo tryggt i Libanon.  Istället för att tacka Libanon skulle man mer och mer börja angripa Israel ifrån olika delar av Libanon. Något som gav Libaneserna problem med Israel. Det andra steget var att börja drömma om att ta Libanon. I slutet av 60 talet och början av 70 talet började Arafats armé sätta upp checkpoints i Beirut, inte bara i södra Libanon alltså som man hade gjort tidigare.

De hade sedan innan haft vapen innanför lägren men nu började de ta ut vapen utanför lägren och alltför ofta hotade och gjorde saker som skrämde civilbefolkningen. Arabvärlden var på deras sida. Libaneserna var splittrade med minst hälften på deras sida. Libanesiska Muslimer tillsammans med Kristna Libaneser i olika vänster och arabism inspirerade partier såg en möjlighet att bli av med den Kristna styrkan i ledningen som ansågs ligga nära Höger sidan på den politiska skalan.

Av olika anledningar var även USA på deras sida då man tyckte att det skulle kunna vara en enkel lösning för Palestinska problemet i Israel.  Om Arafat tar Libanon behöver inte Israel störas mer. En annan orsak var relationerna med Guldländerna som aldrig får störas. Europa var mer eller mindre tyst och den som pratade gjorde det i Palestinska andan. USA skickade båtar till Libanon som skulle frakta Kristna till Kanada o USA. Utrikesministern Henry Kissinger sa till de Kristna ledarna: Oddsen är emot er och det är det bästa alternativet.

I en tid där Arafats armé hade all sorts vapen gerillor kunde ha medan våra killar var mer eller mindre otränade scouter med hagelbössor och pistoler. Den som hade Kalasjnikov av dem Kristna var som kung i sin gata.

Kriget började när Palestinskt gäng besköt ledaren för största Kristna partiet på den tiden då han invigde en ny kyrka i ett kristet område i Beirut. Hans livvakter dödades. Samma dag gick killar från partiet och hämnades på en Palestinier som passerade i samma område med buss.

Kriget var igång och mycket snabbt spreds kaoset genom hela Beirut.

Det intressanta är frågan hur dessa scoutliknande grupper med mycket begränsade vapen i en omringad region kunde stå emot Arafats tränade armé plus Libanesiska Muslimer och Libanesiska Kristna som var vänster och arabism influerade, hemliga brigader Egypten, Jordanien, Sudaneser, Libyer, Somalier, Japans röda armé, Italiens röda brigad och sist men inte minst de Syriska hemliga brigaderna inom al Saiqa.

Dessa grupper ledda av Palestiniernas Arafat hade Media i världen på sin sida, särskilt i Europa.

Alla sa att vi hade 1 chans på 6 att stå kvar och dessa scouter stod kvar. Man visste då inte att fienden var så uppbackad och man trodde på sin sak. Pengar var inget man bråkade om. Maktens förbannelse hade inte nått deras huvud. Man såg faran men man var inte van att backa när det handlade om allvarliga saker som att skydda sitt land och sin familj.

Det fanns Arafat soldater i träningsläger mitt i kristna Beirut området Tall al Zaatar

Området ligger högt upp och att gå in där skulle innebära självmord. I början av 1976 hade man börjat få lite vapen ifrån israel. De enda landet som hjälpte dessa Kristna så kallade scouter.

Med 2000 beväpnade män gick man in i Tall l Zaatar och när slaget var över fanns inget läger i tall al Zaatar mer.

Arafat pratade på TV denna dag och sade högt: Ingen kan få ner tall al Zaatar.

Under senare delen av samma år gick Palestinierna in i byarna runt Jezzine i södra Libanon, närmare bestämt i Damour och andra mindre byar. Resultatet var massaker på tusentals Kristna civila bybor. Inte ett ord hördes i varken väst eller öst.

Kriget fortsatte och fick flera nya dimensioner och svängar allteftersom pengar började pumpas in till de olika stridande partnerna.