Libanon kämpar för sin demokrati

071013

Libanon fortsätter att plågas i sin kamp att nå full demokrati.

Cederrevolutionen skedde 2005 efter att den kände mångmiljardären och förre premiärministern Rafic Hariri mördades och det Libanesiska folket tog till gatorna och fick martyrtorget som sitt hem månaderna efter.

Under denna fredliga revolution lyckades man fälla den syrienstyrda regeringen och driva ut den Arabisk Syriska armén. Folket trodde att den mörka ockupationseran var bakom dem.

Samtidigt som detta var på gång fanns det en annan grupp Libaneser som inte hade nåt emot en Damaskusstyrd lydstat i Libanon. Denna grupp var dominerad av Hizbullah, ett militärt parti grundat och finansierat av Iran efter den Islamiska statens modell och ideologi.

Hizbullah med allierade har gjort allt i sin makt för att stoppa den fredliga utvecklingen resten av befolkningen strävade efter. Man lyckades förhala utvecklingen i ett år med en så kallad nationell dialog som ämnade att lösa Libanons många frågor på ett sätt som alla parter kunde känna sig trygga med. När man kom till frågan om Hizbullas vapen gick några dagar efter en grupp militanta över gränsen till Israel och dödade Israeliska soldater och kidnappade andra. En aktion som drev Israelerna till vansinne och ett nytt krig mellan Israel och Hizbullah var ett faktum. Från den 12:e Juli och 34 dagar framåt pågick detta förödande krig som slutade med att FN och Libanons armé skulle ha makten över områden som tidigare var Hizbullah kontrollerade.

under hösten 2006 började Hizbullah med allierade att misstro den demokratiskvalda regerignen och begärde dennas avgång. Man drog ut sina ministrar och kallade till stora demonstrationer och strejker. Den första December började man en belägring av regeringshuset och FN huset i Beirut. 500 tält omringar än idag dessa byggnader. Innan Jul 2006 slutade även den Syrienkontrollerade talmannen i parlamentet tillkalla ledamöterna och Parlamentshuset har varit stängt alltsedan dess.

I Januari 2007 försökte Hizbullah med allierade att skapa oro i landet och man skickade ut sina medlemmar på gatorna där de stängde av vägar, brände däck och bråkade med andra människor och polis. Detta var ännu ett försök att rubba regeringen och få en omvändning av situationen, dock på ett våldsamt sätt.

Under hela denna tid fortsatte explotionerna att inträffa i Beirut och de som var huvudmålen var ledamöter, journalister och kristna områden som sedan länge har varit emot den hegemonin som Syrien har utövat på Libanon.

I början på sommaren 2007 sattes ännu en cell i Libanon igång, nämligen en al Qaida inspirerad organisation kallad Fatah al Islam. Denna grupp som visade sig vara väl tränad med starka anknytningar till Syriens underrättelsetjänst utförde flera dåd och gömde sig i ett Palestinskt flyktingläger i den norra staden Tripoli.

Enligt ett gammalt beslut av Arabiska ligan får inte Libanesisk polis och militär gå in i dessa läger. Lägren har varit självstyrande ända sedan 1969. Denna gång och med stöd från FN och Internationella samfundet visade den Libanesiska regeringen att de var seriösa i sitt försök att stoppa alla grupper som försöker ostabilisera landet.

Man förklarade krig mot denna organisation när den hade haft ett bakhåll på en militär postering och dödad ett tiotal.

Detta krig var även den oehört kostsam för Libaneserna, 168 dödade soldater och flera miljarder dollar i förlust tack vare att det hade börjat precis när sommarsäsongen skulle komma igång. efter tre och en halv månad hade man besegrat gruppen och förintat de flesta terroristerna i lägret.

Nu, hösten 2007 går Libanon mot ett presidentval och landet är mera delat och oroligt än få gånger förr.

Politiska morden fortsätter att träffa den antisyriska majoriteten i parlamentet.

Hizbullahs belägring fortsätter i Down Town Beirut.

11 Palestinska läger är fortfarande utan Libanesisk kontroll och kan användas mot Libanon när som helst.

Valet om en ny president står i princip mellan den som vill ha Syriens intressen före Libanons och den som vill att Libanon och Syrien ska kunna kompletera varandra i framtiden och ha en ömsesidig respekt.

Den Libanesiska Diasporan fortsätter att lobba hårt inom FN, EU och de olika stormakterna i världen för att låta världens intresse att fortsätta riktas mot Libanon och för att inte det Lilla bergslandet i östra medelhavet ska glömmas bort igen.

Förhoppningen hos Diasporan är att Libanon implimenterar alla FN resolutioner så att den statliga armén och polis kan överta full kontroll över landets territorium och bli återigen ansvarig för medborgarnas säkerhet. I och med detta kommer landet att stabilisera sig och investerarna skulle våga sig tillbaks till Libanons marknad och turisterna tillbaks till stränderna och skidbackarna.

Mellanöstern kännare och ordförande i Svenska Freds i Uppsala.