|
4 § Svar på interpellation 2004/05:378 om bedömningen av Hizbullah
Snabbprotokoll 2004/05:94
Tisdagen den 22 mars
Kl. 13.30 - 20.33
Anf. 1 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Ewa Björling har frågat mig vilket ställningstagande jag
gör avseende Hizbullah och dess inblandning i terrorism, liksom vilka
åtgärder jag avser att vidta när det gäller frågan om eventuell
terroriststämpling av Hizbullah inom EU.
Enligt de kriterier som gäller för att en person eller organisation ska
kunna föras upp på EU:s listor krävs att det ska finnas exakta uppgifter
som visar att ett beslut har fattats av en behörig myndighet beträffande
de personer, grupper eller enheter som avses. Det kan vara fråga om en
dom, inledande av en undersökning eller annan rättslig åtgärd i fråga om
en terroristhandling eller försök eller medverkan därtill.
Om beslutet inte är en dom måste det i varje fall grunda sig på
allvarliga och trovärdiga bevis eller indicier. I praxis har
medlemsstaterna även beaktat att en organisation har tagit på sig ansvaret
för terroristhandlingar. Härutöver, när underlag kommer från ett
tredjeland, ska EU:s medlemsstater särskilt fästa avseende vid om akten är
förenlig med de principer och förfaranden som är grundläggande för
rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna.
Även om de juridiska kriterierna för att lista en organisation är
uppfyllda kan det finnas politiska skäl som talar mot en listning. Sådana
beaktas också i praxis.
Från flera håll har anklagelser om terroristhandlingar riktats mot
Hizbullah. Det är obestridligt att organisationen företagit
stridshandlingar mot militära israeliska mål, vilket resulterat i
dödsfall. Organisationen har också tagit på sig ansvaret för kidnappningar
av flera israeliska militärer, varav vissa bragts om livet. Påståenden
finns därutöver om att Hizbullah skulle stödja extremistiska palestinska
organisationers våldsdåd.
Hizbullahs konfrontation med Israel har minskat kraftigt sedan Israel
drog sig tillbaka från södra Libanon och fångutväxling mellan Israel och
organisationen skett. Organisationens aktivitet koncentreras för
närvarande till de av Israel ockuperade Sheebagårdarna. Libanon och Syrien
utpekar området som libanesiskt medan FN anser det tillhöra Syrien.
Som Ewa Björling själv påpekar sitter Hizbullah i det libanesiska
parlamentet. Organisationen har även stärkt sin ställning i lokala val.
Som politisk kraft har Hizbullah stöd bland shiiterna i södra Libanon och
ingår därmed i landets politiska mosaik. Libanon genomgår som bekant för
närvarande ett inrikespolitiskt turbulent skede. Det gäller nu framför
allt att tillse att situationen inte destabiliseras på ett sätt som
äventyrar Libanons bräckliga fred. För att nå acceptans som legitim
politisk kraft måste Hizbullah avstå från våldsmetoder och låta sig länkas
in i en demokratisk process, som innebär delaktighet för samtliga grupper
i Libanon.
Frågan om terroristlistning av personer och organisationer övervägs
regelbundet inom EU. Regeringen har därför anledning att göra löpande
översyn av sina ställningstaganden.
Anf. 2 EWA BJÖRLING (m):
Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret, som för min del
egentligen inte klargjorde särskilt mycket avseende den svenska
inställningen till Hizbullah förutom att jag hör att den är tvetydig. Det
sägs egentligen bara att regeringen gör löpande översyn i frågan.
Hur agerar vi då när det gäller EU? I resolution 1559 ingår andra
saker, som vi ska diskutera i nästa interpellation. Det finns ett krav på
att avväpna alla libanesiska och icke-libanesiska milisgrupper, främst
Hizbullah. Det är dags att avväpna Hizbullah nu. Det är en deadline som
behövs för att tvinga dem att lämna ifrån sig sina vapen.
När jag var på besök i Syrien frågade jag hur pass mycket Syrien och
dess säkerhetstjänst är inblandad i Hizbullah. Det svar jag fick då var
att Syrien inte har någonting med Hizbullah att göra. Det är en rent
libanesisk frihetsorganisation, väl respekterad som politiskt parti och
inget annat. En frihetsorganisation – det är bara en diktaturstat som kan
säga så!
Utrikesministen håller själv med mig i sitt svar angående Hizbullah.
Man har genomfört flera terrordåd, bland annat riktade mot Israel. Detta
är ingenting som någon av oss förnekar.
Hizbullah betyder Guds parti. Det bildades 1982 som en reaktion på
Israels invasion av Libanon och som en följd av revolutionen i Iran 1979.
Målet var då långsiktigt, och det är det fortfarande, att skapa en
islamistisk stat. Hizbullah är en shiamuslimsk motståndsrörelse med
huvudsäte i Libanon och en organisation med flera grenar. Det finns en
social och en politisk del med ledamöter i Libanons parlament och en
militant del. Allting är sammanflätat, och man har svårt att särskilja vad
som är rätt och vad som är fel.
Herr talman! Jag tycker att vi måste vara ytterst tydliga. Vi måste
ställa krav. Om man nu inte anser att tiden är den rätta att
terroriststämpla Hizbullah, vilket i explicit mening betyder frysning av
tillgångar, så måste man i alla fall aktivera diskussionen för att skapa
ytterligare tryck. USA har redan sedan lång tid tillbaka stämplat
Hizbullah som en terrororganisation för dess attacker mot Israel. EU har
valt att inte göra det.
Vi vet i dag att Hizbullah med stöd från främst Iran men även Syrien
har utfört många terrordåd. Palestinska tjänstemän har öppet anklagat
Hizbullah för att värva palestinier för självmordsattentat och sabotera
vapenvilan. De flesta attacker som har utförts under den senaste tiden har
finansierats av Hizbullah. På Västbanken och Gaza kontrollerar de
majoriteten av terroristcellerna.
Genom den tysta hjälpen från Syrien har Hizbullah också kunnat
transferera stor hjälp till Hamas, Fatah och islamistiska Jihad. Det här
har skett tillsammans med ökad finansiering och kompetensutveckling av
vapentillverkning.
Jag vill fråga utrikesministern följande: Hur kan detta godkännas som
ett rent politiskt parti? Till och med Abu Mazen, den palestinska ledaren,
har nu själv bett om hjälp när det gäller att förmå Hizbullah att lugna
sig. Vill inte Sverige eller EU lyssna på honom heller?
Hur ska EU agera när det gäller förhandlingar med Iran, där vi ska vara
tydliga? Kommer vi att ställa krav på strypning av Hizbullahs
terroristverksamhet den vägen? EU kan inte fortsätta med ett så passivt
förhållningssätt som i dag.
Iran stöder terrorism och får störa fredsprocessen såsom det ser ut nu.
Det kan vi inte negligera längre. Hur avser Sverige att agera i den frågan
när det gäller att stötta Abu Mazen och att pressa Iran?
Anf. 3 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Låt mig inledningsvis säga att jag är förhindrad att
uttala mig om vilka individer eller organisationer som diskuteras inom EU
för en eventuell terroristlistning av EU. EU:s medlemsstater har kommit
överens om att sekretessbelägga information om det, och det finns flera
skäl till det.
När det gäller avsaknaden av ett EU-beslut kan jag naturligtvis uttala
mig mera allmänt och generellt om frågan.
När det gäller Hizbullah är det onekligen så, om vi ser till
säkerhetsrådets resolution 1559, att där talas det inte bara om
tillbakadragande av utländska styrkor utan krävs det också avväpning av
libanesiska och utländska miliser. Hizbullah har onekligen den ojämförligt
största.
Det här är naturligtvis en uppgift som det internationella samfundet
har, att sätta tryck på Hizbullah för att de avväpnas och upphör med
våldsdåd. Men det är ett känsligt läge i Libanon just nu, och det gäller
att hantera det trycket på rätt sätt. Jag vill påpeka att Abu Mazen har
sagt till Solana, den höge representanten i EU, att han anser att dialog
är bättre än listning.
Anf. 4 EWA BJÖRLING (m):
Herr talman! Jag respekterar naturligtvis att det råder sekretess. Men
fortfarande måste Hizbullah bestämma sig: en rumsren väg eller ej?
Hizbullah måste avväpnas, och de vägrar just nu att göra detta, med
hänvisning till att vapnen endast ska användas mot Israel vid behov.
Inget politiskt parti kan ha rätten till en egen milis, om man nu vill
vara ett renodlat politiskt parti. Tänk om Socialdemokraterna skulle
skaffa en egen milis i Sverige! Vi vet alla att det aldrig kommer att bli
verklighet, för vi lever i en demokrati. Vi accepterar inte det här någon
annanstans, så varför ska vi göra det i Libanon?
Det är nu ytterst viktigt att EU agerar tillsammans med USA och pressar
Hizbullah till avväpning. Det är den libanesiska staten som ska stå för
vapenförsörjning och försvar av Libanon, inte Hizbullah. Det här måste ske
med en deadline för dem, för annars tror jag inte särskilt mycket händer.
Det är noll acceptans när det gäller vapen för politiska partier.
Utrikesministern har också tagit upp frågan om Sheebagårdarna i södra
Libanon som ockuperas av Israel. Det är sant. Men om nu Syrien hävdar att
Hizbullah inte har med dem att göra och att enligt FN tillhör
Sheebagårdarna Syrien, undrar man vad Hizbullah har där att göra. Det vore
mer smakfullt om Syrien gick ut offentligt och sade att denna del tillhör
Libanon.
Min fråga till utrikesministern är: Är utrikesministern beredd att
medverka till att sätta en tidsfrist för avväpning av Hizbullah?
Vi har tidigare kunnat terroriststämpla Hamas, men vågar inte eller
tycker inte att det är politiskt rätt att göra det när det gäller
Hizbullah. Det är ett väldigt känsligt läge, som utrikesministern sade.
Jag håller med om att det finns skillnader mellan Hamas och Hizbullah,
även om vi vet att de också samarbetar med palestinska islamistiska Jihad.
Man kan då hävda att Hizbullah ställer upp till val. Det har Hamas också
gjort, men indirekt som oberoende personer. Man talar om att de ska ställa
upp till val nu i sommar i Palestina.
Då hör man också diskussionen om hur vi ska ge bistånd om Hamas vinner
lokala val, om de blir borgmästare i en kommun och är terroriststämplade.
Jag tycker inte att det är något bra argument. Det är väldigt enkelt: Låt
bli att ge bistånd till Hamas! Det finns andra vägar att gå i det här
fallet. Vi måste vara ytterst tydliga.
Vidare är jag inte särskilt oroad för att Hizbullah skulle komma i
majoritet. Deras demonstrationer var visserligen stora, men det var med
hjälp av Syriens säkerhetstjänst, som transporterade busslaster med
demonstranter. Vi ska då komma ihåg att den senaste demonstrationen från
folket var desto större – en fjärdedel deltog – och att inte alla shiiter
kommer att rösta på Hizbullah om vi får ett fritt Libanon med
valmöjligheter.
Jag skulle gärna vilja ha svar på frågan om utrikesministern är beredd
att medverka till att sätta en tidsfrist för avväpning av Hizbullah.
Anf. 5 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Hizbullah är en del av Libanons politiska mosaik, såsom
den ser ut i dag. Det råder ingen tvekan om – och jag tror inte att det
finns några som helst delade meningar om det – att om Hizbullah vill spela
en roll i den demokratiska process som har påbörjats i Libanon måste
organisationen ta avstånd från våldsdåd och aktiviteter av terroristslag.
Detsamma gäller Hamas. Det gäller över huvud taget de organisationer
som har varit beredda att använda och har använt sig av våld men som också
börjar spela en politisk roll i sina länder. Vill de verkligen delta i den
demokratiska processen måste våldet upphöra.
När det gäller tidsfrister har vi säkerhetsrådets resolution 1559, och
där finns ingen tidsfrist angiven. Frågan är inte väckt i säkerhetsrådet
Anf. 6 EWA BJÖRLING (m):
Herr talman! Såväl Palestina som Israel och USA har visat nytt positivt
engagemang avseende fredsarbetet, och Europa måste nu vara med som en
aktiv del i detta. Vi ser ny optimism i luften. Vi har sett många brutna
löften, många attentat och många terroristdåd, men just nu har det i stort
varit lugnare på Västbanken och i Gaza än på länge.
Vi ser tecken på att demokratin utökas. Vi har nyss sett val i Irak,
även om det var oerhört skört. Vi har sett val i Palestina. Just
genomförandet av valet i Irak tror jag var en oerhört betydelsefull signal
till Mellanöstern. Men då ska man komma ihåg att det är en signal som inte
uppskattas av alla. Det finns ju de som jobbar rakt emot det.
Just därför behöver vi stötta demokratiutvecklingen med all kraft som
vi kan uppbringa, och inte låta anti-globaliseringsrörelser med militanta,
radikala fundamentalister gå emot detta. Jag tycker att vi från svensk och
europeisk sida måste vara oerhört tydliga i att vi inte accepterar eller
stöttar organisationer som har militanta inslag.
Därigenom vill jag ställa den fråga som jag ställde tidigare, som jag
inte riktigt har fått svar på, när det gäller hur vi pressar Iran att
sluta med finansiering och utförande av terrorverksamhet, och därigenom
livsnerven till Hizbullah.
Anf. 7 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! I det mycket osäkra politiska läge som råder i dag gäller
det framför allt att se till att situationen inte destabiliseras på ett
sätt som äventyrar Libanons bräckliga fred. Vi måste koncentrera krafterna
på Syriens fullständiga och snabba tillbakadragande och möjligheterna att
hålla fria och rättvisa val utan utländsk inblandning.
Beträffande Hizbullah gäller det i dagsläget att undvika att extrema
krafter i organisationen stärks på de mera moderatas bekostnad. Det kräver
ett väl doserat tryck mot organisationen, inte minst mot dem som stöder
dem i Damaskus.
När det gäller Iran finns det en pågående politisk dialog mellan EU och
Iran där olika frågor tas upp som har att göra med Irans agerande även i
grannländerna.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på interpellation 2004/05:396 om Syriens ockupation av Libanon
Anf. 8 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Ewa Björling har frågat hur jag avser att agera i frågan
om Syriens omedelbara tillbakadragande från Libanon och vilka åtgärder jag
avser att vidta inom EU för att FN:s resolution 1559 ska uppfyllas i sin
helhet.
Sedan interpellationen framlades har utvecklingen i Libanon varit
dramatisk. Den 8 mars berörde jag i mitt frågesvar till Birgitta Ohlsson
och Cecilia Wikström den då rådande situationen. I dag tycks chanserna att
Syrien kommer att uppfylla kraven i FN:s säkerhetsråds resolution 1559 ha
ökat ytterligare.
Jag välkomnar principbeslutet om ett fullständigt tillbakadragande av
all syrisk personal, inklusive säkerhetsapparaten. Detta måste också
innefatta en nedmontering av den syriska säkerhets- och
underrättelsetjänsten i Libanon, vilket inte explicit nämns i resolutionen
men togs upp i generalsekreterarens rapport till säkerhetsrådet i höstas.
Målet är att Libanon inom kort ska utöva full kontroll över sitt
territorium och att parlamentsvalen ska kunna hållas utan utländsk
inblandning eller inflytande.
Det råder bred internationell enighet om vikten av att resolutionen
uppfylls i sin helhet. Inte minst gäller det inom EU som vid Allmänna
rådet den 16 mars 2005 antog slutsatser om det och utvecklingen i Libanon.
Från svensk sida framhöll jag särskilt vikten av att EU ger synligt stöd
åt demokratiska krafter i landet genom hela valprocessen samt är
pådrivande för att säkerställa Libanons suveränitet och politiska
oberoende.
Till EU:s påtryckningsmöjligheter i förhållande till Syrien hör den
färdigförhandlade texten om ett associationsavtal som kan komma att
innebära väsentliga fördelar för Syrien när det träder i kraft. Det är
svårt att se att enighet kommer att nås inom EU om ett ikraftträdande
innan Syrien uppfyllt relevanta delar av resolution 1559.
Associeringsavtalet innehåller en uttrycklig paragraf som säger att
respekt för demokratiska principer och mänskliga rättigheter ska prägla
parternas inrikes- och utrikespolitik. För att säkerställa att avtalet
efterlevs upprättas i avtalet ett ramverk för regelbunden dialog med
Syrien på politisk nivå. Genom detta forum räknar EU med att ha möjlighet
att påverka utvecklingen i Syrien i positiv riktning.
I april ska FN:s generalsekreterare avlägga rapport till säkerhetsrådet
om genomförandet av resolution 1559. Det blir då tillfälle till en förnyad
bedömning av hur Syrien har levt upp till kraven i denna.
Anf. 9 EWA BJÖRLING (m):
Herr talman! Jag tackar för utrikesministerns svar på frågan om Syrien
och dess tillbakadragande från Libanon. Det är klargörande att
utrikesministern så kraftfullt ställer sig bakom resolution 1559.
Utrikesministern nämner också att förutom att Syriens soldater drar sig
tillbaka måste även dess säkerhetstjänst göra det.
När jag var på besök i Syrien i januari, som jag nämnde förut, ställde
jag också frågan om när Syrien skulle dra sig tillbaka. Svaret blev då att
Syrien inte ockuperar Libanon: De vill själva att vi har närvaro där. Det
hör man från en diktaturstat, en egen omskrivning av verkligheten som
vanligt.
Ännu mer förvånad blir man när man i svenska medier läser: Svik inte
ett pressat Syrien! Man läser att de är där på grund av att Libanon har
bett om det.
Det kan i viss mån stämma. Det beror i så fall bara på att Syrien är så
infiltrerat i Libanon och har en sådan makt rakt in i den prosyriska
regeringen. Det vill säga: Det är en ren fjärrstyrning av Syrien så det
uttalas på det sättet.
Då måste man ställa sig frågan: Får en stat som Syrien, som EU ska ha
associationsavtal med, uppträda så? Nej, absolut inte. Sådana här
uttalanden kan bara göras med emfas av en diktator. I Syrien finns ingen
demokrati. Presidentposten är ärvd. Det finns i praktiken endast ett parti
att rösta på. Dessutom är detta parti direktstyrt av presidenten, det vill
säga i praktiken helt verkningslöst.
Herr talman! Det är skrämmande att höra att det ser svårt ut med
enighet inom EU när det gäller påtryckningar i förhållande till Syrien och
associationsavtalet med EU. Ska det här träda i kraft innan resolution
1559 i sin helhet uppfyllts? Då gäller även avväpning av Hizbullah.
Jag tycker att det är väldigt enkelt att svara på den frågan från min
sida. Det är ett absolut nej. Vidare står det att associationsavtalet
innehåller en paragraf om respekt för demokratiska principer och mänskliga
rättigheter som ska prägla parternas utrikes- och inrikespolitik.
Herr talman! Det finns ingen som helst ursäkt för att låta Syrien
slippa undan det här. Presidenten ärver sin post, som jag sade. Det är ett
meningslöst parti och avlyssning vart man än vänder sig. Människor som
arbetar för mänskliga rättigheter får göra det i hemlighet. Inga
organisationer som inte är godkända av det så kallade partiet får
existera. Alla de som i dag ingår i hemliga
mänskligarättighetsorganisationer har suttit i fängelse för detta, för att
de har uttalat sig. De måste arbeta osynligt. Via hemsidor på Internet som
läggs ut via andra länder utanför Syrien kan de ha kontakt med omvärlden.
Det är det enda sättet. Är det ett land som vi ska tillåta
associationsavtal med som det ser ut i dag?
Utrikesministern framhåller att det är viktigt att EU ger särskilt stöd
till demokratiska krafter i landet och är pådrivande för att säkerställa
Libanons suveränitet. Kan utrikesministern specificera vad det stödet
innebär lite tydligare?
Anf. 10 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Vad gäller tillbakadragandet vill jag säga att parterna
enligt uppgift har kommit överens om att all syrisk militär och
säkerhetspersonal ska dra sig tillbaka till västra Bekadalen. Av de 14 000
soldater som ska dras tillbaka ska en tredjedel omgående bli hemförlovade
och inte ersättas. Övriga 10 000 ska stanna till det datum som den
syrisk-libanesiska militärkommittén beslutar om. Det beslutet kommer under
april. Då kommer den slutliga tidsplanen för det fullständiga
tillbakadragandet att tillkännages.
Vår inställning är att det här bör ske så snart som möjligt. Det bör
ske före parlamentsvalen så att de kan genomföras utan misstankar om
obehörig påverkan.
Vad gäller associationsavtalet med Syrien är situationen den att för
att det ska träda i kraft måste villkoren i resolution 1559 vara
uppfyllda. Men när det träder i kraft finns det en möjlighet att påverka
Syrien via den politiska dialog som då kan komma i gång.
Vad slutligen gäller frågan om stöd till demokratiska krafter i Libanon
sker det via stöd till de organisationer och individer som finns och
arbetar för att utveckla demokratin i Libanon. Det sker på många vägar och
i många kanaler.
Anf. 11 EWA BJÖRLING (m):
Herr talman! Jag måste börja med att nyfiket fråga utrikesministern:
Inkluderas även avväpningen av Hizbullah i detta avtal? Det vore jag
tacksam att få svar på.
Syriens president Bashar Assad har tagit pyttesmå reformsteg de senaste
åren. Man säger också att det är en svag president som inte förmår att
styra med samma järnhand som sin far, den tidigare presidenten.
I dag är Syrien en starkt sekulariserad stat. På gatorna i Damaskus kan
man se alla sorters människor, från västerländskt klädda till kvinnor som
är klädda i burka, allt i en salig blandning. Nu ser man också att
intresset för islam ökar i Syrien. Det är inte en moderat islam utan
tyvärr en militant islam.
Detta väcker naturligtvis farhågor för en ny rekryteringsgrund för
terrorism där man sedan lång tid har tryckt ned rebelliska rörelser. Det
är ganska typiskt i diktaturstater. De mer moderata krafterna blir
undantryckta, och enbart extrema vågar träda fram. De andra får verka i
hemlighet, som jag sade förut.
Den islamiska väckelsen är störst i konservativa kvarter i städerna.
Många sekulära, däribland gamla kommunister, vänder sig nu till
religionen. Man ser att de syriska myndigheterna övervakar det här. De
drar sig inte heller för att köpa vissa i prästerskapet för att
kontrollera. Det är stor korruption med andra ord.
Efter Hariris död avgick den libanesiska regeringen med Karami i
spetsen. Kvar satt president Lahoud. Nu har de kommit tillbaka som en
tillfällig regering inför valet. Med andra ord är det i verkligheten
fortfarande ett Libanon som är fjärrstyrt av diktaturstaten Syrien.
Jag undrar om vi vågar lita på att Syrien verkligen drar sig tillbaka
från Libanon. Kommer de att försvinna i realiteten? Kommer verkligen
säkerhetstjänsten att försvinna från Libanon på riktigt?
Syrien deklarerar själva väldigt välvilligt att de nu vill fullfölja
resolution 1559, men jag tror inte att de kommer att släppa greppet om
Libanon så lätt. De har alldeles för mycket att förlora, både ekonomiskt
och politiskt. Syrien skyller också på att deras stora säkerhetstjänst
måste kvarstå så länge Israel-Palestina-konflikten pågår. Det är en grupp
med mycket stora resurser. De har delsysslor som smuggling, utpressning,
illegala affärer och terror. Det är vardag för de ca 5 000
säkerhetsagenter som finns i Libanon. Man skyller också på
Palestina-Israel-konflikten att man inte har råd att satsa på sociala
eller ekonomiska reformer. Alla resurser måste gå till säkerhetstjänsten.
Sanningen är ju en helt annan. Självklart kommer inte en diktator att ge
upp sin makt frivilligt. När såg vi det senast?
Sanningen är tyvärr att miljoner människor i arabvärlden är förtryckta.
De är inte förtryckta av USA, EU eller Sverige, som man ofta vill ge sken
av när man talar med den syriska regimen. Det är snarare så att
förtryckarna är flera av den muslimska världens ledare, det vill säga
deras egna totalitära regimer.
Hur avser utrikesministern att agera för att motverka detta?
Anf. 12 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Kravet på att utländsk milis ska avväpnas finns i
resolution 1559. Frågan om när associationsavtalet med Syrien kan träda i
kraft är kopplat till uppfyllandet av resolution 1559.
Det viktiga i den påbörjade processen i Libanon är att de demokratiska
krafterna får en möjlighet att utvecklas och att det libanesiska folket
ges en möjlighet att i öppna rättvisa val välja de ledare det vill. Att
genomföra ett parlamentsval är ett fundamentalt och viktigt steg i
demokratiseringsprocessen.
För omvärlden är det viktigt att ge allt stöd och aktivera sig på
sådant sätt att man kan säkerställa att valen kan genomföras och att ge
stöd till dem som vill säkerställa att valen genomförs på ett rättvist
sätt. Det är först genom att val kan genomföras som vi också kan börja tro
på att det finns en demokratisk väg för Libanon och Libanons folk.
Anf. 13 EWA BJÖRLING (m):
Herr talman! Jag måste genast ställa nästa följdfråga. Hur skapar vi
ökad demokrati i Syrien? Det var egentligen Syrien som vi nu talade om och
inte bara Libanon.
EU och USA måste samarbeta mycket mer när det gäller att sätta ökat
tryck på Syrien. Det är bra att EU försöker förhandla. Men vi måste också
våga sätta ned foten och ställa ökade krav på en sådan diktatur som Syrien
är. Glöm inte att det är en diktatur som egentligen inte alls tycker om
utvecklingen som har skett den senaste tiden i Mellanöstern.
Som jag sade tidigare har valet både i Irak och i Palestina gjort att
enorma krafter har börjat röra sig. Det är krafter som är ytterst farliga
för diktaturstater. Man ser att greppet för dem minskar och att folket
faktiskt vågar höja sin röst, som vi nyligen har sett nu i Libanon.
Alltfler vågar uttrycka sin mening utan att först ha talat gott i tio
minuter om sin totalitära regim och sedan smyga fram lite grann på slutet
att allting kanske inte är riktigt bra. Det är underbart att se.
Men dessa människor behöver också stöd. De behöver mycket mer stöd än
det vi ger i dag. Vi behöver många fler människor som vågar förespråka
reformer i Mellanöstern. Det leder till att fler människor kan få göra
fria val.
Hur avser den svenska regeringen att agera när det gäller detta? Hur
pass ofta bjuder den svenska regeringen in reformförespråkare från
Mellanöstern?
Jag ska slutligen säga att jag tycker att debatten har varit
klargörande i så mån att regeringen verkligen står bakom och aktivt
försöker driva resolution 1559. Men jag tycker också det är svagt att vi
inte inom EU kan vara ännu tydligare när det gäller detta.
Det gäller att ställa krav på Hizbullah och att sätta en deadline för
dem. Annars är det dags för terroriststämpling. Det måste finnas stora
krav på att snabbt bli ett rumsrent politiskt parti.
Överläggningen var härmed avslutad.
http://www.riksdagen.se/debatt/200405/prot/94/sam/htframe.htm
|
