Referenser, namnfrågan

 Tillåt mig först att rekommendera en mycket bra och sammanfattande referens i ämnet skriven av Professor John Joseph tillhörande den Nestorianska kyrkan (som bytte namn till Österns Assyriska kyrka så sent som 1976). Det finns flera andra verk som tillsammans ger samma bild men ingen som behandlar frågan på detta sammanfattande sätt som Prof. Joseph gör.

The Modern Assyrians of the Middle East – Encounters with Western Christian Missions, Archeologists, & Colonial Powers

John Joseph

 Boken kan beställas från:

http://www.amazon.co.uk/exec/obidos/tg/stores/detail/glance/-/books/9004116419/026-4449507-1877228

 John Joseph erhöll sin Ph.D examen i Mellanösterns historia vid Princeton University (1957). Numera är han Professor emeritus i historia vid Franklin and Marshall College, Lancaster, Pennsylvania och är hemmahörande i den Nestorianska kyrkan. Hans publikationer handlar i huvudsak om den syriska kristenheten, dess inriktningar och tillhörande folk. I nämnda bok går han grundligt igenom de många benämningarna på vårt folk och diskuterar riktigheten i att anamma vissa benämningar. Josephs verk är också omfattande avseende vad andra forskare har skrivit i ämnet, inklusive vad arkeologer och missionärer bidragit med. T ex bemöter han systematiskt och förkastar Dr. Frye:s felaktiga slutsatser om benämningsfrågan (Dr. Frye refereras för övrigt flitigt av många som hävdar den assyriska identiteten). Boken är ganska dyr men väl värt varenda krona för den som verkligen vill gå till botten i denna fråga.

 Vill man inte köpa boken finns en mycket bra artikel skriven av Prof. Joseph ”Assyria and Syria: Synonyms?”, publicerad bl a i Journal of Assyrian Academic Studies.  Nedan är några utdrag ur denna artikel.

 “This plethora of names came about not because of the ethnic origin of the various Eastern Christian communities but because of the geographical location of their churches or patriarchates. An expression like “Christians of Assyria” imperceptibly becomes “Assyrian Christians” and then “Christian Assyrians.” As early as the 18th century, the British historian Gibbon was aware of these confusions. The Nestorians, wrote Gibbon, “Under the name of Chaldeans or Assyrians, are confounded with the most learned or the most powerful nation of Eastern antiquity.” The various names by which these Aramaic-speaking Christians were known, and the titles used by the Roman Catholic Church in reference to their patriarchs--sometimes with such exotic combinations as “Chaldeans of Assyria,” or “Eastern Chaldeans of Catholic Assyria”--were “hardly ever used” by the patriarchs or the people themselves, as the late Dominican scholar Fiey has observed. The above examples, according to Frye, prove that “the assertion by some that the word ‘Assyrian’ was a creation of Westerners in the eighteenth or nineteenth century is surely incorrect.” Here Frye cites a single source and attributes to its author something that the author does not say. Frye cites p.ix of my book The Nestorians and Their Muslim Neighbors, where he has me saying:

 “The name Assyrian did not appear before the nineteenth century.” What I did write in my Preface was that the Nestorians “are known also as Assyrians, a name commonly used in reference to them only since the First World War.”

 “When the Aramaic-speaking Christians of the nineteenth century were calling themselves Syrians (Suraye or Soroyo), in Urmiyah, Hakkari, and Tur ‘Abdin, they were referring to an ancestry that had given them their mother tongue and the venerable language of their liturgy and literature for the previous 1,800 years, the Arameans. There would have been no contraditions if Professor Frye had used Aramean and Syrian as synonyms, a usage that started over 2,000 years ago, early during the Hellenistic period, an era of Near Eastern history that lasted almost a thousand years. By the time we come to the Christian era, Frye himself informs us that the “Area of Mesopotamia” was called “Home of the Arameans”[Bet Aramaye] in Syriac.”

 Läs gärna också artikeln på nedan länk skriven av Ghassan Hanna Shathaya på Kaldéernas egna officiella hemsida. Artikeln tar upp en hel del intressanta spörsmål. Den observanta läsaren kommer bli förvånad över varför Kaldéerna inte ansluter sig till benämningen Araméer.

http://www.chaldeansonline.net/ghassan/dilemma-part1.html

 De flesta forskare, inklusive de lärda kaldéerna, är ense om att Kaldéerna ursprungligen är en arameisk stam. I t ex “The Catholic Encyclopedia” står det följande om kaldéerna, som är den vedertagna uppfattningen bland dom lärda:

 “The name “Chaldea, Kaldu, Chaldean, Chaldeans” appeared in history documents around 900 B.C. Then, we find the Chaldeans first as Aramaic tribes in the neighborhood of Babylon, later they conquered Babylon itself in 625 B.C. establishing a splendid empire, until its collapse in 539 B.C. at the hand of Cyrus the Persian. The Chaldean empire was the last and most glorious expression of national identity for the people of ancient Mesopotamia that is before falling under the rule of foreign Powers.”

 Namnet Kaldéer har självklart varit känt i historien länge, men som benämning på ett folk i modern tid (och då menar jag långt efter Kristi födelse) dyker det upp i samband med splittringen inom den Nestorianska kyrkan. Namnet, så att säga, återintroducerades av den Romersk Katolska Kyrkan för utbrytarna från den Nestorianska kyrkan. Jag tror inte att jag motsäger mig i min artikel, möjligtvis att jag inte ger en helt klar bild av bakgrunden.

 En av de historiker/arkeologer som har skrivit en hel del om assyrierna och som citeras av Assyrier är William Wigram. I boken "An Introduction to the History of the Assyrian Church", publiserad i London, England, 1910, säger William Wigram tydligt att namnet Assyrier anammades i samband med utgrävningarna:

 “'Syrian' to an Englishman, does not mean 'a Syriac-speaking man'; but a man of that district between Antioch and the Euphrates where Syriac was the vernacular once, but which is Arabic-speaking today, and which was never the country of the 'Assyrian' Church. 'Chaldean' would suit admirably; but it is put out of court by the fact that in modern use it means only those members of the Church in question who have abandoned their old fold for the Roman obedience; and 'Nestorian' has a theological significance which is not justified. Thus it seemed better to discard all these, and to adopt a name which has at least the merit of familiarity to most friends of the Church today."

 Sanningen är att flertalet av de assyriska lärda skulle hålla med om att namnet “Assyrier” mer skall ses som ett ”paraplynamn” att samlas kring för alla arameisk talande kristna i Mellan Östern och Diasporan utan att för den skull hävda att vi skulle vara ättlingar till de forntida Assyrierna. Det är först nyligen man har börjat propagera för att också acceptera namn som Araméer, Syrianer/Syriacs, Maroniter, etc för gruppen. Anledningen till det är, naturligtvis, att de översköljt av bevis för att benämningen Assyrier anammades så sent som under 1800-talet i samband med utgrävningarna av det forntida assyriska rikets efterlämningar i bl a Nineve.

 Eftersom Assyrier och Kaldéer under längre tid propagerat för att anamma dessa benämningar så finns det mycket prestige med i spelet. Det blir näst intill omöjligt att lämna den väg man har tagit in på. Det startade med några missionärer och arkeologer, det följdes upp av några politiska nationalisters ambitioner och ett århundrade senare har det resulterat i tusentals människor som verkligen tror att de är linjära ättlingar till de gamla assyrierna och kaldéerna.

 Slutligen, faktum är att det är oftast de som anser att de har mer gemensamt med de forntida Araméerna (främst pga det arameiska språket och kyrkans förvaltning av detta arv) som skall, så att säga, bevisa sin härkomst, vilket man också gör på ett trovärdigt sätt. Det finns en kontinuitet här. De som anser att de är ättlingar till de forntida Assyrierna ställs sällan inför samma uppgift. Jag har heller inte sett några som helst trovärdiga bevis på kopplingen mellan t ex de forntida Assyrierna och de Arameisk talande kristna av idag. Jag har sökt mycket och läst mycket i frågan, både inom gruppen interna källor och neutrala sådana från forskarvärlden, men inte kunnat finna några bra och trovärdiga svar på ”tidshoppet” mellan perioden då de assyriska och kaldeiska rikena föll och 1900-talet och de grupper som kallar sig assyrier och kaldéer. Däremellan kallade sig inte några grupper för Assyrier eller Kaldéer.

 Süleyman Dag