Den arameiska journalistiken

إضغط هنا          

 Den arameiska journalistiken och dess högaktade principer

Av: Naoum Fayeq

Förord av tidningen Arams redaktion

Denna artikel var en ledare till veckotidningen Al-Ittihad (Unionen) som utgavs i U. S. A.1921 på arameiska, arabiska, turkiska och engelska. Artikelns författare var tidningens chefredaktör, den store arameiska nationalisten, malfono Naoum Fayeq (1868-1930). Artikeln publicerades som ledare i tidningens första nummer, som utgavs den 28 maj 1921. Tidningen utgavs endast under ett år, och antalet utgivna nummer var allt som allt 39 stycken. Utgivningen upphörde den 25 maj 1922. Under den korta tiden hann malfono Naoum Fayeq skriva och publicera många värdefulla artiklar om den arameiska nationen och dess återuppbyggand. Malfono Naoum Fayeq var noga vid valet av terminologi och använde alltid benämningen araméer när han avsåg samtliga grupperingar inom vårt folk. Han ansåg araméer vara den lämpligaste förenande benämningen för alla grupper av vårt folk, oavsett kyrkotillhörighet eller sekteristiska namn. Vi har översatt artikeln från arabiska och publicerat den här i *Aram utan att ändra något alls i själva artikeln. Vi har även behållit rubriken "al-Sahafa al-Ärämïya wa Mabädi uhä al-Sämiya" (Den arameiska journalistiken och dess högaktande principer). Syftet med publiceringen är att hedra 130-årsminnet av författarens födelse. Artikeln finns också tillgänglig i Murad Tscheqqes biografi över Naoum Fayeq, publicerad i Damaskus 1936, s 63-66. I sin biografi skrev Murad Tscheqqes: "Naoum Fayeq uppfostrades och växte upp med kärlek till den arameiska nationaliteten som dominerande kraft i sitt liv och sina känslor. Han levde därför som aramé, kämpade som aramé och dog som aramé". (s. 23). Den originella arabiska artikeln är publicerad här i Aram i den arabiska delen. Här följer Nauom Fayaqs artikel:

   Få är de journalistiska syften inom den kulturella och politiska världen, som i sig är ohederliga. Den tidning, vars mål är att fostra, upplysa och vägleda sitt land, sin nation och sitt språk, är den rätta tidningen som vinner folkets förtroende och förtjänar dess stöd.

   Med stöd av det som framkommit här i inledningen grundades denna tidning för att lära den arameiska nationens söner vad som är bra för dem, fostra dem i nationalistisk anda, och kärlek till vårt språk, allt baserat på liberala och humana principer.

   Tidningen är den första i sitt slag som utges på arabiska för araméerna oberoende av samfunds- och kyrkotillhörighet i diasporan. Vi har insett det stora behovet av en arabiskspråklig tidning hos den arameiska nationens söner (majoriteten av dagens araméer är arabisktalande). En sådan skulle täcka många huvud- och delområden rörande vårt folks situation inom nyheter, kultur och historia samt bli ett språkrör i både diasporan och hemlandet. Vår önskan var att realisera deras önskningar och utöka våra nuvarande insatser med utgivningen av tidningen Beth Nahrin på syriska, arabiska och turkiska.

   Emellertid hade önskan att se en ny renässans bland vår arameiska nations ungdomar vuxit sig starkare med tiden. Ty det existerande tomrummet skulle fyllas. Då med Guds hjälp ödet så velat, hade nationell anda skapats i hjärtat hos några av nationens tänkare, och de bildade det "assyriska och kaldeiska samfundet" för att arbeta socialt och kulturellt. Denna association tog sitt ansvar och skickade en delegation till fredskonferensen i Paris för att kräva rättigheter åt assyrierna och kaldéerna. Återgärder vidtogs för att uppmuntra vårt folk att bevara vår nationella identitet och vårt språk. Associationens övertygelse var att detta kan förverkligas genom utgivning av en tidning och grundandet av ett tryckeri för utgivning av litteratur om vår kultur och historia samt läromedel. För att genomföra detta inledde associationen förhandlingar med såväl ledamöter som med andra föreningar. Denna konstruktiva idé mottogs med glädje av alla parter, och därmed erhölls deras stöd. Resultatet kom i form av tillverkningen av syriska tryckbokstäver, (för både den östliga och den västliga syriska skriften). Nya arabiska typer inköptes också. Man började, enligt folkets önskan, publicera denna tidning på två språk: arameiska (östlig och västlig) och arabiska. Vårt folk måste nu stödja denna tidning som grundades för att upplysa folket om dess skyldigheter gentemot vår kultur, vår nation, vårt land, vårt språk och vår religion. Ideella tidningar kan nämligen inte överleva utan läsarnas stöd, och så länge skaran av prenumeranter ökar kan de växa, blomstra och leva vidare.

   För våra arameiska bröder presenterar vi denna tidning, som ges ut i vacker skrift och god tryckkvalité samt med innehåll av nyttiga artiklar. Vi hoppas att läsarna skall vilja ha den och läsa den med stort intresse, eftersom den är den enda tidningen som ger dem vad de vill ha och vad de saknar. Må ingen ursäkta sig, vilket förekom tidigare, med att de inte kan läsa syriska. Denna tidning ges ut på två eller tre språk. Den är som en trädgård med mångahanda frukter. De som inte kan läsa arameiska, kan läsa den arabiska delen av tidningen. Och de läsare som inte behärskar något av de språken, kan läsa de engelska artiklarna. Då våra kära läsare tar till sig tidningen och läser den, skall de veta, att de därmed uppfyller en av sina stora skyldigheter gentemot vår nation och vårt språk. I och med att de ger tidningen sitt stöd, kommer de att få se fler historieböcker, skönlitterära böcker och skolböcker som de hittills saknat, bli publicerade på sitt eget språk tillgängliga. Det innebär samtidigt att våra barn kan få utbildning, fostras i nationell och kulturell anda och lära sig tala sitt språk som alla andra nationers barn. En nation kännetecknas av sin kultur och sitt språk. Tiden är också inne för oss att visa upp vår genuina arameiska tillhörighet och vårt ädla språk för hela världen och bevisa att vi är våra ärorika förfäders efterkommande.

   Må araméerna minnas sina sanna rötter och sitt samband med tidigare nationell berömmelse för att modigt kunna resa sig och återuppbygga sin nations storhet, sådan den en gång i tiden varit. Allt detta kan förverkligas genom journalistiken och utgivande av litteratur om vår historia och kultur, vilket är det enda medlet och den viktigaste faktorn för att en nation skall kunna resa sig på fötter, bli framgångsrik och fostra och upplysa ungdomar i moralisk anda. Araméerna var under föregående tider en källa till vetenskap, konst, lagar och civilisation. Både öst och väst fick vetenskapens första stråle från deras institutioner i Edessa och Nisibis. Man känner stolthet över våra författare och deras otaliga böcker som gjort världen en stor tjänst med allt det vetande de innehöll i ämnen som historia, medicin, logik, teologi, filosofi etc. Biblioteken i London, Paris, Rom, Berlin etc. stoltserar med att utge flera av dessa verk.

   Vi bör gå i våra fäders fotspår vad gäller bildning. I samma anda bör vi även sprida vår arameiska kultur och utbilda våra barn och ungdomar, som är vår morgondags ledare. Vi bör lyssna till sakskäl och rätta oss därefter genom att tillägna oss kunskap och göra den till vårt skydd samt respektera journalistiken som en god grund för nationens framgång.

   Härmed önska vi att våra syriska bröder, oberoende av samfunds- och grupptillhörighet, skall mottaga denna tidning med nöje och stödja oss genom prenumerationer och annonser. Vi hoppas att deras författare och journalister skall stödja oss med artiklar och skrifter och att vi ska kunna samarbeta genom ett utbyte av tidningar. På så sätt stödjer de kulturen vilket de skall ha ett tack för.

   Från våra maronitiska bröder, vilka också tillhör den arameiska nationen, förväntar vi största stöd. Ty syftet med utgivningen av denna är att förena alla araméernas tankar, skapa samförstånd och nationell enhet och uppmuntra dem att ge sina ärorika fäders språk en starkare ställning, ty vi har alla ett gemensamt etniskt, språkligt och liturgiskt ursprung. Det är ingen skillnad mellan araméerna i Libanon och Syrien och araméerna i Mesopotamien och Persien. Det finns endast ett fåtal kyrkliga meningsskiljaktigheter, vilket icke hindrar dem från att förena sig med oss och återbygga den arameiska nationen, lära ut vårt språk och publicera litteratur om vår historia och kultur, vilka var nära att gå under, eller att uppfostra alla barn och ungdomar, lära dem vårt modersmål och undervisa dem om våra gamla förfäder som skapade vetenskapen och civilisationen i Mellanöstern, de stora förfäder som förblivit strålande ljus i kunskapens och kulturens himmel.

   Den arameiska känslans bevarande som vi har sett hos våra maronitiska bröder och deras ansträngningar för att bevara sitt modersmål levande i sina skolor och kyrkor, väcker inom oss förhoppningar om att de skall vara våra bästa medhjälpare i vår nationella och kulturella kamp. Det är ett faktum att det var de som först spred kännedom om det arameiska språket i Europa. Tack vare dem bildades en syriank-maronitisk skola i Rom (år 1584), och därifrån utgick en grupp lärda och författare såsom Gabriel Sionita (1577-1648), Georges Amira (d. 1644, Abraham Ecchellensis (d. 1664), Joseph Assemani (1687-1768) (författare av Biblotheca Orientalis) och Gabriel av Qardaha (1845-1931) (författare av den syrisk-arabiska ordlistan Bar-Lebo, en viktig källa för dem som studerar arameiska). Vi överdriver inte när vi berömmer dessa män och deras kunskaper genom att framhålla deras insatser för det arameiska språkets utveckling. Utan någon som helst tvekan var det maroniterna som utvecklade den arabiska journalistriken i Syrien, Egypten och Förenade staterna. Maroniterna har dessutom gjort de största insatserna för det arabiska språket, eftersom de flesta som står bakom de litterära verken men också uppslagsböckerna är maronitiska lärda. Dessa inbjuder vi att solidarisera sig, samarbeta och förena sig med oss för att förädla och utveckla vårt språk och vår kultur.

   Vi utger denna tidning på både arameiska och arabiska, vilka är gängse språken bland alla araméer. Arameiskan är folkets gamla språk medan arabiskan det nya (litterära) språket. Målet är att förena araméerna, såväl språkligt, mål- och tänkemässigt, genom att motivera dem att, i behärskningen av vårt gamla språk, uppnå en nivå jämställd med arabiskans. Och om det i framtiden skulle vara nödvändigt, kommer vi att utge två separata tidningar på ovannämnda språk.

   Vi ber våra läsare om ursäkt om de påträffar brister och fel i denna tidning. Vår avsikt har aldrig varit att hävda någon part på bekostnad av någon annans. Snarare har Vårt mål alltid varit att upphöja den arameiska nationens namn och dygder och återupprätta dess gamla glans. Må Gud göra denna tidning till ett ljus som upplyser Arams ättlingar och vara vägledare i deras liv.

Naoum Fayeq  USA

Naoum Fayeq(1868-1930)

(b. Diyar Bakr-Turkey)