De arameiska rötterna i det libanesiska
folkmedvetandet
En föreläsning av professor
Walid Phares
Ursprungsfolken i nuvarande Irak,
Syrien, Libanon och Palestina är semiter som levde under årtusenden och
som utkämpade krig inbördes. De bildade egna länder och försvarade dessa
mot såväl utomstående som inre fiender.
Bland ursprungsfolken fanns assyrisk-kaldéerna samt
araméerna i Syro-Mesopotamien, medan finicierna, kanáaniterna, hebréerna
m.m. i Libanon och Fornisrael. Regionen var i allra högsta grad bebodd
av arameisk- och sedermera syrisktalande folkslag. Under sekler, kanske
årtusenden, före de arabisk-muslimska erövringarna hade regionen sin egen
identitet.
”Fatah” och det nya systemet
Efter Bysans och persiens, dåtidens två supermakter,
militära nederlag mot araberna, gavs ursprungsfolken tre valmöjligheter:
antingen förkasta sig islam och arabiseras eller blir ”dhimmi”, andra
klassens medborgare. Det tredje alternativet var att utsättas för etnisk
rensning.
Således arabiserades, islamiserades eller
deporterades från fädernesland ett stort antal syro-araméer. Många levde,
å andra sidan, som ”dhimmi” i de arabbebbodda områdena eller i
landsbygden.
Hur som helst lyckades en grupp kristna araméer
(syrianer), nämligen maroniterna, på 600-talet e. Kr. bilda ett hemland i
Libanonberget som kallades för Maradalandet.
Interna strider
Maroniterna stod under sju sekler emot åtskilliga
arabisk-muslimska dynastier och behöll större delen av sitt hemland fritt
från ockupationen. Men en serie interna strider samt inbördeskrig
försvagade Marada-statens ledning, vilket ledde till dess fall i
mameluckernas händer år 1305.
Maroniterna lyckades år 1840 tillsammans med andra
kristna som regionen anslöt dig till dem att återta självstyret. Efter den
europeisk interventionen i samband med massakrerna, erbjöds Libanonbergets
kristna utökad oberoende status.
Under den franska mandatperioden valde de kristna
libaneserna Storlibanon som sitt hemland. Därmed blev den libanesiska
folkidentiteten det slutgiltiga resultatet av sekler av kristen
frihetskamp.
År 1943 slöts en nationell pakt mellan d
kristna och muslimsk ledarna vilket underminerade de kristnas etniska
identitet.
Påtvingad arabisk identitet
Fram till 1975 åtnjöt Libanon en ekonomisk framgång
men de etniska spänningarna förblev olösta. Libanon var delat mellan ett
proarabiskt, til största delen muslimskt läger som stödde palestinierna,
och nationallibanesiskt, kristet inspirerat läger, som motsatte sig
förvrängningen av landets historiska identitet.
Kriget mellan 1975 – 1990 förstörde landet och
orsakade massakrer på de civila, särskilt de kristna i Shuf-berget, Aley
och södra Libanon.
De sista slagen 1990 ledde till det fria kristna
områdets fall. Den lgliga regeringen fördrevs i exil, den kristna
motståndsrörelsen upplöstes och en arabisk identitet tvingades på hela
landet.
Det arameiska-syrianska språkets roll idag
”Även om den libanesiska kristna frågan är först och
främst politisk, ser den kulturella dimensionen ut att vara en
nyckelfaktor i Libanons renässans. Ty en av orsakerna bakom det
senaste nederlaget var avsaknaden av kulturell särprägel hos de kristna i
Libanon.
Många av de kristna libanesiska ledarna undgick att
hävda sin nations kultur, medan andra vandrade i villovägar när deras
historiska syriansk-arameiska anknytning kom på tal.
Idag är både de nya generationerna och
nationalkyrkorna, i synnerhet det maronitiska patriarkatet, medvetna om
nödvändigheten att proklamera det syrisk-arameiska språket som sitt
historiska kulturarv och språk.
Det syrisk-arameiska språket är en fundamental
komponent i Libanons historia. Språket som talas i Libanon, och som är
känd som libanesisk dialekt är inte annat en arabisk form av
syrisk-arameiskan..
Syrianerna (araméerna), oavsett kyrkotillhörighet,
är en enhetlig enhet. Det som enar oss är betydligt större än det som
splittrar oss. För att vi ska gardera oss mot assimilation och
undergång både i hem- och exilländerna måste vi återuppväcka vårt folks
kulturkänsla. Enbart så kan vi hedra vara martyrer.”
Dr. Walid Phares är född i byn Ghoma i
Batronlänet i Libanon. Han är officiellt lektor för internationella
relationer på Jesuit University i Beirut och Florida International
Universitiy i Miami. Nuförtiden är han professor i statskunskap på
Florida Atlantic Univeristy i Boca Raton, Florida.
Dr. Walid Phares har skrivit
många böcker och artiklar om såväl etniska konflikter, nationalism,
Mellersta Österns politik och den libanesiska saken. Han föreläser
ständigt vid universitet både i USA och över hela världen.
I beirut hade han levande offentliga poster.
Bland annat var han generalsekreterare vid World Maronite Umnion
1988. I USA, där han bor för närvarande är han rådgivare och
styrelseledamot i Nationella oraganisationer för mänskliga
rättigheter.
Dr. Walid är utgivare av Mideast Newswire,
en analystisk tidskrift som behandlar regionala frågor. |