Araméerna och nutida politik

Bakgrund

Det naturliga politiska livet bland arameiska folket har varit utsatt under en lång period, kanske hela århundraden. Nu, i diasporan har det äntligen en frihetsatmosfär skapat en riktig grund till en ideologi med huvudsyfte att befria vårt folk från ett långvarigt politikst och kulturellt slaveri, som heter dhimmityd, dvs det islamiska kastsystem. Dhimmityd har utövats över våra kristna folk i Mellanöstern under stora delar av fjorton århundraden. Vilket medförde en mycket egendomlig situation av politisk stagnation hos många araméer (syrianer).

Med våra nya politiska organisationer kan vårt folk börja andas lite normalt politiskt liv, som är en nödvändighet för alla folk.

Politiskt samarbete

En svensk paraply organisation till några av våra politiska organisationer är KLOK (Koalitionen för Libanons och Orientens kristna). Syftet med denna organisation är bl a att lyfta de frågor som har gemensamma återverkande följder på de kristnas politiska situation framförallt i Orienten men också i diasporan.

Som namnet tyder, har Libanon en särställning i denna organisations verksamhet, detta beror på den historiska bakgrunden som gjorde av detta land en bastion till den orientaliska och den arameiska kristenheten.

KLOK är en samling av organisationer som t ex svenska grenen av the World Lebanese Organization (WLO), Arameiska demokratiska organisationen (ArDO), men också av kyrkliga intellektuella personligheter som stödjer dess verksamhet, både svenskar och araméer.

 

Aktuell fråga

En av de hetaste aktuella frågorna i Mellanöstern är tillbakadragandet av Tsahal (Israels försvarsmakt) från södra Libanon. Till följd av detta tillbakadragande kommer libaneserna, de flesta kristna, lämnas obeväpnade och försvarslösa till deras hatare och slaktare Hizbollah milisen. Under hela tio år har Syriens och Libanons regimer, med stöd av arabsamfundet trängt tillbaka alla kristna organisationer, både politiska och militära, intellektuella och fredliga, samtidigt som de låtit islamistiska miliser okontrollerat härja i landet.

Hela befolkningen i det av Israel skyddade området har livnärt sig på arbeten i israel. Befolkningen har haft mycket goda relationer med israelerna efter att de har överlämnats av sin stat Libanons regeringar. Under 25 år har dessa människor blivit glömda av staten Libanon, och betraktas de som förrädare!

Hizbollah milisen har under sina hämndaktioner mot dessa människor dödat många oskyldiga barnfamiljer som färdades i sina bilar i området. Attentaten skedde med bomber som de gömde på vägkanterna. Inte ett enda området kunde Hizbollah besegra med krig eller strider.

Inga nyhetsbyråer rapporterade om dessa attentat.

Under detta stora propagandatryck, har Syrien och arabsamfundet lyckats förmörka sanningar och upprepa lögner för att skapa opinion för sina fortsatta aggressioner.

En annan av dessa sanningar som inte kommer upp till ljuset är FN resolution 520 från 1982 som kräver att alla utländska styrkor skall omedelbart ut ur Libanon. Varken Syrien eller Israel verkar nämna denna resolution i sina förhandlingar. Dessvärre, fokuserar Syrien över en gammal FN resolution nr 425 från 1978, som bara nämner Israels tillbakadragande från Libanon. Något som blint upprepas av många politiker flertalet journalister, vilket i sin tur skapar en förvrängd bild av sanningen. Denna disinformation försöker vi i KLOK motverka genom att kontakta svenska utrikes politiker och visa dem fakta och dokument som inte är så populära för propagandisterna, men som är avgörande i fråga om att stabilisera en rättvis fred i området.

Vi vet att fred utan rättvisa är inte långvarig.

Här följer innehållet av den skrivelse som riktats till alla partirepresentanter i utrikesutskottet i Sveriges Riksdag:

Politisk aktion

Brev till Riksdagsledamöter om södra Libanon

(Brev till ledamöter i utrikesutskottet i Sveriges riksdag: kopia)

Om södra Libanon: förslag på inbjudan av representanter från södra Libanon

 

Koalitionen för Libanons och Orientens kristna (KLUK) är bildad på initiativ av The World Lebanese Organisation (WLO) och Arameiska Demokratiska Organisationen (ArDO) i Sverige.

 

Som mål har koalitionen att bl a informera om den utsatta situation som de kristna lever i, i de av Islam styrda länderna, i synnerhet i Mellersta Östern.

 

I Libanon har ett krig pågått i minst tjugofem år. Huvudförloraren efter detta krig är den kristna folkgruppen som förvandlades från Libanons historiska kärnbefolkning till ett folk utan framtid i sitt eget land: kristlibaneserna lever mest i exil och har inget hopp om att återvända.

 

Israel har makt över en tiondel av Libanons yta, detta hörs väldigt högt. Syrien som utövar den egentliga makten över resten av landet, har också makt över Libanons regering, befolkning, resurser och säkerhet, men detta hörs mycket mindre eller inte alls till följd av den arabiska propagandan.

 

Enligt FN:s säkerhetsråd, resolution nr 425, bör Israel ovillkorligt dra sig tillbaka från södra Libanon. Detta har slutförts en gång under 1978. Men denna resolution är inte längre aktuell eftersom den efterträddes av en annan, nämligen resolution nr 520, enligt vilken skulle både Israels och Syriens militära trupper omgående och ovillkorligt lämna landet. Det underliga är att varken Syrien eller Israel ens nämner denna resolution i sina förhandlingar.

 

Här vill vi påpeka att Libanons kristna, med rötterna i området länge innan den arabiska invasionen, är hotade att utrotas (precis som på andra håll i Mellanöstern) om inte en internationell insats dessförinnan kommer till hjälp. Den mest hotade gruppen just nu är den enda relativt fria kristna befolkningen i södra Libanon som lever under en överhängande hot av både Hizbollahs terroristiska attacker, och den libanesiska centralmaktens hämndbeslut och dödsdomar mot alla de som hade goda kontakter med Israel, vilket indirekt syftar på den kristna befolkningen, med deras försvarsmakt: SLA-milisen (South Lebanon Army).

 

Med andra ord, ett unilateralt tillbakadragande från Israels sida, som egentligen är nya Ehud Baraks regerings ”högsta prioritet” medför ett folkmord mot 100.000 kristlibaneser som lever i södra Libanon, om man nu ska använda samma ord som CBN:s John Waage och Chris Mitchell i sin rapport den 21 juni –99; eller Östtimors Nobelpristagarkämpens uttryck ”det är som att skicka fler mördare till brottsplatsen!”. Med tanke på fler Hizbollah milismän, stödda av centrala regeringsmakten, sänds till området för att med fria händer agera mot den arameiska kristna befolkningen, är det på tiden att den fria världen härvidlag tar sitt ansvar på fullaste allvar.

 

Vi har sett UCK gerillans hämndaktioner mot de kristna människor och symboler efter att ha utnyttjat Europas hjälp och godkännande och fått makten i Kosovo istället för den jugoslaviska legala officiella armén. Vi har sett Bosnierna bilda en (islamisk) självständig stat mitt i Europa, och döpa om sitt serbokroatiska språk till ett nytt namn ”bosniska”. Vi har sett hur USA och andra europeiska länder drev bort irakiska ockupationsmakten och återställde Kuwaits självständighet. Vi ser fortfarande hur palestinierna del efter del får makt och styre i Israel…

Om allt detta är uttryck för folkrätt så är det också att bevisa att detta även gäller när kristna kräver sin folkrätt.

 

Varför får inte kristna representanter från södra Libanon tala för sig själv om sin sak, istället för att massmedia och andra intressebolag ”förklarar” vem SLA- milisen är?

 

Vi vet vad SLA:s fiender tycker om dem. Det är inte nytt att använda arabisk propaganda mot alla som försöker ta initiativ för fred med Israel. Men hur tänker de som vill ha fred i Mellanöstern göra om det fortsätter vara kriminellt att ens ”tala” med Israel?

 

Vi i koalitionen för Libanons och Orientens kristna tycker att våra förtryckta kristna folk i Libanon och i mellanöstern ännu inte fått tillfälle att tala ut sin fria vilja. Därför är det av största vikt att vi bereder tillfälle för t ex kristna libaneser som är positiva för fred med Israel att få möjlighet att uttrycka detta.

 

För att möjliggöra detta vill vi att våra representanter i Sveriges riksdag verkar för att:

 

-  förstärka kontakten med alla parter i Libanon och i mellanöstern som uttrycker vilja för självständighet och utveckling av sin kulturidentitet, och inte bara med dem som ”skriker mest”

 

-  Bereda tillfälle för att representanter från SLA och andra kristna politiska organisationer får möjlighet att uttrycka sig framför Sveriges riksdag vid officiella sammanträden särskilt när det gäller fred med Israel som stat och folk

 

-   hjälpa till och stödja svenska och lokala organisationer som agerar för en långvarig och rättvis fred i Mellanöstern, där även de kristna och icke arabiska urbefolkningar får sin mening uttryckt vid de pågående fredsförhandlingarna.

 

Vi ser fram emot en fortsatt kontakt mellan koalitionen och ert parti för att utveckla detta fredsarbete med långsiktiga mål byggt på demokratiska principer.

klok@swipnet.se