|
Svenska partier lägger sig platt för turkiska lobbyn
Är det så självklart att Turkiet ska hälsas välkommen till förhandlingar
om ett EU-medlemskap. Undertecknade delar inte den åsikten.
Vi anser att Turkiets mörka historia om folkmordet mot de kristna från
1914–1922 står som en mörk vägg och ett mycket stort hinder för att man
över huvud taget ska börja diskutera med Turkiet om ett medlemskap.
Folkmordet krävde 1,5 – 4 miljoner människors liv. Enbart i landskapet
Diyarbakir mördades med stor säkerhet 82 procent av alla kristna.
Turkiets officiella befolkningsuppgifter borde vara skäl nog att inse
vilken omfattning detta folkmord hade. Från 1914 till 1927 års officiella
folkräkningar hade antalet muslimer ökat med drygt 2 procent medan antalet
kristna minskat med 95 procent.
Det intressanta är att folkmordet i Turkiet och Förintelsen av judarna
under andra världskriget har tydliga likheter. Tyskland hade också en
mängd militära och diplomatiska företrädare i Turkiet vid tiden för detta
folkmord, varav några kom att stå till den senare nazistiska regeringen i
Tysklands tjänst. Sannolikt var det just folkmordet i Turkiet som gav
nazismen en förebild om hur judeutrotningen skulle kunna gå till.
Sedan 2003 undervisas alla skolelever i Turkiet att det var armenierna som
var orsaken till folkmordet. Begreppet armenier används ibland om alla
kristna och då ofta i nedsättande syfte. Allt fler turkiska forskare är
emellertid överens om att det var den dåvarande statsmakten som låg bakom
folkmordet. Trots detta är det enligt turkisk strafflag 305 kriminaliserat
att bedriva forskning om folkmordet i Turkiet med ett annat perspektiv än
det rena förnekandet.
Bland de forskare som ändå bedrivit sådan forskning, kan här nämnas den
turkiske professorn Taner Akcam, som på grund av obekväma
forskningsresultat om folkmordet tvingades söka asyl i USA och nu bedriver
sin forskning där. Professor David Gaunt, vid Södertörns högskola har på
samma sätt uppmärksammat folkmordet på de kristna med helt nya dokument.
Det intressanta med deras forskning att den till stor del bygger på
ottomanska rikets egna dokument.
De senaste 50 åren har omkring 70 kristna mördats, enbart av det skälet
att de var kristna. Så långt vi känner till har turkiska staten hittills
inte dömt någon av gärningsmännen för inträffade övergrepp på kristna,
trots att man mycket väl har känt till vem eller vilka förövarna har
varit. Inte heller har ”det sekulära” Turkiet medgett någon hjälp till
offren för detta, vare sig av polisen eller någon annan myndighet.
Advokater som – i sällsynta fall – vågat sig på att försöka föra dessas
talan har bemötts med hot och kränkningar. Är då Turkiet ett värdigt
ansökarland ?
Cypernfrågan är en annan viktig politisk fråga som borde vara löst innan
Turkiet tillåts börja förhandla med EU. Enligt paragraf 305 i strafflagen
är det emellertid inte heller tillåtit att skriva eller uttrycka åsikter
som innebär krav på att den turkiska militären ska dras tillbaka från
Cypern.
De mänskliga rättigheterna som helhet är ett annat viktigt ämne som
definitivt är långt ifrån en lösning. Fackliga företrädare bojkottas.
Tortyr används rutinmässigt och antalet fall som rapporterats, bland annat
från turkiska IHD, har inte minskats. Politiska mord inträffar fortfarande
utan att turkiska staten ingriper.
Den begränsade åsikts- och yttrandefriheten i Turkiet framkom inte minst
när den turkiska historikern, professor Taner Akcam, (som omnämnts
tidigare) besökte Sverige den 26 oktober för en konferens om folkmordet.
En annan talare var publicisten och människorättsaktivisten Ragip Zarakolu,
vilken för närvarande bor i Istanbul och som suttit åtskilliga gånger i de
turkiska fängelserna enbart på grund av sitt arbete för de mänskliga
rättigheterna. Innan han lämnade Istanbul för konferensen i Sverige den 26
oktober, fick han ett brev som visade att han skulle infinna sig, så snart
han kom tillbaka efter sin resa till Sverige och Italien, hos åklagaren i
Istanbul.
Vad ger detta för signaler om Turkiet? Är detta något som ansvariga
politiker och beslutsfattare vill integrera i EU? Det är alltid en sak vad
Turkiet officiellt säger och en helt annan sak hur den vardagliga,
inhemska, verkligheten ser ut i Turkiet och som Turkiet av naturliga skäl
inte vill ska komma ut.
En av Kristdemokraternas företrädare, Håkan Larsson, har skrivit: ”När
Turkiet går med i EU får vi en garanti för att respekten för demokrati och
mänskliga rättigheter inte stannar på papperet utan blir en levande
verklighet.” Håkan Larssons garanti saknar stöd i den faktiska
verkligheten, både historiskt och i dag.
Så resonerade också en gång de olika statsmakterna, när folkmordet pågick
i Turkiet. Om Sveriges folkvalda ska reagera med anspråk på förändringar i
Turkiet, så är det innan förhandlingarna börjar med Turkiet och inte
efter. Kristdemokraterna och flera andra partier har tyvärr blivit
duperade av den turkiska lobbyn och har valt att lägga sig platt! Vilket
parti är i dag berett att stödja de kristna i Turkiet?
Bertil Bengtsson
Olle Wiberg jurist |
