RAPPORT
Från studieresa
14 – 21 maj 2004 till
LIBANON
-
en demokrati på diktaturens villkor
–
Nils Oskar
Nilsson
Riksdagsledamot
(m)
nils.oskar.nilsson@riksdagen.se
nils.oskar.nilsson@moderat.se
0708-86 13 00 08-530 333 18
LIBANON – EN DEMOKRATI PÅ DIKTATURENS VILLKOR
Sammanfattning
Det tidigare fria och självständiga
Libanon utgör i realiteten ett syriskt lydrike. Syriens militära närvaro
sedan 1976 är en de facto-ockupation, som omöjliggör Libanons suveränitet
och demokratiska utveckling.
Libanon förklarades 1920 som en
suverän stat efter första världskrigets fredsförhandlingar. Libanon är
Mellanösterns första demokrati med en konstitution från 1926, som
garanterade en maktdelning mellan landets större religiösa grupper –
kristna, sunni- och shiamuslimer, vilket gör Libanon till den enda
nationen i regionen där statsmakten delas mellan kristna och muslimer.
Efter Syriens ockupation är dock makten inte längre i händerna på folket
utan såväl president, regering och parlament som armé styrs från Damaskus.
Paralleller kan dras till marionettregeringen i Frankrike, Vichy, under
den tyska ockupationen och med situationen i de baltiska staterna under
Sovjettiden. Den nuvarande presidenten, Emile Lahoud, tillsattes 1998 av
parlamentet på Syriens förslag. Korruption och nepotism är utbredda
företeelser bland maktens företrädare.
Nuvarande inrikesministern, Elias
Al-Murr, är gift med presidentens, Emile Lahoud, dotter och han är son
till förre inrikesministern Michel Al-Murr. Den myndighet, som beviljar
alla byggnadstillstånd leds av inrikesministerns syster, Mirna El-Murr.
Jag har under veckan i Libanon
träffat och samtalat med ett stort antal representanter för Mänskliga
Rättighetsorganisationer (MR), studentorganisationer, partier,
befrielserörelser och även med enskilda jurister, journalister,
universitetslärare, tidigare fångar i syriska fängelser, mödrar och
anhöriga till försvunna libaneser med flera. I den mån dessa offentligt
och i media framträtt med namn är de citerade i rapporten. Flera har dock
begärt anonymitetsskydd av säkerhetsskäl. De flesta samtal och möten har
spelats in. Tolk och ledsagare har varit Miled Amine från Botkyrka,
ordförande i Free Lebanese Patriotic Movement, Sweden.
Mitt intryck av
Libanon är ett vackert, stolt och frihetslängtande land och folk, som
under decennier våldtagits fysiskt, ekonomiskt och politiskt av förövare
utanför och innanför landets gränser.
På ytan verkar Libanon – relativt
omgivningen - tämligen lugnt, normalt och välmående för den tillfällige
besökaren men under ytan finns - efter ett långvarigt förtryck utifrån
fruktan för våld och förföljelse - tystnad och självcensur. Konsekvensen
av militära maktmedel, arresteringar och fängslanden utan rättegång mot
jurister, journalister och enskilda har beskrivits som ett
”Stockholmssyndrom”. De totalt utlämnade libaneserna har tystnat och
anpassat sig .
Den fredliga bilden störs också
påtagligt av de talrika militärspärrarna på gator och vägar, där
medborgarna opåkallat kontrolleras.
Ljuspunkten är
ungdomars och eldsjälars engagemang och arbete för ett fritt, suveränt och
demokratiskt Libanon – fritt från den syriska övermakten.
Val
För närvarande pågår lokala val i
Libanons regioner och distrikt. Val till parlamentet skulle äga rum
sommaren 2004 men har flyttats fram åtta månader till våren 2005.
President väljs av parlamentet hösten 2004. Anledningen till att
parlamentsvalet flyttats fram är att säkerställa att det gamla parlamentet
utser ”rätt” president i enlighet med Syriens önskemål. Konstitutionen
sätts härigenom ur spel av det syrienstyrda parlamentet som också
manipulerar valresultaten med särskilda vallagar (1992, 1996, 2000) genom
att ändra förutsättningarna, som framgår på sid. 7. Ännu är det inte känt
om och hur vallagen ändras inför 2005 års parlamentsval.
Libanons parlament har 128 ledamöter,
50% kristna och 50% muslimer. Minst 100 ledamöter styrs enligt uppgift av
Syrien genom fruktan eller korruption. Syrien accepterar ca 10
”oppositionella” för att ge sken av en fri och demokratisk process.
Presidenten skall vara kristen (maronit), parlamentets talman shiamuslim
och premiärministern sunnimuslim.
Ett stort antal syrier har getts
libanesiskt medborgarskap, vilket påverkar relationen mellan kristna och
muslimer. Id-/röstkort krävs för valdeltagande efter ansökan.
Myndigheterna kan härigenom styra vilka som tilldelas röstkort för att
t.ex. blockera vissa och gynna andra kandidater. Hundratals ”trogna”
väljare förses också med ett antal id-kort med olika namn och bussas runt
till olika vallokaler. Druser räknas som muslimer i valen.
Södra
Libanon
Södra Libanon var isolerat under
kriget då Södra Libanesiska Armén (SLA) fick stöd från Israel i kriget mot
Syrien och Hizbollah. Israel lämnade Södra Libanon 2000 och Syrien drog
sig tillbaka 2001 men lämnade efter sig det fullt beväpnade Hizbollah.
Under 2000 – 2001 åtalades tidigare SLA-medlemmar vid summariska
”60-sekundersrättegångar” på löpande band, trots uttalad amnesti,
anklagade för samarbete med Israel. Även släktingar till SLA-medlemmar är
stigmatiserade och får inte arbete. Alla som har anknytning till SLA
anklagas för kollaboration med Israel och utsätts för olika grader av
förföljelse och annan negativ särbehandling.
Ekonomi
Libanons ekonomiska situation är
mycket allvarlig både nationellt och för enskilda. Levnadsomkostnaderna är
mycket höga samtidigt som inkomsterna är låga. Många libaneser i exil
stödjer sina anhöriga ekonomiskt. Lönerna för stora grupper dumpas
systematiskt genom syriska gästarbetare, samtidigt är libanesernas
arbetslöshet hög.
Sedan början av 1990-talet har staten
ådragit sig stora skulder, f.n. 43 miljarder US-dollar. Landet har
erhållit avsevärda belopp i bidrag och lån men merparten har ”försvunnit”,
enligt uppgift till Syrien och till korrupta politiker. Libanon är nu
ekonomiskt utarmat.
Program – möten och intervjuer
14 maj.
Lunchmöte med representanter för Free
Patriotic Movement (FPM),
bl.a. advokaten George Haddad, som vid flera tillfällen gripits och
förhörts i samband med försvar av studenter m.fl.
På kvällen deltagande vid
valkampanjmöte med
anledning av de pågående lokala valen i staden Batroun i norra Libanon. Ca
400-500 deltagare, män och kvinnor i alla åldrar, påfallande många unga i
16-20 årsåldern. Bejublade tal av representanter och kandidater för FPM.
Tal via telefon och högtalare av general Michel Aoun, tidigare
premiärminister, nu i exil i Paris. Tema för talen var ett fritt,
självständigt och demokratiskt Libanon för det libanesiska folket utan
militär närvaro och inblandning ”från andra”. Mycket militär libanesisk
närvaro, beväpnad men passiv. Syriska militär- och säkerhetsstyrkor
posterade en bit ifrån mötesplatsen.
15
maj.
Möte i Safra Marina med
representanter för MR-organisationen SOLIDE
– ordförande Ghazy Aad, styrelseledamot Claude Hajjar (även ledamot i The
Guardians of the Cedars) och två studenter.
Representanterna beklagade att
Sverige inte längre har en öppen ambassad i Beirut. Detta kan tolkas som
att Sverige inte längre ser Libanon som en suverän stat utan har
accepterat att Libanon styrs från Damaskus som en del av ett
”Stor-Syrien”.
Ca 17.000 libaneser är försvunna.
Många är troligen i syriska fängelser. Den libanesiska regeringen förnekar
ständigt syriska övergrepp mot libaneser och hävdar att alla som varit
försvunna i mer än fyra år skall dödförklaras. Detta accepteras inte av
SOLIDE.
Representanterna berättade att Syrien
försökt så split mellan kristna och muslimer i norra Libanon genom att
vandalisera kyrkor, moskéer och gravar för att skapa en bild av
motsättningar och våld mellan libanesiska folkgrupper. Detta har
misslyckats.
Fruktan för gripande, våld och
fängelse har lett till en utbredd självcensur i hela det libanesiska
samhället – media, journalister, parlamentariker och enskilda har anpassat
sig och tystnat. Den mycket försiktiga öppna kritik som framförs föregås
av ett prisande av Syrien.
Såväl den rullstolsburne och
förlamade Ghazy Aad som Claude Hajjar har gripits, hotats och utsatts för
våld. Aad misshandlades och fick sin rullstol krossad vid en fredlig
demonstration nyligen vid FN-kontoret i Beirut.
Möte i Beirut med Fatmi Abdallah,
shiamuslim och representant för International Federation of Human Rights.
Fatmi talade inför Europaparlamentet i Bryssel den 27 april 2001 och har
dessutom besökt Vatikanen, Frankrike och Schweiz. Hon ser inga
motsättningar mellan muslimer och kristna. Det som förenar är patriotismen
och kampen för ett fritt Libanon. Responsen från EU och vid övriga besök
var positiv men har inte lett till några åtgärder för att förmå Syrien att
lämna Libanon.
Fatmis bror, Ali Mousa Abdallah, född
1959, kidnappades 1981 i Libanon av den syriska säkerhetstjänsten och är
sedan dess försvunnen. Fatmi har letat efter sin bror i Syrien, som
förnekar all kännedom om honom. Det finns dock vittnesmål från 1983, 1994
och 2000 av frisläppta libanesiska fångar att brodern satt fängslad och
levde. Internationella Röda Korset tillåts inte att besöka syriska
fängelser.
Möte i Beirut med Sonia Eid,
kristen och ordförande i Förbundet för Föräldrar till Fängslade Barn,
sedan organisationen bildades 1996. Förbundet arbetade i hemlighet i
början men verkar numera öppet och f.n. är 176 familjer anslutna. Fler och
fler ansluter sig – kristna, muslimer och druser.
Paret Eids son, Jilad George, född
1970, fängslades 1990 av syrisk militär tillsammans med 17 andra unga män
och fördes till Syrien. En av dem frisläpptes efter grov tortyr och kunde
vittna om att sonen levde i fängelse. Föräldrarna fick 1992 information om
var sonen fanns men fick inte tillåtelse att besöka honom. I november 1998
fick Sonia Eid företräde hos den nytillträdde syriske presidenten Assad
,som ställde sig frågande inför förekomsten av fängslade libaneser i
Syriska fängelser.
Såväl Libanons som Syriens regeringar
förnekar konsekvent att det finns libaneser i Syriska fängelser. Trots
detta friges enstaka fångar och vid ett tillfälle ett hundratal, som
alltså inte fanns. Ickeexisterande fångar, som dör i syriska fängelser,
överlämnas i stängda kistor till föräldrarna, som förbjuds att öppna
kistorna innan de begravs.
Nyligen har tre döda överlämnats.
16
maj.
Besök i Tabriyé,
där 600 cederträd planterats sedan 25 år till åminnelse av de som dött i
strid eller terrordåd – Martyrernas Skog.
17
maj.
Möte med Alain Aoun, Tony Danielle,
George Haddad och Hekmet Dib, samtliga från Free Patriotic Movement.
Hekmet Dib kandiderade i ett
fyllnadsval i sitt distrikt 2003, vilket var första gången sedan 1991 som
någon kandiderade för FPM. Kampanjen genomfördes med mycket begränsade
resurser. Genom manipulationer med distriktsindelning och valfusk gick
platsen till den regeringstrogne sonen till den avlidne ledamoten.
Enligt FPM-representanterna finns
inte färre än 20.000 syriska militärer – troligen betydligt fler – samt
ett okänt antal tusen syrisk säkerhetstjänst i Libanon. Hizbollahs
välbeväpnade milis uppgår till 10 – 15.000 och kan snabbt mobiliseras till
100.000.
De 300 – 350.000 palestinierna i
lägren inkluderar Hamas och al-Quaida och är också beväpnade. Dessa ligger
inte under libanesisk militär eller jurisdiction.
Problemet är inte enbart närvaron av
syrisk militär och säkerhetstjänst utan också Syriens starka påverkan av
konstitution, val, myndigheter och politiska beslut.
FPM-representanterna redovisade en
konkret och konstruktiv lösning på Libanons situation:
Libanons
konstitution gör det möjligt att när den nuvarande presidentens, Lahoud,
mandattid går ut i september 2004, presidentens sista ämbetsgärning blir
att tillsätta en tillfällig premiärminister och regering, som får den enda
uppgiften att förbereda ett fritt och allmänt val till parlamentet våren
2005. Därefter väljer/utser det nyvalda parlamentet en ny president. Den
tillfällige premiärministern får presidents ställning och befogenheter som
statschef och den tillfälliga regeringen skall representera samtliga
Libanons religiösa och politiska grupper – en form av samlingsregering med
folkligt stöd.
Denna modell tillämpades 1958 och
1988.
Förutsättningarna för denna fredliga
och konstitutionella lösning är att Syrien
- accepterar en tidplan för
tillbakadragande av all militär och säkerhetstjänst i
enlighet med FN:s resolution
520/1982
- accepterar en nationell
libanesisk samlingsregering med uppgift att förbereda
och genomföra fria och allmänna
val 2005 till ett nytt parlament
- erkänner Libanon som en fri och
suverän stat.
Barcelonaprocessen och partnerskapet
kring Medelhavet ger EU möjligheter att förmå främst Syrien men också
Libanons president, regering och parlament att acceptera den föreslagna
demokratiska utvecklingen i Libanon.
Kvällsmöte med två män, tidigare
fångar i Syrien, av
säkerhetsskäl kallade X och Y.
Y greps av syrier 1985, 19 år gammal.
Det pågick stridigheter i området och Y anklagades för att spionera på
syrierna för kristnas räkning. Fördes till fängelse i Syrien och
torterades tills han erkände det påstådda brottet, som han inte var
skyldig till. Y hölls i syriskt fängelse i sju år utan rättegång.
X var 16 år när han greps 1986.
Överlämnades av libanesiska kollaboratörer till syrierna och anklagades
för att tillhöra ett kristet parti, inget annat.
Förvarades i sex månader i
underjordisk cell 2 x 1m och 1m i höjd och utsattes för tortyr tills han
”bekände”
Både X och Y har ingående beskrivit
den systematiska kroppsliga tortyr de båda och andra fångar utsattes för
under förhör och fångenskap. Flera medfångar dog.
Metoderna är så ohyggliga att jag
väljer att inte beskriva dem i denna rapport.
X och Y frisläpptes vintern 1991 i
samband med amnesti då president Assad blev utsedd på livstid.
18
maj.
Lunchmöte med May Murr
och hennes make Alfred Murr. Makarna är drygt 70 år. May Murr är syster
till den tidigare inrikesministern och faster till den nuvarande. Hon är
en mycket välkänd författare, poet och historiker med en omfattande
produktion och har varit professor vid universitet och militärhögskola.
May Murr har brutit med sin bror och
dennes familj och deltar aktivt i kampen för ett fritt och självständigt
Libanon. Hon är en respekterad och viktig symbol för denna kamp.
Kvällsmöte med akademiker och
representanter för studentorganisationer
vid ett flertal universitet och högskolor i Beirut. Från början deltog ca
40 personer och vid den efterföljande diskussionen ca 20. Ett upprop
undertecknades och överlämnades. Deltagarna var mellan 19 och 27 år, en
del med avslutad universitetsutbildning i Libanon och internationellt. Ca
50% hade vid ett eller flera tillfällen gripits och förhörts under 3 – 4
dagar. Frihets- och offerviljan var påtagligt stark – ”vi är unga och har
ännu inte så mycket att förlora, mer än vår frihet och våra liv”.
De ambitiösa och
välutbildade ungdomarna har siktet på framtiden. Ett fritt och
självständigt Libanon är målet och förberedelsearbetet med en ny och
demokratisk konstitution har redan påbörjats av unga jurister och
samhällsvetare. De ser inte till medborgarnas religiösa eller annan
tillhörighet utan vill ha en konstitution för alla libaneser. Studenterna
hoppas på internationell uppmärksamhet och väntar sig stöd från USA, FN
och EU. De ser Sverige som en respekterad demokrati och söker Sveriges
stöd.
De unga, välutbildade libaneserna
vill bygga sin framtid i sitt eget land. Sker det inte snart en
demokratisk utveckling i Libanon utan syrisk ockupation, är risken
påtaglig att de varaktigt söker sin framtid utomlands. Redan lämnar ca
80% av unga människor Libanon på olika sätt.
19
maj
Möte med universitetsläraren Z,
som önskar var anonym främst av säkerhetsskäl för sin familj och
försörjning. Z har tidigare inte varit engagerad men känner nu som lärare
och främst som förälder att det är viktigt för de unga att förstå hur det
kan vara att vara ”libanes i ett fritt, multireligiöst och multikulturellt
Libanon”.
Z ser det nu som en plikt att vittna
om och stödja ett fritt Libanon. Det råder ”limbo” – tystnad i Libanon. Z
upplever en självcensur genom att han själv och andra vet att de är
övervakade och avlyssnade. De som har ett yrkesliv och en karriär anpassar
sig och passiviseras. De har för mycket att förlora om de öppet visar den
opposition de känner mot Syrien och mot korrumperade politiker. Många,
främst unga, emigrerar därför att de känner hopplöshet och därför att det
är lättare för intelligenta och välutbildade att göra karriär utomlands.
En stor risk för förödande brain-drain.
Z beskriver kriget 1975 delvis som
ett inbördeskrig pga att Libanon inte var ett helt och sammanhållet
samhälle. Främst var det ett krig på libanesisk mark mellan grannarna
Syrien, Israel och Palestina. Hizbollah, som ursprungligen organiserades
av Syrien och Iran, upplevs nu också som ett politiskt problem genom att
det nu utgör ett shiamuslimskt politiskt parti med visst folkligt stöd.
Z anser att en ny konstitution för
ett fritt och suveränt Libanon måste tas fram i full demokratisk frihet
och samförstånd mellan olika grupper i samhället. Det förutsätter beskydd
av FN, EU och andra i det internationella samfundet. De mänskliga
rättigheterna i arabländerna har uppmärksammats i en FN-rapport och har nu
börjat diskuteras libanes och libanes emellan. UNESCO och andra
internationella organisationer bör aktivt medverka mer i MR-upplysningen.
Möte på Foundation for Human &
Humanitarian Rights,
Beirut, MR-organisation grundad 1989. FHHR har nu 30 – 40 aktiva
medlemmar, bland dem fyra högre domare, två advokater och flera
akademiker, som kommer från olika religiösa, etniska och sociala grupper.
Närvarande vid mötet var ordförande
Wa ´il Kheir, ekonomen Raffi Donoyan, advokaten George Haddad samt flera
universitetslärare m.fl.
FHHR är medlem i flera
internationella MR-sammanslutningar och samarbetar bl.a. med Lunds
Universitet, Danmarks regering och Raoul Wallenberg – Stiftelsen.
FHHR är en generell MR-organisation
för alla typer av MR-ärenden geografiskt i Libanon. Det finns en
kvinnoavdelning och advokater för försvar av gripna. En
utbildningsavdelning verkar för att sprida kunskap om MR till allmänheten
och universiteten genom bl.a. 76 välutbildade studenter, som denna termin
deltar i en föreläsningsturné. Härigenom når man åhörare och studenter
från alla delar av samhället. Det finns ett gryende men ”tyst” intresse
för MR, liberalisering och globalisering. Många universitetsstuderande är
aktiva ”rebeller”, som öppet och vid demonstrationer uttrycker opposition
mot Syrien och den libanesiska maktapparaten.
De flesta äldre medlemmar av FHHR har
gripits och hållits i förvar under förhör. Wa ´il Kheir greps i en
omfattande raid vid jultiden 1996 men släpptes efter några dagar efter
medial uppmärksamhet och bl.a. diplomatiskt ingripande. Han är mycket
välkänd och gripandet kan ses som en symbolisk varning. Myndigheterna
använder numera den legala lagstiftningen och rättsväsendet som ett medel
för förtryck och förnedring av libanesiska medborgare.
FHHR publicerar regelbundet rapporter
om MR-händelser i Libanon, både positiva och negativa. Representanter för
den diplomatiska kåren inbjuds alltid som observatörer vid
presskonferenser o.dyl. av säkerhetsskäl.
20 maj
Möte med journalisten Habib Jounis
(omnämnd i UD:s MR-rapport, Libanon, 2003).
Jounis gav en detaljerad redogörelse
för hur han i augusti 2001 hämtades i sitt hem i Byblos av den civilklädda
säkerhetstjänsten för ”ett kort förhör” i försvarshögkvarteret i Babda,
försedd med handfängsel och ögonbindel. Han anklagades för att tillhöra
The Guardians of the Cedars och för sina politiska åsikter med kritik av
Syrien. Jounis förklarade att han inte var aktiv men att han arbetade ihop
med kollegan Antoine Bassil. Jounis blev inte trodd och förhördes av åtta
olika personer i fyra dagar. Inga förhörsprotokoll skrevs. Han blev
misshandlad på olika sätt och hans familj utsattes för hot.
Säkerhetstjänsten försökte även i media framställa Jounis kontakter med
Antoine Bassil som förberedelse av en kupp mot Libanon i samarbete med
Israel.( Bassil är känd TV-korrespondent, anklagad och dömd för samma
”brott”.)
Till slut undertecknade Jounis en
uppdiktad bekännelse varefter han ställdes inför militärdomstol. Han
dömdes till tre års fängelse och fråntogs alla civila rättigheter som
t.ex. rösträtt, rätt att kandidera vid val, offentlig anställning samt
förbjöds att undervisa och skriva i någon tidning. Jounis överklagade till
militärdomstol i högre instans och fick då straffet sänkt till 15 månader
samt sina civila rättigheter tillbaka. Domstolen och även den politiska
makten var medvetna om att anklagelserna var falska varför straffet blev
relativt lågt trots att de påstådda brotten var allvarliga. Jounis satt
fängslad till 2002-11-19.
Jounis är en välkänd offentlig person
och journalist och rättegångarna var öppna för släkt och media.
Myndigheterna ville genom domen mot Jounis skrämma fria media.
Jounis har efter frisläppandet inte
utsatts för förföljelse men han övervakas. Han får inte tillbaka sitt
arbete på tidningen Al Hayat och myndigheterna har förbjudit media att
anställa Jounis, som fortfarande är arbetslös. Han har erbjudits arbete
vid media utomlands men väljer att stanna kvar i Libanon i tystad protest.
Möte med bl.a. en f.d. högre officer,
O, i den libanesiska
armén. Av säkerhetsskäl måste dessa vara anonyma. Av samma skäl återges
inte all information. O är synnerligen historiskt och politiskt kunnig
utöver sin militära erfarenhet och kunskap. O ser ett stort problem med
den syriska säkerhetstjänsten i Libanon, som är numerärt mycket större än
den syriska armén. Det finns också en stor säkerhetsrisk med de beväpnade
Hizbollah och palestinierna i lägren, där grupper är knutna till bin Ladin.
O anser att den libanesiska armén är
fullt kapabel att själv svara för befolkningens och landets säkerhet om
och när Syrien drar sig tillbaka frivilligt och under förutsättning att
beväpnade grupper inte mobiliseras. Vid väpnad konflikt kommer den
libanesiska armén i underläge. Enligt O har Syrien kemiska vapen.
O anser också att det finns
tillräckligt många libaneser, som har tillräcklig politisk och annan
kompetens och förmåga att ta ett självständigt ledarskap i Libanon efter
syriskt tillbakadragande och fria, allmänna val. En ny konstitution måste
ta hänsyn till landets många olika grupper men det finns goda
förutsättningar för ett fritt, suveränt och demokratiskt Libanon.
Utvecklingen kan gå mycket snabbt men förutsätter internationellt stöd och
övervakning.
Slutord
Libanon är
skenbart lugnt och världens uppmärksamhet har under lång tid riktats mot
krigs- och oroshärdar som Afghanistan, Irak, Israel och Palestina.
Kriserna i Mellanöstern har ställt Libanon i skymundan och världen har
glömt och övergivit det land som en gång var Mellanösterns pärla.
De stundande
president- och parlamentsvalen kan innebära ett vägskäl. Antingen
fortsätter den syriska dominansen militärt och politiskt och Libanon
införlivas mer och mer i ett Stor-Syrien. Eller tar världen sitt ansvar
för mänskliga rättigheter och demokrati och förmår Syrien att lämna
Libanon i enlighet med FN:s resolution 520/1982. En tolv år gammal
resolution, som Syrien hitintills inte brytt sig om, räcker troligen inte
i dagsläget. Skall den respekteras av Syrien och Libanons
marionettregering krävs att FN nu lägger kraft och makt bakom orden.
Det finns tillfällen och medel utöver
de sanktioner mot Syrien som USA nyligen aviserat. EU har nu Libanon i
sitt omedelbara närområde genom Cyperns medlemskap. Ännu åtnjuter EU och
inte minst Sverige en hög grad av respekt och trovärdighet hos Libanons
folk. Medelhavssamarbetet enligt den s.k. Barcelonaprocessen ger EU
politiska och ekonomiska medel att påverka och möjligen tvinga Libanons
och Syriens regeringar till ett syriskt tillbakadragande och inledningen
av en demokratisk utveckling mot ett fritt och suveränt Libanon. Lån,
bistånd och ökade handelsförbindelser bör villkoras.
I denna rapport visas konkreta och
konstruktiva libanesiska förslag (sid. 8) hur detta skulle kunna ske inom
konstitutionens ram.
Men – det är bråttom!
*
Nils Oskar Nilsson, moderat riksdagsledamotgjorde resan på eget
initiativ för att studera situationen i Libanon på plats och väcka
uppmärksamhet på hur det är. |
