ArDO: Yes we want Lebanon to be the Switzerland of the East and Beirut the Paris of the East

 

RAPPORT

Från studieresa 14 – 21 maj 2004 till

LIBANON

- en demokrati på diktaturens villkor

Nils Oskar Nilsson

Riksdagsledamot (m)

nils.oskar.nilsson@riksdagen.se

nils.oskar.nilsson@moderat.se

0708-86 13 00     08-530 333 18

 

LIBANON – EN DEMOKRATI PÅ DIKTATURENS VILLKOR

Sammanfattning

Det tidigare fria och självständiga Libanon  utgör i realiteten ett syriskt lydrike. Syriens militära närvaro sedan 1976 är en de facto-ockupation, som omöjliggör Libanons suveränitet och demokratiska utveckling.

Libanon förklarades 1920 som en suverän stat efter första världskrigets fredsförhandlingar. Libanon är Mellanösterns första  demokrati med en konstitution från 1926, som garanterade en maktdelning mellan landets större religiösa grupper – kristna, sunni- och shiamuslimer, vilket gör Libanon till den enda nationen i regionen där statsmakten delas mellan kristna och muslimer. Efter Syriens ockupation är dock makten inte längre i händerna på folket utan såväl president, regering och parlament som armé styrs från Damaskus. Paralleller kan dras till marionettregeringen i Frankrike, Vichy,  under den tyska ockupationen och med situationen i de baltiska staterna under Sovjettiden. Den nuvarande presidenten, Emile Lahoud, tillsattes 1998 av parlamentet på Syriens förslag. Korruption och nepotism är utbredda företeelser bland maktens företrädare.

Nuvarande inrikesministern, Elias Al-Murr, är gift med presidentens, Emile Lahoud, dotter och han är son till förre inrikesministern Michel Al-Murr. Den myndighet, som beviljar alla byggnadstillstånd leds av inrikesministerns syster, Mirna El-Murr.

Jag har under veckan i Libanon träffat och samtalat med ett stort antal representanter för Mänskliga Rättighetsorganisationer (MR), studentorganisationer, partier, befrielserörelser och även med enskilda jurister, journalister, universitetslärare, tidigare fångar i syriska fängelser, mödrar och anhöriga till försvunna libaneser med flera. I den mån dessa offentligt och i media framträtt med namn är de citerade i rapporten. Flera har dock begärt anonymitetsskydd av säkerhetsskäl. De flesta samtal och möten har spelats in. Tolk och ledsagare har varit Miled Amine från Botkyrka, ordförande i Free Lebanese Patriotic Movement, Sweden.

Mitt intryck av Libanon är ett vackert, stolt och frihetslängtande land och folk, som under decennier våldtagits fysiskt, ekonomiskt och politiskt av förövare utanför och innanför landets gränser.

På ytan verkar Libanon – relativt omgivningen - tämligen lugnt, normalt och välmående för den tillfällige besökaren men under ytan finns - efter ett långvarigt förtryck utifrån fruktan för våld och förföljelse -  tystnad och självcensur. Konsekvensen av militära maktmedel, arresteringar och fängslanden utan rättegång mot jurister, journalister och enskilda har beskrivits som ett ”Stockholmssyndrom”. De totalt utlämnade libaneserna har tystnat och anpassat sig .

Den fredliga bilden störs också påtagligt av de talrika militärspärrarna på gator och vägar, där medborgarna opåkallat kontrolleras.

Ljuspunkten är ungdomars och eldsjälars engagemang och arbete för ett fritt, suveränt och demokratiskt Libanon – fritt från den syriska övermakten.

 Val

För närvarande pågår lokala val i Libanons regioner och distrikt. Val till parlamentet skulle äga rum sommaren 2004 men har flyttats fram åtta månader till våren 2005. President väljs av parlamentet hösten 2004. Anledningen till att parlamentsvalet flyttats fram är att säkerställa att det gamla parlamentet utser ”rätt” president i enlighet med Syriens önskemål. Konstitutionen sätts härigenom ur spel av det syrienstyrda parlamentet som också manipulerar valresultaten med särskilda vallagar (1992, 1996, 2000) genom att ändra förutsättningarna, som framgår på sid. 7. Ännu är det inte känt om och hur vallagen ändras inför 2005 års parlamentsval.

Libanons parlament har 128 ledamöter, 50% kristna och 50% muslimer. Minst 100 ledamöter styrs enligt uppgift av Syrien genom fruktan eller korruption. Syrien accepterar ca 10 ”oppositionella” för att ge sken av en fri och demokratisk process. Presidenten skall vara kristen (maronit), parlamentets talman shiamuslim och premiärministern sunnimuslim.

Ett stort antal syrier har getts libanesiskt medborgarskap, vilket påverkar relationen mellan kristna och muslimer. Id-/röstkort krävs för valdeltagande efter ansökan. Myndigheterna kan härigenom styra vilka som tilldelas röstkort för att t.ex. blockera vissa och gynna andra kandidater. Hundratals ”trogna” väljare förses också med ett antal id-kort med olika namn och bussas runt till olika vallokaler. Druser räknas som muslimer i valen.

 Södra Libanon

Södra Libanon var isolerat under kriget då Södra Libanesiska Armén (SLA) fick stöd från Israel i kriget mot Syrien och Hizbollah. Israel lämnade Södra Libanon 2000 och Syrien drog sig tillbaka 2001 men lämnade efter sig det fullt beväpnade Hizbollah. Under 2000 – 2001 åtalades tidigare SLA-medlemmar vid summariska ”60-sekundersrättegångar” på löpande band, trots uttalad amnesti, anklagade för samarbete med Israel. Även släktingar till SLA-medlemmar är stigmatiserade och får inte arbete. Alla som har anknytning till SLA anklagas för kollaboration med Israel och utsätts för olika grader av förföljelse och annan negativ särbehandling.

 Ekonomi

Libanons ekonomiska situation är mycket allvarlig både nationellt och för enskilda. Levnadsomkostnaderna är mycket höga samtidigt som inkomsterna är låga. Många libaneser i exil stödjer sina anhöriga ekonomiskt. Lönerna för stora grupper dumpas systematiskt genom syriska gästarbetare, samtidigt är libanesernas arbetslöshet hög.

Sedan början av 1990-talet har staten ådragit sig stora skulder, f.n. 43 miljarder US-dollar. Landet har erhållit avsevärda belopp i bidrag och lån men merparten har ”försvunnit”, enligt uppgift till Syrien och till korrupta politiker. Libanon är nu ekonomiskt utarmat.

Program – möten och intervjuer

14 maj.

Lunchmöte med representanter för Free Patriotic Movement (FPM), bl.a. advokaten George Haddad, som vid flera tillfällen gripits och förhörts i samband med försvar av studenter m.fl.

På kvällen deltagande vid valkampanjmöte med anledning av de pågående lokala valen i staden Batroun i norra Libanon. Ca 400-500 deltagare, män och kvinnor i alla åldrar, påfallande många unga i 16-20 årsåldern. Bejublade tal av representanter och kandidater för FPM. Tal via telefon och högtalare av general Michel Aoun, tidigare premiärminister, nu i exil i Paris. Tema för talen var ett fritt, självständigt och demokratiskt Libanon för det libanesiska folket utan militär närvaro och inblandning ”från andra”. Mycket militär libanesisk närvaro, beväpnad men passiv. Syriska militär- och säkerhetsstyrkor posterade en bit ifrån mötesplatsen.

 15 maj.

Möte i Safra Marina med representanter för MR-organisationen SOLIDE – ordförande Ghazy Aad, styrelseledamot Claude Hajjar (även ledamot i The Guardians of the Cedars) och två studenter.

Representanterna beklagade att Sverige inte längre har en öppen ambassad i Beirut. Detta kan tolkas som att Sverige inte längre ser Libanon som en suverän stat utan har accepterat att Libanon styrs från Damaskus som en del av ett ”Stor-Syrien”.

Ca 17.000 libaneser är försvunna. Många är troligen i syriska fängelser. Den libanesiska regeringen förnekar ständigt syriska övergrepp mot libaneser och hävdar att alla som varit försvunna i mer än fyra år skall dödförklaras. Detta accepteras inte av SOLIDE.

Representanterna berättade att Syrien försökt så split mellan kristna och muslimer i norra Libanon genom att vandalisera kyrkor, moskéer och gravar för att skapa en bild av motsättningar och våld mellan libanesiska folkgrupper. Detta har misslyckats.

Fruktan för gripande, våld och fängelse har lett till en utbredd självcensur i hela det libanesiska samhället – media, journalister, parlamentariker och enskilda har anpassat sig och tystnat. Den mycket försiktiga öppna kritik som framförs föregås av ett prisande av Syrien.

Såväl den rullstolsburne och förlamade Ghazy Aad som Claude Hajjar har gripits, hotats och utsatts för våld. Aad misshandlades och fick sin rullstol krossad vid en fredlig demonstration nyligen vid FN-kontoret i Beirut.

Möte i Beirut med Fatmi Abdallah, shiamuslim och representant för International Federation of Human Rights. Fatmi talade inför Europaparlamentet i Bryssel den 27 april 2001 och har dessutom besökt Vatikanen, Frankrike och Schweiz. Hon ser inga motsättningar mellan muslimer och kristna. Det som förenar är patriotismen och kampen för ett fritt Libanon. Responsen från EU och vid övriga besök var positiv men har inte lett till några åtgärder för att förmå Syrien att lämna Libanon.

Fatmis bror, Ali Mousa Abdallah, född 1959, kidnappades 1981 i Libanon av den syriska säkerhetstjänsten och är sedan dess försvunnen. Fatmi har letat efter sin bror i Syrien, som förnekar all kännedom om honom. Det finns dock vittnesmål från 1983, 1994 och 2000 av frisläppta libanesiska fångar att brodern satt fängslad och levde. Internationella Röda Korset tillåts inte att besöka syriska fängelser.

Möte i Beirut med Sonia Eid, kristen och ordförande i Förbundet för Föräldrar till Fängslade Barn, sedan organisationen bildades 1996. Förbundet arbetade i hemlighet i början men verkar numera öppet och f.n. är 176 familjer anslutna. Fler och fler ansluter sig – kristna, muslimer och druser.

Paret Eids son, Jilad George, född 1970, fängslades 1990 av syrisk militär tillsammans med 17 andra unga män och fördes till Syrien. En av dem frisläpptes efter grov tortyr och kunde vittna om att sonen levde i fängelse. Föräldrarna fick 1992 information om var sonen fanns men fick inte tillåtelse att besöka honom. I november 1998 fick Sonia Eid företräde hos den nytillträdde syriske presidenten Assad ,som ställde sig frågande inför förekomsten av fängslade libaneser i Syriska fängelser.

Såväl Libanons som Syriens regeringar förnekar konsekvent att det finns libaneser i Syriska fängelser. Trots detta friges enstaka fångar och vid ett tillfälle ett hundratal, som alltså inte fanns. Ickeexisterande fångar, som dör i syriska fängelser, överlämnas i stängda kistor till föräldrarna, som förbjuds att öppna kistorna innan de begravs.

Nyligen har tre döda överlämnats.

 16 maj.

Besök i Tabriyé, där 600 cederträd planterats sedan 25 år till åminnelse av de som dött i strid eller terrordåd – Martyrernas Skog.

 17 maj.

Möte med Alain Aoun, Tony Danielle, George Haddad och Hekmet Dib, samtliga från Free Patriotic Movement.

Hekmet Dib kandiderade i ett fyllnadsval i sitt distrikt 2003, vilket var första gången sedan 1991 som någon kandiderade för FPM. Kampanjen genomfördes med mycket begränsade resurser. Genom manipulationer med distriktsindelning och valfusk gick platsen till den regeringstrogne sonen till den avlidne ledamoten.

Enligt FPM-representanterna finns inte färre än 20.000 syriska militärer – troligen betydligt fler – samt ett okänt antal tusen syrisk säkerhetstjänst i Libanon. Hizbollahs välbeväpnade milis uppgår till 10 – 15.000 och kan snabbt mobiliseras till 100.000.

De 300 – 350.000 palestinierna i lägren inkluderar Hamas och al-Quaida och är också beväpnade. Dessa ligger inte under libanesisk militär eller jurisdiction.

Problemet är inte enbart närvaron av syrisk militär och säkerhetstjänst utan också Syriens starka påverkan av konstitution, val, myndigheter och politiska beslut.

FPM-representanterna redovisade en konkret och konstruktiv lösning på Libanons situation:

Libanons konstitution gör det möjligt att när den nuvarande presidentens, Lahoud, mandattid går ut i september 2004, presidentens sista ämbetsgärning blir att tillsätta en tillfällig premiärminister och regering, som får den enda uppgiften att förbereda ett fritt och allmänt val till parlamentet våren 2005. Därefter väljer/utser det nyvalda parlamentet en ny president. Den tillfällige premiärministern får presidents ställning och befogenheter som statschef och den tillfälliga regeringen skall representera samtliga Libanons religiösa och politiska grupper – en form av samlingsregering med folkligt stöd.

Denna modell tillämpades 1958 och 1988.

Förutsättningarna för denna fredliga och konstitutionella lösning är att Syrien

-  accepterar en tidplan för tillbakadragande av all militär och säkerhetstjänst i

    enlighet med FN:s resolution 520/1982

-   accepterar en nationell libanesisk samlingsregering med uppgift att förbereda

    och genomföra fria och allmänna val 2005 till ett nytt parlament

-     erkänner Libanon som en fri och suverän stat.

Barcelonaprocessen och partnerskapet kring Medelhavet ger EU möjligheter att förmå främst Syrien men också Libanons president, regering och parlament att acceptera den föreslagna demokratiska utvecklingen i Libanon.

Kvällsmöte med två män, tidigare fångar i Syrien, av säkerhetsskäl kallade X och Y.

Y greps av syrier 1985, 19 år gammal. Det pågick stridigheter i området och Y anklagades för att spionera på syrierna för kristnas räkning. Fördes till fängelse i Syrien och torterades tills han erkände det påstådda brottet, som han inte var skyldig till. Y hölls i syriskt fängelse i sju år utan rättegång.

X var 16 år när han greps 1986. Överlämnades av libanesiska kollaboratörer till syrierna och anklagades för att tillhöra ett kristet parti, inget annat.

Förvarades i sex månader i underjordisk cell 2 x 1m och 1m i höjd och utsattes för tortyr tills han ”bekände”

Både X och Y har ingående beskrivit den systematiska kroppsliga tortyr de båda och andra fångar utsattes för under förhör och fångenskap. Flera medfångar dog.

Metoderna är så ohyggliga att jag väljer att inte beskriva dem i denna rapport.

X och Y frisläpptes vintern 1991 i samband med amnesti då president Assad blev utsedd på livstid.

 18 maj.

Lunchmöte med May Murr och hennes make Alfred Murr. Makarna är drygt 70 år. May Murr är syster till den tidigare inrikesministern och faster till den nuvarande. Hon är en mycket välkänd författare, poet och historiker med en omfattande produktion och har varit professor vid universitet och militärhögskola.

May Murr har brutit med sin bror och dennes familj och deltar aktivt i kampen för ett fritt och självständigt Libanon. Hon är en respekterad och viktig symbol för denna kamp.

Kvällsmöte med akademiker och representanter  för studentorganisationer vid ett flertal universitet och högskolor i Beirut. Från början deltog ca 40 personer och vid den efterföljande diskussionen ca 20. Ett upprop undertecknades och överlämnades. Deltagarna var mellan 19 och 27 år, en del med avslutad universitetsutbildning i Libanon och internationellt. Ca 50% hade vid ett eller flera tillfällen gripits och förhörts under 3 – 4 dagar. Frihets- och offerviljan var påtagligt stark – ”vi är unga och har ännu inte så mycket att förlora, mer än vår frihet och våra liv”.

De ambitiösa och välutbildade ungdomarna har siktet på framtiden. Ett fritt och självständigt Libanon är målet och förberedelsearbetet med en ny och demokratisk konstitution har redan påbörjats av unga jurister och samhällsvetare. De ser inte till medborgarnas religiösa eller annan tillhörighet utan vill ha en konstitution för alla libaneser. Studenterna hoppas på internationell uppmärksamhet och väntar sig stöd från USA, FN och EU. De ser Sverige som en respekterad demokrati och söker Sveriges stöd.

De unga, välutbildade libaneserna vill bygga sin framtid i sitt eget land. Sker det inte snart en demokratisk utveckling i Libanon utan syrisk ockupation, är risken påtaglig att  de varaktigt söker sin framtid utomlands. Redan lämnar ca 80% av unga människor Libanon på olika sätt.

 19 maj

Möte med universitetsläraren Z, som önskar var anonym främst av säkerhetsskäl för sin familj och försörjning. Z har tidigare inte varit engagerad men känner nu som lärare och främst som förälder att det är viktigt för de unga att förstå hur det kan vara att vara ”libanes i ett fritt, multireligiöst och multikulturellt Libanon”.

Z ser det nu som en plikt att vittna om och stödja ett fritt Libanon. Det råder ”limbo” – tystnad i Libanon. Z upplever en självcensur genom att han själv och andra vet att de är övervakade och avlyssnade. De som har ett yrkesliv och en karriär anpassar sig och passiviseras. De har för mycket att förlora om de öppet visar den opposition de känner mot Syrien och mot korrumperade politiker. Många, främst unga, emigrerar därför att de känner hopplöshet och därför att det är lättare för intelligenta och välutbildade att göra karriär utomlands. En stor risk för förödande brain-drain.

Z beskriver kriget 1975 delvis som ett inbördeskrig pga att Libanon inte var ett helt och sammanhållet samhälle. Främst var det ett krig på libanesisk mark mellan grannarna Syrien, Israel och Palestina. Hizbollah, som ursprungligen organiserades av Syrien och Iran, upplevs nu också som ett politiskt problem genom att det nu utgör ett shiamuslimskt politiskt parti med visst folkligt stöd.

Z anser att en ny konstitution för ett fritt och suveränt Libanon måste tas fram i full demokratisk frihet och samförstånd mellan olika grupper i samhället. Det förutsätter beskydd av FN, EU och andra i det internationella samfundet. De mänskliga rättigheterna i arabländerna har uppmärksammats i en FN-rapport och har nu börjat diskuteras libanes och libanes emellan. UNESCO och andra internationella organisationer bör aktivt medverka mer i MR-upplysningen.

Möte på Foundation for Human & Humanitarian Rights, Beirut, MR-organisation grundad 1989. FHHR har nu 30 – 40 aktiva medlemmar, bland dem fyra högre domare, två advokater och flera akademiker, som kommer från olika religiösa, etniska och sociala grupper.

Närvarande vid mötet var ordförande Wa ´il Kheir, ekonomen Raffi Donoyan, advokaten George Haddad samt flera universitetslärare m.fl.

FHHR är medlem i flera internationella MR-sammanslutningar och samarbetar bl.a. med Lunds Universitet, Danmarks regering och Raoul Wallenberg – Stiftelsen.

FHHR är en generell MR-organisation för alla typer av MR-ärenden geografiskt i Libanon. Det finns en kvinnoavdelning och advokater för försvar av gripna. En utbildningsavdelning verkar för att sprida kunskap om MR till allmänheten och universiteten genom bl.a. 76 välutbildade studenter, som denna termin deltar i en föreläsningsturné. Härigenom når man åhörare och studenter från alla delar av samhället. Det finns ett gryende men ”tyst” intresse för MR, liberalisering och globalisering. Många universitetsstuderande är aktiva ”rebeller”, som öppet och vid demonstrationer uttrycker opposition mot Syrien och den libanesiska maktapparaten.

De flesta äldre medlemmar av FHHR har gripits och hållits i förvar under förhör. Wa ´il Kheir greps i en omfattande raid vid jultiden 1996 men släpptes efter några dagar efter medial uppmärksamhet och bl.a. diplomatiskt ingripande. Han är mycket välkänd och gripandet kan ses som en symbolisk varning. Myndigheterna använder numera den legala lagstiftningen och rättsväsendet som ett medel för förtryck och förnedring av libanesiska medborgare.

FHHR publicerar regelbundet rapporter om MR-händelser i Libanon, både positiva och negativa. Representanter för den diplomatiska kåren inbjuds alltid som observatörer vid presskonferenser o.dyl. av säkerhetsskäl.

20 maj

Möte med journalisten Habib Jounis (omnämnd i UD:s MR-rapport, Libanon, 2003).

Jounis gav en detaljerad redogörelse för hur han i augusti 2001 hämtades i sitt hem i Byblos av den civilklädda säkerhetstjänsten för ”ett kort förhör” i försvarshögkvarteret i Babda, försedd med handfängsel och ögonbindel. Han anklagades för att tillhöra The Guardians of the Cedars och för sina politiska åsikter med kritik av Syrien. Jounis förklarade att han inte var aktiv men att han arbetade ihop med kollegan Antoine Bassil. Jounis blev inte trodd och förhördes av åtta olika personer i fyra dagar. Inga förhörsprotokoll skrevs. Han blev misshandlad på olika sätt och hans familj utsattes för hot. Säkerhetstjänsten försökte även i media framställa Jounis kontakter med Antoine Bassil som förberedelse av en kupp mot Libanon i samarbete med Israel.( Bassil är känd TV-korrespondent, anklagad och dömd för samma ”brott”.)

Till slut undertecknade Jounis en uppdiktad bekännelse varefter han ställdes inför militärdomstol. Han dömdes till tre års fängelse och fråntogs alla civila rättigheter som t.ex. rösträtt, rätt att kandidera vid val, offentlig anställning samt förbjöds att undervisa och skriva i någon tidning. Jounis överklagade till militärdomstol i högre instans och fick då straffet sänkt till 15 månader samt sina civila rättigheter tillbaka. Domstolen och även den politiska makten var medvetna om att anklagelserna var falska varför straffet blev relativt lågt trots att de påstådda brotten var allvarliga. Jounis satt fängslad till 2002-11-19.

Jounis är en välkänd offentlig person och journalist och rättegångarna var öppna för släkt och media. Myndigheterna ville genom domen mot Jounis skrämma fria media.

Jounis har efter frisläppandet inte utsatts för förföljelse men han övervakas. Han får inte tillbaka sitt arbete på tidningen Al Hayat och myndigheterna har förbjudit media att anställa Jounis, som fortfarande är arbetslös. Han har erbjudits arbete vid media utomlands men väljer att stanna kvar i Libanon i tystad protest.

Möte med bl.a. en f.d. högre officer, O, i den libanesiska armén. Av säkerhetsskäl måste dessa vara anonyma. Av samma skäl återges inte all information. O är synnerligen historiskt och politiskt kunnig utöver sin militära erfarenhet och kunskap. O ser ett stort problem med den syriska säkerhetstjänsten i Libanon, som är numerärt mycket större än den syriska armén. Det finns också en stor säkerhetsrisk med de beväpnade Hizbollah och palestinierna i lägren, där grupper är knutna till bin Ladin.

O anser att den libanesiska armén är fullt kapabel att själv svara för befolkningens och landets säkerhet om och när Syrien drar sig tillbaka frivilligt och under förutsättning att beväpnade grupper inte mobiliseras. Vid väpnad konflikt kommer den libanesiska armén i underläge. Enligt O har Syrien kemiska vapen.

O anser också att det finns tillräckligt många libaneser, som har tillräcklig politisk och annan kompetens och förmåga att ta ett självständigt ledarskap i Libanon efter syriskt tillbakadragande och fria, allmänna val. En ny konstitution måste ta hänsyn till landets många olika grupper men det finns goda förutsättningar för ett fritt, suveränt och demokratiskt Libanon. Utvecklingen kan gå mycket snabbt men förutsätter internationellt stöd och övervakning.

Slutord

Libanon är skenbart lugnt och världens uppmärksamhet har under lång tid riktats mot krigs- och oroshärdar som Afghanistan, Irak, Israel och Palestina. Kriserna i Mellanöstern har ställt Libanon i skymundan och världen har glömt och övergivit det land som en gång var Mellanösterns pärla.

De stundande president- och parlamentsvalen kan innebära ett vägskäl. Antingen fortsätter den syriska dominansen militärt och politiskt och Libanon införlivas mer och mer i ett Stor-Syrien. Eller tar världen sitt ansvar för mänskliga rättigheter och demokrati och förmår Syrien att lämna Libanon i enlighet med FN:s resolution 520/1982. En tolv år gammal resolution, som Syrien hitintills inte brytt sig om, räcker troligen inte i dagsläget. Skall den respekteras av Syrien och Libanons marionettregering krävs att FN nu lägger kraft och makt bakom orden.

Det finns tillfällen och medel utöver de sanktioner mot Syrien som USA nyligen aviserat. EU har nu Libanon i sitt omedelbara närområde genom Cyperns medlemskap. Ännu åtnjuter EU och inte minst Sverige en hög grad av respekt och trovärdighet hos Libanons folk. Medelhavssamarbetet enligt den s.k. Barcelonaprocessen ger EU politiska och ekonomiska medel att påverka och möjligen tvinga Libanons och Syriens regeringar till ett syriskt tillbakadragande och inledningen av en demokratisk utveckling mot ett fritt och suveränt Libanon. Lån, bistånd och ökade handelsförbindelser bör villkoras.

I denna rapport visas konkreta och konstruktiva libanesiska förslag (sid. 8) hur detta skulle kunna ske inom konstitutionens ram.

Men – det är bråttom!

*  Nils Oskar Nilsson, moderat riksdagsledamotgjorde resan på eget initiativ för att studera situationen i Libanon på plats  och väcka uppmärksamhet på hur det är.

 | Start |

Artiklarna som publiseras på denna sida representerar enbart dess författares åsikter och inte webmaster åsikt

Artiklarna som publiseras på denna sida representerar enbart dess författares åsikter och inte webmaster åsikt