|
Interpellation
den 16 december
Interpellation 2003/04:210
av Nils Oskar Nilsson (m) till utrikesminister Laila
Freivalds om ett fritt Libanon
Antalet libaneser med ursprungligt och verifierat libanesiskt
medborgarskap i Sverige uppgår i dag till ca 4 000 med permanent
uppehållstillstånd och ofta svenskt medborgarskap. Sammanlagt har
mer än 1,3 miljoner libaneser lämnat hemlandet.
Orsaken till att dessa människor flytt från sitt hemland Libanon var
tidigare inbördeskriget men därefter den syriska militära närvaron,
vilken närmast kan betecknas som en ockupation. Det tidigare fria
och självständiga Libanon utgör i realiteten ett syriskt lydrike.
Syriens militära närvaro innebär en påtaglig begränsning av landets
självständighet och möjlighet till en demokratisk utveckling.
Libanon har demokratiska traditioner, som gör att landet skulle
kunna bli en parlamentarisk demokrati med representation för
politiska partier samt för olika etniska och religiösa grupper genom
fria och allmänna val. Det finns också goda förutsättningar för en
positiv utveckling av de mänskliga rättigheterna om ockupationen
upphör.
Libanon ingår inte i det USA-ledda säkerhetssystem, som garanterar
territoriell integritet i Mellanöstern. Trots detta torde även
Libanon nu kunna känna en ökad trygghet mot angrepp tack vare
utvecklingen i Irak.
En demokratisk utveckling i arabvärlden kan underlättas av EU:s
Medelhavspolitik, som innebär att alla Medelhavets kustländer
erbjuds ett partnerskap med EU omfattande såväl frihandel som försök
att stödja demokrati och mänskliga rättigheter.
Det föreligger således såväl historiska som aktuella förutsättningar
för en positiv utveckling av demokrati och mänskliga rättigheter i
Libanon. Det kräver dock att den syriska ockupationen av landet
upphör.
Avser utrikesministern att verka för att den syriska ockupationen av
Libanon upphör och i så fall hur bedömer utrikesministern att
Sverige och EU ska verka för detta så att en demokratisk utveckling
i landet snarast kan påbörjas?
http://www.riksdagen.se/debatt/fragor/ip.asp?rm=0304&nr=210
16 § Svar på interpellation
2003/04:210 om ett
fritt Libanon
Anf. 58 Utrikesminister LAILA FREI-
VALDS (s):
Herr talman! Nils Oskar Nilsson har frågat mig
om jag avser att verka för att den syriska ockupatio-
nen av Libanon upphör och hur i så fall jag bedömer
att Sverige och EU ska verka för detta så att en de-
mokratisk utveckling i landet snarast kan påbörjas.
Sverige och EU erkänner sedan länge Libanon
som en självständig stat och stöder återupprättandet
av Libanons suveränitet över hela dess territorium
enligt FN:s säkerhetsråds resolution 520, 1982. Pro-
blemet i sammanhanget utgörs av den syriska närva-
ron och inflytandet i landet som tar sig uttryck på
olika sätt. Närvaron inleddes i början av inbördeskri-
get 1975-1989 och består alltjämt. I och med att ett
avtal om en så kallad nationell kompromiss ingicks i
Ta'if i Saudiarabien 1989 kom den syriska militära
närvaron formellt att bygga på en inbjudan från den
libanesiska regeringen. 1991 ingick Syrien och Liba-
non en gemensam försvarspakt som sanktionerade de
syriska styrkornas närvaro i Libanon. Den syriska
närvaron i landet brukar inte folkrättsligt betecknas
som ockupation eftersom den äger rum med stöd av
denna försvarspakt. Det bör också noteras att den
syriska truppnärvaron i Libanon sedan 2001 har
minskat från ca 35 000 till 15 000-16 000 man.
Det finns dock krafter inom och utom landet som
skulle vilja se den syriska närvaron avvecklad. Efter
Israels reträtt från södra Libanon i maj 2000 har kra-
ven från olika libanesiska grupper ökat på att de sy-
riska styrkorna ska dras tillbaka, även om någon
formell begäran härom aldrig gjorts av libanesiska
regeringen. Samtidigt finns andra grupper som stöder
den syriska militära närvaron och det syriska politiska
inflytandet.
Sveriges grundposition är att det libanesiska fol-
ket själva i demokratiska former måste få bestämma
om sitt lands framtid och relationerna till omvärlden.
Vi välkomnar minskningen av den syriska truppnär-
varon och anser att den bör följas av fortsatta syriska
trupptillbakadraganden i enlighet med Ta'if-avtalet.
Vad gäller den demokratiska utvecklingen är Li-
banon en parlamentarisk demokrati med den politiska
makten fördelad på konfessionella grunder enligt
landets konstitution. Självklart stöder Sverige en
utveckling mot fördjupad demokrati och har uttryckt
oro över de tendenser till kränkning av de mänskliga
rättigheterna som har förekommit. En ökad möjlighet
att utvidga samarbetet på olika områden, inklusive
bevakningen av de mänskliga rättigheterna, skapas av
det associeringsavtal mellan Libanon och EU som
undertecknades 2002. Innan avtalet träder i kraft ska
det godkännas av de avtalsslutande parterna, och så
har ännu inte skett. Sverige har som en av de första
EU-staterna nyligen ratificerat avtalet.
Av väsentlig betydelse för Libanons demokratiska
utveckling är att fred uppnås i landets närområde. EU
har ofta framhållit att en fredlig lösning av den israe-
lisk-palestinska konflikten måste kombineras med
liknande uppgörelser mellan Israel-Libanon och
Israel-Syrien. Det är särskilt angeläget att finna en
lösning på det speciella problem som närvaron av
några hundra tusen palestinska flyktingar utgör.
Anf. 59 NILS OSKAR NILSSON (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka utrikesminister
Laila Freivalds för svaret på min interpellation.
Utrikesministern konstaterar i sitt svar att proble-
met med implementeringen av FN:s resolution 520
från 1982 är den syriska närvaron och inflytandet i
Libanon. Det är precis det som min interpellation om
ett fritt Libanon handlar om. Libanon är ju ett litet
land som tyvärr lätt kommer i skymundan.
Folkrättsligt är det mycket möjligt att denna när-
varo och dominans juridiskt inte kan betecknas som
ockupation. Men de facto är Syriens militära närvaro
helt att jämställa med en ockupation.
Utrikesministern åberopar också den försvarspakt
och de överenskommelser som ingicks 1989-1991
där Libanons president formellt sett begärde hjälp
från Syrien. Men då måste man också betänka hur
situationen såg ut i Libanon före och efter Gulfkriget.
Libanon var då hårt sargat av inre stridigheter.
Den politiska situationen var kaotisk. Den legitime
premiärministern general Michel Aoun hade tvingats
i exil av Syrien. Presidenten hade inte - hårt trängd
som han var - inga större valmöjligheter. Därför kan
man faktiskt ifrågasätta legitimiteten i denna begäran
om hjälp från Syriens sida.
Enligt fredsplanen 1989 skulle Syrien dra tillbaka
sina över 30 000 soldater från Libanon efter två år.
Senare avtal tar inte upp någon tidsplan. Syriens
militära närvaro finns alltså kvar efter alla dessa år.
Utrikesministern noterar med tillfredsställelse att
den syriska militära närvaron sedan 2001 i stort sett
har halverats. Men 15 000-16 000 soldater från ett
dominerande grannland i ett litet land som Libanon är
fortfarande att jämställa med en de facto-ockupation.
Enligt UD:s MR-rapport angående Libanon 2002
är Syriens Libanonpolitik oförändrad. Syriens politis-
ka och militära närvaro i stora delar av landet fortgår.
Den syriska säkerhetstjänsten agerar i vissa fall obe-
roende av libanesiska myndigheter, vilket medför att
rättskipningen delvis ligger utanför landets egen kon-
troll.
Politiskt aktiva som har agerat offentligt mot den
syriska militära närvaron har arresterats, och bland
dem finns också journalister. Det finns uppgifter -
fortfarande enligt UD - om att Syrien har arresterat
ett antal libaneser i Libanon och fört dem till syriska
säkerhetsfängelser.
Syrien har kontroll över gränsbevakningar och har
också kontrollen över all telekommunikation.
Herr talman! Vad är allt detta om inte bevis på en
syrisk de facto-ockupation av Libanon?
Jag finner tyvärr inget konkret svar från utrikes-
ministern om var, hur och när regeringen avser att
verka för att Syrien lämnar Libanon. Jag hoppas att
utrikesministern kan utveckla sin inställning lite när-
mare här i kväll.
Det är inte bara jag utan det finns många libaneser
här i Sverige som ser fram emot ett svenskt agerande.
Anf. 60 Utrikesminister LAILA FREI-
VALDS (s):
Herr talman! Syrien och EU väntas inom kort att
ha avslutat förhandlingarna om ett associationsavtal
av liknande slag som nu finns med de tolv partner-
länderna i Medelhavsregionen. Ett sådant avtal gör
det möjligt att utvidga bevakningen från EU:s sida av
vad som sker i Syrien och också av Syriens Libanon-
politik. Det ger möjligheter att bevaka de mänskliga
rättigheterna och efterfråga och genomföra politiska
samtal i olika politiska frågor. Det gäller naturligtvis
inte minst frågan om Syriens Libanonpolitik och
deras närvaro av militär i Libanon.
Avsikten med associationsavtalet är ju inte bara
att öka frihandel och stimulera ekonomisk utveckling,
utan det handlar också om att från EU driva på ett
reformarbete och sådant som har att göra med att
fördjupa demokratin och öka respekten för de
mänskliga rättigheterna. Det är naturligt för EU att i
dessa sammanhang även ta upp de frågor som Nils
Oskar Nilsson tar upp här.
Anf. 61 NILS OSKAR NILSSON (m):
Herr talman! Det finns i dag ett starkt tryck från
människor i och utanför Libanon som vill se den siste
syriske soldaten lämna Libanon så snart som möjligt.
Utrikesministern säger i sitt svar, som tidigare re-
dovisats, att det också finns grupper som vill ha kvar
syrisk närvaro och syriskt inflytande. Naturligtvis
finns det människor i Libanon som är beroende av
syriskt stöd för att ha och behålla politisk makt, efter-
som de inte är säkra på att få ett folkligt och demo-
kratiskt stöd. Men jag tycker att det vore mycket
cyniskt att ta detta som motiv från svensk sida för att
inte göra så mycket som är nödvändigt att göra.
Före jul framförde USA ett kraftfullt krav på Sy-
rien att lämna Libanon. Och i går talade jag med den
landsflyktige, tidigare premiärministern, general
Michel Aoun, som befinner sig i Paris. Han bekräfta-
de att den franska nationalförsamlingen nu avser att
agera kraftfullt för att FN:s resolution 520 ska verk-
ställas. Det ger ju Sverige goda möjligheter, om viljan
finns, att nu också ta initiativ både i FN och i EU.
Utrikesministern nämnde partnerskapet mellan EU
och länderna kring Medelhavet. Det anser jag också
kunde vara ett mycket lämpligt och effektivt forum
för att förmå Syrien att lämna Libanon.
Jag tror att vi är överens om att Libanon snarast
bör återfå sin självständighet. Libanons folk måste
själva få bestämma om sitt lands framtid i demokra-
tiska former. Det skriver också utrikesministern i sitt
svar att vi är överens om. Men det finns också många
problem att lösa i regionen. Det är vi alla väl medvet-
na om. Ett av de stora problemen är den syriska när-
varon, militärt och politiskt, i Libanon, och det verkar
vi också vara helt överens om.
Jag hoppas nu att utrikesministern kommer att ut-
nyttja alla möjligheter som finns att lägga handling
och kraft bakom orden, så att Libanons suveränitet
och verkliga demokrati kan återupprättas så snart som
möjligt.
|
