ArDO: Yes we want Lebanon to be the Switzerland of the East and Beirut the Paris of the East

 

den 17 februari

Interpellation 2004/05:396

 av Ewa Björling (m)

till utrikesminister Laila Freivalds om Syriens ockupation av Libanon

Fram till det alldeles nyligen inträffade bilbombsattentatet i Beirut, där före detta premiärministern Rafik Hariri dödades tillsammans med 14 andra personer såg situationen i Mellanöstern relativt ljus ut efter många år. Detta var den allvarligaste terroraktionen i Libanon på många år sedan inbördeskrigets slut 1990. Syrien och dess militära närvaro i Libanon motiverades då med kontroll över kristna och muslimska grupper för att minska våldet. I dag finns fortfarande över 14 000 syriska soldater i Libanon. Rafik Hariri drev under många år en Syrienvänlig politik och var mycket betydelsefull för återuppbyggnaden av Libanon efter inbördeskriget. Under senare tid har hans politik förändrats till att gå i opposition mot Syrien. Han har ställt krav på ett fritt Libanon utan syrisk närvaro, i enlighet med säkerhetsrådets krav på egen suveränitet för Libanon. Det sägs att Hariri skulle ha dödats på grund av sina band med Saudiarabien.

Det är mycket oklart vem som egentligen ligger bakom dådet. En tidigare okänd militant grupp som kallar sig Gruppen för seger och heligt krig i Levanten har framträtt och tagit på sig skulden för dådet. Men, man har också spekulerat i att det skulle kunna vara både Syrien, Libanon, Israel, interna fiender till Harari eller någon antisaudisk eller antiamerikansk grupp. Syriens president Bashar Assad gick genast ut och fördömde dådet såsom en avskyvärd kriminell handling. Vidare uttryckte Syriens informationsminister att det var en terrorhandling som syftar till att destabilisera Libanon. Trots dessa uttalanden misstänker många att Syrien egentligen är de som ligger bakom dådet. Drusledaren Walid Jumblatt från den libanesiska oppositionen ger den libanesisk-syriska polisregimen skulden för Hariris död. Det var en stor och välplanerad attack, vilket gör sannolikheten större att det är en nationell underrättelsetjänst som ligger bakom snarare än en mindre terroristgrupp.

Vad skulle då Syrien ha att vinna på detta?

Bland annat är de betjänta av att eliminera en man som Hariri som varit en stark aktör för ett fritt Libanon. Han var dessutom relativt bekväm i sina kontakter både med Frankrike och USA. Flera rykten gick om att Harari planerade att återuppta sin politiska karriär inför nästa val. Troligen skulle han då fått ett stort stöd av befolkningen. Detta scenario skulle då ha tvingat Syrien till reträtt och mindre inflytande över Libanon. Vidare kan Syrien för sin egen del fortfarande motivera sin militära närvaro så länge Libanon är instabilt, och därmed anse sig ha rätten att för egen del fortfarande negligera beslutet i FN:s resolution 1559 om tillbakadragande av främmande styrkor, läs Syrien.

Vi ser nu tydliga tecken på att demokratin utökas, både efter valet i Palestina och i Irak. Detta ses dock inte lika positivt i alla stater i Mellanöstern. Vi måste därför arbeta än mer aktivt med att stödja demokratiutveckling i Mellanöstern. Oavsett vem eller vilka som är ansvariga för bombdådet finns nu ett unikt tillfälle för övriga världen att pressa Syrien till ett snabbt tillbakadragande från Libanon. Från svensk och europeisk sida behöver vi gemensamt ställa ultimatum till Syrien att respektera och agera i enlighet med FN:s resolution 1559.

Mina frågor till utrikesminister Laila Freivalds är följande:

10 Gigabyte Mailbox - http://mail.spray.se

Artiklarna som publiseras på denna sida representerar enbart dess författares åsikter och inte webmaster åsikt