EHUD OLMERT, TF PREMIÄRMINISTER HÅLLER TAL VID HERZLIYAKONFERENSEN

24 januari, 2006

Översättning

Det är viktigt att vara tydlig: vi är intresserade av en grannrelation som är bra, produktiv och progressiv. Vi stödjer upprättandet av en modern, demokratisk palestinsk stat som respekterar civil rätt och är ekonomiskt stabil. Deras välfärd är vår välfärd, deras välbefinnande, deras stabilitet, är vår stabilitet.

Kära gäster,

Tyvärr så har omständigheterna lett till att jag står här framför er istället för Premiärminister Ariel Sharon. För två år sedan, under denna konferens, så talade Premiärminister Sharon och det talet blev känt som ”Herzliya-talet”, talet i vilket han tillkännagav sina planer om Avvecklingsplanen. Den dagen ledde till att en av våra största befälhavare inledde sin mest dramatiska och viktiga kampanj i sitt liv, den diplomatiska, offentliga och politiska kampanjen, Avvecklingsplanen. Det talet och Avvecklingsplanen som följde, är milstenar i Staten Israels historia.

Jag hade äran att arbeta med Ariel Sharon under denna modiga politiska process. Jag följde med honom under de långa månaderna av interna konflikter och konfrontationer. Jag bevittnade hur han klarade av den huvudsakliga testen som varje ledare står inför: frestelsen att bevara status quo eller inte ta någon risk även om detta skulle försäkra en bättre framtid. Arik Sharon agerade inte så. Hans policy prioriterade alltid initiativ över overksamhet, genombrott framför den monotona vägen. Han visste att det var bättre för Israel att initiera politiska steg istället för att dras in på farliga vägar som initierats av andra.

Staten Israel är fortfarande en ung nation. Det är många steg vi måste ta för att kunna bygga upp ett etiskt samhälle med starka värderingar: bygga upp ett värdebaserat utbildningssystem, ge våra liv  judiskt innehåll, stärka våra bank med judarna i Diasporan, skapa ett system av jämlika möjligheter för den arabiska minoriteten, baserad på rätt och ansvar och utveckla en stark, rättvis, angelägen och aktiv ekonomi. Det är emellertid inga tvivel om att det viktigaste och mest dramatiska steget vi står inför är bestämmandet av Staten Israels permanenta gränser för att försäkra oss om judisk majoritet i landet.

Zeev Jabotinsky, definierade betydelsen av en judisk majoritet på sitt eget insiktsfulla och ivriga sätt: ”Termen ”judisk nation” är helt klar;  det betyder en judisk majoritet. Med detta började sionismen, och på detta baseras landets existens som kommer att fortsätta att fungera mot ett förverkligande, annars är det förlorat.”

Judisk majoritet i Staten Israel kan inte upprätthållas med kontrollen över den palestinska befolkningen i Judéen, Samarien och Gazaremsan.

Vi står fast vid Israels folks historiska rättighet till hela Landet Israel. Varje kulle i Samarien och varje dal i Judéen är en del av vårt historiska hemland. Vi glömmer inte detta, inte för ett ögonblick. Emellertid, valet mellan önskan att tillåta varje jude att leva överallt i Landet Israel och Statens Israels existens som en judisk stat förpliktigar oss att avstå delar av Landet Israel.  Detta är inte ett avståndstagande från sionismens idéer, utan ett viktigt förverkligande av det sionistiska målet – att försäkra judisk existens och en demokratisk stat i Landet Israel.

För att kunna försäkra existensen av ett judiskt nationellt hemland så kommer vi inte att kunna fortsätta att styra över de områden där det finns en palestinsk befolkning. Vi måste skapa en tydlig gräns så snart som möjligt, en gräns som kommer att visa en demografisk verklighet på marken. Israel kommer att fortsätta att ha kontroll över säkerhetszonerna, blocket med de judiska bosättningarna och de platser som har yttersta nationella betydelse för det judiska folket, främst då ett enat Jerusalem under israelisk suveränitet. Det kan inte finnas en judisk stat som inte har Jerusalem i centrum.

Detta är vägen som Premiärminister Ariel Sharon tillkännagav för flera år sedan. Vi som var hans partners i denna formering, arbetade med honom för att kunna etablera en ny offentlig rörelse som skulle bestämma vägen framåt under åren som kom och som kommer att föra Israel framåt.

Existensen av två nationer, en judisk och en palestinsk, är den fulla lösningen på alla nationella önskningar och problem för båda folken, inklusive flyktingfrågan som till fullo kommer att inlemmas i den palestinska staten. Vi kommer inte att tillåta palestinska flyktingar till Staten Israel. Detta är vår otvetydiga avsikt som också backas upp av en entydig amerikansk inställning och som uttryckts av USA:s president i ett brev i april 2004 till Premiärministern. Det enda sättet att nå detta mål är att till fullo tillämpa Färdplanen för Fred och President Bush vision från juni 2002.

Färdplanen för Fred är baserad på en enda och rättvis idé: om palestinierna ger upp terrorn och slutar med sitt krig mot Israels invånare så kan de nå nationell självständighet i en palestinsk stat med tillfälliga gränser t o m innan alla de komplicerade frågorna om ett slutgiltigt avtal har åstadkommits. Alla dessa frågor kan man ta itu med efteråt under förhandlingar mellan de två länderna, på ett sätt som länder tar itu med sina meningsskiljaktigheter.

På kvällen av den Palestinska Myndighetens val, säger jag här och nu, på Staten Israels regerings vägnar, att vi kommer att åta oss alla förpliktelser inom Färdplanen för Fred och vi kräver att ledarskapet i Ramallah gör likadant.

Israel har redan visat, också genom Avvecklingen, att man är redo att stärka freden. Vi kommer att fortsätta att agera så i relation till de förpliktelser som vi har åtagit oss i utbyte mot palestinska förpliktelser. Detta inkluderar: begränsa byggandet i bosättningarna, förbättra den palestinska befolkningens livskvalitet och riva illegala posteringar.

Staten Israels regering kommer inte att avskräckas av hot från lagbrytande minoriteter. De illegala posteringarna kommer att rivas och vi har redan givit instruktioner till våra säkerhetsstyrkor och de har givits order att upprätthålla lagen. Vi kommer att med kraft försvara våra värderingar om rättsäkerhet även när vi attackeras inifrån.

Vi har börjat fullfölja våra förpliktelser som inte är enkla att genomföra tack vare de interna meningsskiljaktigheterna i landet och avvecklingen från våra förfäders mark. Vi fortsätter att vara lojala mot Sharons väg eftersom vi föredrar kompromissernas vishet mot känslor, och vi kräver att Ordföranden i det Palestinska Myndigheten och hans regering gör likadant.

Palestinierna med Ordförande Mahmoud Abbas har förpliktigat sig att fullfölja en serie av konkreta steg vilka kommer att avskaffa förmågan att hota Israel och den politiska processen med terror. Bland annat gäller det att avveckla alla terrororganisationer med en början med Hamas, konfiskera illegala vapen, ha lag och ordning i områdena, utföra regerings, säkerhets- och finansiella reformer och upphöra med uppvigling och att sprida hatutbildning mot Israel.

Nyckeln till att flytta den politiska processen framåt ligger i att palestinierna överger terrorn. Inte bara genom ord, uttalanden och tomma löften – vi har haft tillräckligt av detta.

Färdplanen för Fred bestämmer att bara efter att alla dessa steg är tagna så kommer de att få en status av nationell självständighet och lika rättigheter och förpliktelser i världssamfundet. Detta är inte enbart ett krav från Israel. Detta är en allmän internationell förutsättning som de kräver, ledda av USA, de europeiska länderna, Ryssland, FN och de moderata arabstaterna som leds av Egypten och Jordanien.

Israels regering, under mitt ledarskap, kommer att insistera på ett totalt fullgörande av Färdplanen och alla dess faser precis så som man kommit överens om, för det här är den enda vägen som man kan bevara säkerheten och få till stånd fred. Det vore ett allvarligt, historiskt misstag att tillåta palestinierna att undgå från att fullfölja sina förpliktelser att avveckla terrororganisationerna. Vi måste hålla fast vid Färdplanen för Fred, förhandla hur den ska fullföljas och agera för att åstadkomma ett massivt internationellt tryck på palestinierna att kämpa mot terrorn.

De som har bråttom har frågat om den nuvarande regeringen pga. valet redan har åtagit sig ytterligare en avveckling, om framtida kontakter med palestinierna inte är lyckosamma. Vi föredrar en överenskommelse. Om våra förväntade förhandlingspartners i Färdplanen inte upprätthåller sina förpliktelser kommer vi att bevara israeliska intressen på alla sätt.

Valet som äger rum imorgon i den Palestinska Myndigheten är ett historiskt tillfälle för palestinierna att ta ett stort steg mot att förverkliga sina mål – att uppnå nationell självsäkerhet i ett eget land.

1947 avböjde palestinierna erbjudandet att etablera ett land. Historien har gett dem ytterligare ett tillfälle att etablera en självständig stat. Realiteten av ett sådant tillfälle betyder att man ger avkall på en del av sina nationella drömmar, precis som vi har fått ge avkall på en del av våra.

I valet imorgon och i stegen som följer därpå så måste de bestämma: om de ska ta sitt öde i egna händer eller återigen lämna nyckeln i händerna på extremister som kommer att leda dem till något värre och fördöma dem till ett liv av misär och lidande.

Det är viktigt att vara tydlig: vi är intresserade av en grannrelation som är bra, produktiv och progressiv. Vi stödjer upprättandet av en modern, demokratisk palestinsk stat som respekterar civilrätt och är ekonomiskt stabil. Deras välfärd är vår välfärd, deras välbefinnande, deras stabilitet, är vår stabilitet.

Jag kommer att följa det palestinska valet noga. Vi har tagit viktiga beslut vars ändamål är att tillåta fria och lugna val. Jag hoppas att resultatet kommer att tillåta den valda regeringen under Ordförande Mahmoud Abbas ledning att förflytta sig framåt mot en uppgörelse. 

Jag håller inte med alla domedagsprofeter som redan säger oss hur svårt och hemskt det kommer att bli efter valet i Myndigheten. Israel kommer att veta vad som ska göras under alla omständigheter, ansikte mot ansikte med nytt scenarios, för att bevara sin säkerhet och politiska horisont och fortsätta framåt mot hoppet om en förändrad verklighet.

Uppbackad av ett brett internationellt stöd så kommer Israel att fortsätta att begära att alla faser av Färdplanen äger rum. Om palestinierna fortsätter att undvika sina förpliktelser så har vi förmågan att försvara Israel och slå tillbaka mot terror och de som utför den liksom vi har gjort förr, och t o m med större intensitet.

Det svåra kriget mot terror har inte slutat och kommer inte at sluta så länge som det föreligger ett säkerhetshot mot invånare i Israel. Ett fortskridande av uppbyggnaden av säkerhetsstängslet tillsammans med arméns och andra säkerhetsstyrkors förbättrade förmåga liksom Israels ökade handlingskraft, kommer att bli vårt svar på terrorn.

Mina damer och herrar

Jämte våra viktiga ansträngningar att förverkliga våra drömmar i lugn, fred och säkerhet, så kan vi inte ignorera vad som händer intern, livskvalitet inom vårt hem, våra förpliktelser att bygga ett starkt, värdebaserat samhälle som är tillfullo och otvetydigt.

Under flera år så har Staten Israel lidit av svåra ekonomiska tider som har hotat vår sociala stabilitet. Vi började vidta viktiga steg för att ta oss ur lågkonjunkturen. Regeringens åtgärder förnyade den ekonomiska tillväxten. Vi åstadkom en tillväxt på 5.2% under 2005, högre än i något annat land i Europa och USA. Vi stabiliserades sysselsättningen och minskade antalet arbetslösa från 11 % till ca 9 %. Vi uppmuntrade utländska investerare att investera i israelisk industri och i det israeliska finanserna. Summan av utländska investeringar i den israeliska ekonomin nådde mer än 6 biljarder dollar under 2005. Alla ekonomiska indikatorer pekar på en stark israelisk ekonomi som kommer att bli ett attraktivt mål för utländska investerare. Dessa åtgärder togs av regeringen under Ariel Sharons ledning och med hans fulla stöd och under ledning av den dåvarande Finansministern Benjamin Netanyahu.

Vi har emellertid inte gjort tillräckligt för att överbrygga luckorna i samhället, vi har inte gjort tillräckligt att försvara de offentliga sektorer där folk har stora behov. Vi har inte visat tillräckligt mycket medkänsla mot dem som inte har något. Sedan jag åtagit mig ansvaret att skada Staten Israels ekonomi och sociala politik, så har vi beslutat att förändra våra behov och besluta om nya prioriteringar,

Att åstadkomma dessa mål kan inte genomföras genom att fortsätta att distribuera bidrag och stöd utan genom att bestämma tydliga mål inom det moderna samhällets två centrala sfärer: utbildning och arbete. Vi måste tillåta jämlika tillfällen för alla invånare i Israel och uppnå jämlikhet för att förverkliga dessa tillfällen. Varje israelisk medborgare förtjänar den bästa utbildningen och en stödjande och stimulerande miljö i vilken man kan tjäna sitt levebröd. Om man kombinerar dessa två komponenter så får man nyckeln till tillväxt och minskade sociala gap.

Innan han blev sjuk, bestämde Premiärminister Sharon att man skulle förbereda en plan som skulle inkludera tydliga mål och ett detaljerat sätt för att agera inom dessa områden. Dessa planer kommer att presenteras för allmänheten snart och kommer att utgöra kärnan i regeringens politik.

Låt mig till slut personligen notera. Under 32 år har jag tjänat landet Israel. Från den position jag åtagit mig efter Premiärminister Sharons sjukdom ser jag ett Israel som slåss mot svårigheter och besvär men jag ser även en glimt av hopp i många israelers ögon för första gången på många år. Och som Ariel Sharon sa: ”vi får inte låta denna nya anda som ger vårt folk hopp gå oss förbi och lämna oss tomhänta.  Jag har inte för avsikt att missa detta tillfälle”.

Från detta podium förklarar jag: jag tror på det israeliska folket och i Staten Israel. Jag tror på den genuina viljan hos dess invånare att leva i fred, säkerhet och lugn och jag tror i vår förmåga att åstadkomma dessa mål när vi är förenade. Härifrån sänder jag mina önskningar om ett snabbt tillfrisknande till den man som under de gångna fem åren har lett oss in i en verklighet i vilken det finns en chans för en bättre framtid. Jag hoppas att vi inom kort kan stå framför honom och säga: vi har gått i ditt ljus.