ArDO: Yes we want Lebanon to be the Switzerland of the East and Beirut the Paris of the East

 

al-Assad försöker behålla makten

 

Jan Kallberg


2006-02-16

Att Sveriges ambassad brändes ner i Damaskus handlar mer om Syrien än om Sverige.
Syriens diktator vill visa sig som en ledare för arabvärldens försvar mot västerlandet, därför brann ambassaden i Damaskus. Att den svenska ambassaden brann handlar om inrikespolitik och hur Syriens ledare al-Assad försöker behålla makten och ingjuta förtroende hos andra inom arabvärlden. Den nedbrunna ambassaden måste sättas i det sammanhanget.
Syrien är en extrem militärdiktatur där den som demonstrerar för yttrandefrihet eller mänskliga rättigheter får möta en straffskala där tjugo års fängelse är standard. Under en fotbollsmatch när Irakkriget hade inletts av USA blev det bråk mellan syriska kurder och arabiska åskådare och kurderna började skrika ”Heja Bush! Heja Bush!”, militären sköt ihjäl 40 kurder och sedan var den klacken tystad.
I ett land som Syrien brinner inte en ambassad upp utan diktatorns godkännande.
Att bränna ner en svensk, norsk och dansk ambassad är en enkel markering att man står upp mot västvärlden, man får likasinnade i regionen på sin sida och visar samtidigt att det finns ett yttre hot att mobilisera sig emot. Det står inget på spel. Syriens export till Sverige kan lastas på en hyrd OK-släpa.

Det är först när folkmassan börjar röra sig mot den franska ambassaden som den uniformerade polisen dyker upp, den civilklädda polisen är säkert redan delar av folkmassan. Efter Frankrike är ett av de få länder som Syrien har skapliga relationer med som före detta kolonialmakt och en av Syriens största exportmarknader. Frankrike är ständig medlem av Säkerhetsrådet – nog så viktigt när Frankrike kan stoppa alla amerikanska taskiga resolutioner om mänskliga rättigheter.

De senaste åren har inte varit så kul för Syriens diktator al-Assad. Han fick lämna Libanon med svansen mellan benen och tvingades att leva upp till de fredsavtal som ingåtts. Därefter mördade al-Assad ett antal libanesiska politiker och journalister som tack för senast utan att lyckas gömma spåren och fick USA med FN på sig.
Politiskt är det syriska Baathpartiet mycket likt Saddam Husseins Baathparti i Irak och Assad får nu tyst se sin gamla allierade förnedras och vara maktlös. När kurderna i Irak har fått politisk makt, och med stora delar av Syrien är en del av Kurdistan, så börjar maktens boningar att gunga i Damaskus.
al-Assad kan inte mucka gräl med israelerna eftersom hans armé som inte uppgraderats sedan Sovjetunionens dagar skulle utraderas på nolltid av israelerna.
Vad gör man om man vill framstå som en arabisk ledare och dra nytta av uppståndelsen kring några teckningar i en landsortstidning i ett land som inte syns på en jordglob utan förstoringsglas? Man fixar en folkmassa som bränner ner deras ambassad. Oturligt nog låg norska och svenska ambassaden i samma hus.

http://www.metro.se/site2005/metro/discuss/?entry_type=kolumn&entry_id=18418

 

Artiklarna som publiseras på denna sida representerar enbart dess författares åsikter och inte webmaster åsikt