|
al-Assad
försöker
behålla makten
Jan Kallberg
2006-02-16
Att Sveriges ambassad brändes ner i Damaskus
handlar mer om Syrien än om Sverige.
Syriens diktator vill visa sig som en ledare för
arabvärldens försvar mot västerlandet, därför brann ambassaden i Damaskus.
Att den svenska ambassaden brann handlar om inrikespolitik och hur Syriens
ledare al-Assad försöker behålla makten och ingjuta förtroende hos andra
inom arabvärlden. Den nedbrunna ambassaden måste sättas i det
sammanhanget.
Syrien är en extrem militärdiktatur där den som
demonstrerar för yttrandefrihet eller mänskliga rättigheter får möta en
straffskala där tjugo års fängelse är standard. Under en fotbollsmatch när
Irakkriget hade inletts av USA blev det bråk mellan syriska kurder och
arabiska åskådare och kurderna började skrika ”Heja Bush! Heja Bush!”,
militären sköt ihjäl 40 kurder och sedan var den klacken tystad.
I ett land som Syrien brinner inte en ambassad
upp utan diktatorns godkännande.
Att bränna ner en svensk, norsk och dansk
ambassad är en enkel markering att man står upp mot västvärlden, man får
likasinnade i regionen på sin sida och visar samtidigt att det finns ett
yttre hot att mobilisera sig emot. Det står inget på spel. Syriens export
till Sverige kan lastas på en hyrd OK-släpa.
Det är först när folkmassan börjar röra sig mot
den franska ambassaden som den uniformerade polisen dyker upp, den
civilklädda polisen är säkert redan delar av folkmassan. Efter Frankrike
är ett av de få länder som Syrien har skapliga relationer med som före
detta kolonialmakt och en av Syriens största exportmarknader. Frankrike är
ständig medlem av Säkerhetsrådet – nog så viktigt när Frankrike kan stoppa
alla amerikanska taskiga resolutioner om mänskliga rättigheter.
De senaste åren har inte varit så kul för
Syriens diktator al-Assad. Han fick lämna Libanon med svansen mellan benen
och tvingades att leva upp till de fredsavtal som ingåtts. Därefter
mördade al-Assad ett antal libanesiska politiker och journalister som tack
för senast utan att lyckas gömma spåren och fick USA med FN på sig.
Politiskt är det syriska Baathpartiet mycket
likt Saddam Husseins Baathparti i Irak och Assad får nu tyst se sin gamla
allierade förnedras och vara maktlös. När kurderna i Irak har fått
politisk makt, och med stora delar av Syrien är en del av Kurdistan, så
börjar maktens boningar att gunga i Damaskus.
al-Assad kan inte mucka gräl med israelerna
eftersom hans armé som inte uppgraderats sedan Sovjetunionens dagar skulle
utraderas på nolltid av israelerna.
Vad gör man om man vill framstå som en arabisk
ledare och dra nytta av uppståndelsen kring några teckningar i en
landsortstidning i ett land som inte syns på en jordglob utan
förstoringsglas? Man fixar en folkmassa som bränner ner deras ambassad.
Oturligt nog låg norska och svenska ambassaden i samma hus.
http://www.metro.se/site2005/metro/discuss/?entry_type=kolumn&entry_id=18418 |
