Karmeliternas benämning för arameerna-syrianerna i 1600-talets Iran.

Kära läsare, de som idag kallar sig för ”assyrier” bland vårt arameiska/syrianska folk, hade för en tid sedan publicerat en artikel på AUFs hemsida. Denna var skriven av Afram Bar Yakoub (som driver Assyrien Kulturcenter i Hallunda), där menar han att det inte var västerländska missionärer och arkeologen Austen Henry Layard, Hormuzd Rassam, etc. som uppväckte det assyriska namnet från en mer än en 2000 årig grav. Hans argument var att en fransk munkorden som gick under namnet Karmeliterna som var aktiva i Iran under 1600-talet -  i bla staden Isfahan -  ska ska ha benämnt de syrisk ortodoxa arameerna/syrianerna för ”assyrier” under 1600-talet.

Många forskare som har forskat och sprider lite ljus om bla detta ämne, är bla John Joseph, Wolhart P Heinrichs, Jean Maurice Fiey m.fl. och dessa har redan bevisat att så är fallet och att det var en lång process av inblandning av västerländska missionärer, arkeologer och kolonial makterna Frankrike och Storbritannien som väckte det assyriska namnet ur graven.

Den assyriska falangen har genom sin apologet Aframs bar Yakoub skrivit en artikel där han refererar till den pro-assyriska, Jan Beth Sawoce som studerar på Södertörns högskola. Denna sägs enligt Aframs artikel på AUFs hemsida ha hittat en källa i Karmeliternas arkiv, skriven på franska. Hans källa sägs vara ett brev daterat till den 3e november år 1612 som var skriven av påven Paulus V till den safavidiska persiske (iranske) shahen Abbas I (Den Store). Denna översattes till engelska från franska antingen av Jan själv eller av författaren till  ”A chronicle of the Carmelites in Persia and the Papal Mission of the XVII and XVIII  Centuries, Vol. 1. (London: Eyre & Spottiswoode, 1939).”.

Där står det följane:

”Those in particular who are called Assyrians or Jacobites and inhabit Isfahan will be compelled, unless You take pity on their misfortune, to sell their very children in order to pay the impositions levied.”

Samtidigt översatte Afram detta citat ur brevet från engelska till svenska i sin AUF artikel:

“I synnerhet de som kallas Assyrier eller Jakobiter och som bebor Isfahan kommer att tvingas sälja sina självaste barn för att kunna betala skatterna som ålagts dom, om inte ni förbarmar er över deras olyckliga situation.”

Vidare informerar Afram sina läsare att ”ovanstående rader finns att läsa i den imponerande volymen som heter ”A chronicle of the Carmelites in Persia and the Papal Mission of the XVII and XVIII  Centuries, Vol. 1. (London: Eyre & Spottiswoode , 1939).”. Såsom jag redan jag bekräftat..

Vi kan utläsa följande ur detta citat att “I synnerhet de som kallas Assyrier eller Jakobiter…”

Jag tolkar denna mening som att termen assyrier i detta fall var en exonym benämning av påven själv och inte utelämnat till påven Paulus V av de syrisk ortodoxa (jakobiterna) själva i detta fall.

Detta betyder att de syrisk ortodoxa själva inte använde denna titel eller benämning om sig själva, när de kommunicerade med påven (om de nu ens hade kontakt med varandra?)

Annars hade någon historiker och forskare åtminstone nämnt det om just denna situation. Dessutom finns ingen källa på arameiska från denna tid och rum, att de syrisk ortodoxa kallade sig ”othuroye” (assyrier) i den etniska innebörden av termen, på det arameiska språket. Och inte heller finns det någon källa från 1600-talet på arameiska som visar att vårt folk ska ha brukat termen ”Suryoye” och ”Othuroye” som synonymer. Vilket tyvärr å andra sidan den assyriska falangen propagerar idag, och vill göra gällande.

Med andra ord var så var termen assyrier en exonym och inte endonym/autonym nomenklatur i detta ”påvliga fall”.

Notera att påven skrev ”kallas assyrier” och inte ”kallar sig själva för assyrier” eller ens ”är assyrier” med övertygelse från sin sida.

Men denna källa verkar lite misstänksam. Eftersom vi vet att det åtminstone funnits Nestorianer och Kaldeiska katoliker redan på 1800-talet fram till idag i Iran, (Dessa är liksom de syrisk ortodoxa (jakobiterna) också arvtagare till det arameiska kulturarvet, även om de idag benämner sig assyrier och kaldéer. Men så har inte alltid varit fallet), i synnerhet i städerna Urmia och Teheran. Men jag är skeptiskt till att det ska ha funnits syrisk ortodoxa (jakobiter) i Iran under 1600-talet.

Jag har talat med malfono Assad Sauma Assad om detta ämne och han sa att det inte fanns syrisk ortodoxa i Iran överhuvudtaget under 1600-talet.

Då är frågan: kan det vara så att källan Afram använder sig av kan vara en förfalskning?

Låt oss föreställa oss hypotetiskt sett, att även om det den är äkta, och att om det skulle ha funnits syrisk ortodoxa i Iran under 1600-talet, så hade de verkligen inte benämnt sig själva som othuroye dvs assyrier.

Eftersom enligt kyrkans litterära tradition så användes termerna ”Suryoye” och ”Oromoye” som synonymer sedan århundraden tillbaka, (långt innan 1600-talet). Detta kan man se i olika böcker och sajter. I bla den förr förre syrisk ortodoxa patriarken Mor Ignatius Afrem I Barsaums (1887-1957) bok från 1952 ”The Syrian Church of Antioch Its name & history” (OBS denna publicerades igen på nytt 1983, och båda upplagorna kan hittas i olika bibliotek runt om i Sverige), och även på www.urhoy.info (Zakay Joseph i Tysklands hemsida).

Dessa källor ger oss arameer/syrianer en tillbakablick på hur vi såg oss själva, och hur vi benämnde oss själva innan långt innan 1600-talet och även fram till modern tid dvs långt innan vi han etablera nationalistiska rörelser vare sig arameiska/syrianska eller assyriska och kaldeiska sådana.

Sen måste man ställa sig frågan om varför skrev Karmeliterna så som de gjorde?

Var det för att:

a)      De syrisk ortodoxa benämnde sig själva som othuroye (assyrier) på arameiska?

b)      Var det för att de syrisk ortodoxa under 1600-talet sa till karmeliterna att de är othuroye (assyrier) etniskt. Dvs var termen othuroye/assyrier i så fall utelämnad från de syrisk ortodoxa till Karmeliterna eller påven personligen?

c)      Och i så fall, på vilket språk kommunicerade vårt folk och karmeliterna eller påven på med varandra under den tidsperioden? Var det Franska, engelska, arameiska (suryoyo), arabiska, eller persiska (farsi)?

 d)     Och vilken benämning av nedanstående benämningar översatte karmeliterna eller påven till franskans ”assyriens” (assyrier)? Var det termen ”’Suryoye”, ”othuroye”, eller ”sha’b as-suryani” (arabiska)? (OBS om vårt folk talade arabiska med karmeliterna kan de ha misstolkat arabiskans as-suryan som ett fonetiskt motsvarande ”assyriens” på franska.?

Och om så är faller, ja då ligger felet hos Karmeliternas eller påvens sida inte hos de syrisk ortodoxa per se..

 e)      Vad hade Karmeliterna och påven för geografiska kunskaper? Kort och gott på vilken eller vilka grunder gjorde de det?

 Det fanns liksom lösa titlar som användes jämt och ständigt lite huller om buller av olika påvar pga av geografiska och etniska okunskaper (från deras sida för andra folkslag såväl som för vårt folk.)

 Dessa titlar tilldelades av påvar jämnt och ständigt i historien. Tex enligt den svenska dokumentären ”Sveriges Historia” med programledaren Martin Timell och historikern Dick Harrison som sändes på TV4, så berättas det att ett brev daterat till år 1080 skrivet av påven Gregorius VII.  Och att denna påve ska ha benämnt de svenska kungarna i Västergötland för ”Visigoternas kungar”. Förmodligen pga av att Västergötaland fonetiskt sett lätt påminde honom om Visigotia uttalsmässigt (OBS snacka om förvirring). Men faktum är att det aldrig funnits visitgoter i Sverige överhuvudtaget. Och sedan fortsätter Dick att berätta , ”låt oss anta att kungarna i Västergötland tagit till sig den påvligt myntade titeln så hade Sverige sett annorlunda ut idag. Då hade västsvenskarna kallat sig för visigoter idag”.

Det verkar som att Karmeliterna och påven Paulus V måste ha gjort något liknande i vårt fall parallellt med det svenska exemplet och det är förmodligen enbart pga av geografiska skäl och inte pga av etniska skäl i detta fall.

De använde lite löst hur som helst utifrån de primitiva geografiska kunskaper de hade rörande geografin i de områden där vårt arameiska/syrianska folk var bosatta i.

En forskare som heter Richard Nelson Frye är specialist på Iran/Persien och dess historia. Han skrev år 1992 en pro-assyrisk artikel med titeln ”Assyria & Syria: synonyms” som publicerades i Journal of Near Eastern Studies (JNES). Samma artikel publicerades några år senare i Journal of Assyrian Academic Studies (JAAS).

Frye skrev följande om Karmeliternas roll i detta ämne i sin artikel:

 “The Carmelites in Iran, much later in the seventeenth century, were also not consistent in their usage of the terms “Syrian” and “Assyrian.” We find in their writings the terms “Jacobite Syrian,” “Eastern Assyrian,” “Chaldean,” “Syrian,” and “Assyrian.”

http://www.jaas.org/edocs/v11n2/frye.pdf

Detta citat bekräftar att karmeliterna inte enbart använde termerna assyrier för de syrisk ortodoxa utan även ”Syrian”, och ”Jacobite Syrian”, medan de använde ett självmyntat begrepp ”eastern-assyrian”, (förmodligen för nestorianerna eller de syrisk ortodoxa) etc som var bosatta geografiskt i norra Irak i Mosul regionen (rent geografiskt och etniskt assyriskt). Denna karmelitiskt myntade termen ”eastern-assyrian” brukas tyvärr idag av de som valt att benämna sig som assyrier idag angående ”Suryoye Madenhoye” (öst-syrier/syrianer dvs nestorianer). Tex på svenska säger de ”öst-assyrier” för att beteckna ”suryoye madenhoye”, (trotts att detta går emot den vetenskapliga sanningen)

Men den pro-arameiska nestorianen John Joseph kontrar honom i en kritik artikel som heter ”Assyria & Syria: synonyms?” (med ett frågetecken i slutet av titeln). Denna publicerades i JAAS.

Hursomhelst så kontrade han Frye och skrev:

“This plethora of names came about not because of the ethnic origin of the various Eastern Christian communities but because of the geographical location of their churches or patriarchates.”

www.jaas.org/edocs/v11n2/JohnJoseph.pdf

Jag måste nog säga att jag hållet nog med John Joseph i detta fall. Joseph skrev under 1960-talet boken “The Nestorians & Their Muslim Neighbours” vilken trycktes och publicerades på nytt i en reviderad upplaga år 2000, med en mer lockande titel för de som valt benämna sig som assyrier idag, nämligen ”The Modern Assyrians of The Middle East – encounters with western Christian missions archeologists & colonial powers”.

Denna bok sprider ljus over det mörker som den assyriska falangen befinner sig i idag, när det gäller sann objektiv historia.

Johny Messo skrev också en artikel för några år sedan mot Frye, Dock gick han inte in på Karmeliterna i sin kritiska artikel. Hans ”motartikel” hade exakt samma titel som John Josephs med ett frågetecken i slutet av titeln.

Det verkar som att de syrisk ortodoxa som var aktiva i Iran kan ha varit underställda ”Maferyono d Madenho (maferyonon av Österlandet dvs Persien)”. Denna hade sitt säte i det syrisk ortodoxa Mor Matay klostret i Jabal al-Maqlub utanför Mosul. På arameiska kallas detta berg för ”Turo d-Alfof” dvs ”Turo d-Alfayo” eftersom den var känd för att ha varit ett heligt berg för ett tusental munkar och asketer.

Faktum är att det finns tradition i den arameisk (syrisk) språkiga litteraturen där man förknippar olika personer, såsom biskopar m.fl med olika orter, (dels födelseorter eller orter där de har sitt biskops säte).

Som exempel kan nämnas Mor Afrem Nisibinoyo (306-373), Mor Jakob av Serugh (451-521), Mor Jakob biskop av Urhoy/Edessa (633-708), men född i Ayn Daba utanför Aleppo (Halab) i Syrien.

I detta fall finns det en gammal tradition som kallar Mosul och dess omnejd för ”Othur/Athur) och som även ibland omfattade Hadyab (Adiabene) med Arbil som dess huvudstad, enligt den franska orientalisten Jean Maurice Fiey.

 Tillbaka till 1600-talet

Under 1600-talet var Mellanöstern uppdelat mellan Ottomanska riket(även känd som osmanska turkiska) 1299 -1900-talets början och safavidiska persiska riket. (1502-1736).  

Den var med andra ord uppdelad under främmande imperialmakter med Ottomanska riket, i västra delen av Mellanöstern medan österut så låg dåtida Iran under den safavidiska dynastin. Det är just under denna tid som Karmeliterna, påven Paulus V, och den safavidiska shahen Abbas I (Den Store) levde och verkade.

 John Speeds karta

Nu tänkte jag att när jag ändå väl är inne på 1600-talet, så kan jag nämna att den brittiska kartografen John Speed gjorde en karta över Mellanöstern, som han gjorde under den tid han levde i London. Hans karta i detta fall är över hur Mellanöstern såg ut mellan 1552-1629. Det unika med denna karta är att han har på vänster och höger sida om kartan, ritat dit olika personer som ska symbolisera olika folkgrupper, med sina egna folkdräkter.

De mest intressanta för detta ämne är att bland dessa har han från vänster sida uppifrån och ner avbildat ”Egiptia” (Egypten), ”Assyrian” (med man iklädd i gula kläder med en turban huvudet) och sen ”Arabian”.

Det vilseledande med denna karta

Nu är frågan, varför skrev John Speed ”Assyrian” på engelska på denna karta, medan moderna historiker såsom John Joseph och assyriologer såsom Albert Kirk Grayson, Allan Millard, Hayim Tadmor etc. redan de facto vet att inga assyrier existerade under 1500 och 1600-talet?

Frågorna man skulle vilja ställa till John Speed är: varför använde han termen assyrier i sin karta:

Var det för att:

a)      termen othuroye utelämnades till John Speed av våra egna?

b)      Har han ens varit i Mellanöstern överhuvudtaget?

c)      Kunde vårt folk engelska på den tiden?

d)     Utgick John Speed utifrån sina egna geografiska kunskaper när han skrev assyrian (trotts att ingen assyrisk stat eller imperium existerade på 1600-talet).

e)      Tänkte John Speed på Gamla testamentets geografi när han skrev assyrian i ett 1600-tals sammanhang?

f)       Fick han termen assyrian direkt eller indirekt via resenärer som var företrädare för katolska kyrkan av Rom, såsom påven Paulus V? m.fl.

Jag tror att det beror helt enkelt på att han fick reda på termen ”Assyrian” utav västerlänningar och inte direkt av våra egna under sin egen tid; (OBS vårt folk benämnde sig inte ens othuroye etniskt på denna tid eftersom det inte existerade någon assyrisk politisk rörelse som idag, under den tiden, dessutom finns det ingen 1500 eller 1600-tals källa på arameiska som bekräftar att var othuroye), utan förmodligen indirekt genom påven Paulus V:s användande av termen ”Assyrian”. Förmodligen genom Karmeliterna eller från dåtidens böcker på engelska som Speed hade tillgång till, som i sin tur spred ljus över den bibliska bilden av Assyrien från Gamla testamentets tid.

Termen var med andra ord inte utelämnad till John Speed av våra egna. Alltså så funkar inte denna karta och dess term ”Assyrian” som bevis i namnkonflikten.

Se även http://www.turkeyinmaps.com/Large/Speed.html

I denna ovanstående sajt står en kommentar skriven av en turk i modern tid (eftersom ovanstående länk är en turkisk hemsida).

”One of the most decorative maps of Turkish Empire from Speed's A Prospect of the Most Famous Parts of the World. The map covers Ottoman territories in the Balkans, Anatolia, Levant, Arabia and North Africa. Size 390 x 510 cm.

Borders on each side show full length portraits of Greek, Egyptian, Assyrian and Persian men and women. Surprisingly, in this map of "Turkish Empire", there is not a Turk among the portraits of ethnic groups. The Arms of Turkey depicting a crowned crescent moon face figure is most certainly imaginary for I have never seen this in Ottoman sources.

Town plans at the top are of Famagusta, Damascus, Alexandria, Jerusalem, Constantinople, Cairo and Ormuz.”

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

OBS Denna karta använde även den pro-assyriska nestorianen William Warda i sin artikel ”Assyrians from the fall of Nineveh to Present” från år 2005.

 Termen othur och othuroyos homonymitet på arameiska (kthobonoyo).

Att termen othuroye ibland enbart användes geografiskt för Mosul och dess omnejd rent geografiskt och inte etniskt, bekräftas av bla Jean Maurice Fiey i hans artikel ”Assyrians or Arameans?”. Även i malfono Assad Sauma Assads bok ”patriark Afrem Barsaum Hans liv och verk”, och detsamma även i boken ”Den Dolda Pärlan Vol. III” av Sebastian Brock, David Taylor, Witold Witakowski, och Ewa Witakowski. Alla dessa artiklar och böcker innehåller I sin tur källor som bekräftar detta. (OBS inte filmdokumentären utan i boken Den Dolda Pärlan Vol. III)

Termen othuroyo är ett homonymt begrepp och har olika betydelser beroende på i vilket/vilka sammanhang den användes i genom historien i den arameisk-språkiga litteraturen, (skriven både före och efter 1800-talets nationalism och före namnkonflikten i bla Sverige).

Tex så finns en inskription i Mor Eliyos kyrka i Beth Qustan (Boqusyone) i Tur Abdin som bekräftar att ”Mawseloyo” (Mosulbo) är detsamma som ”othuroyo” rent geografiskt..

I denna inskription så nämns den syrisk ortodoxe patriarken Mor Ignatius Petrus IV (patriark mellan 1872-1894) från Mosul i norra Irak.

Den lyder:

 ܒܫܢܬ ܒܪܕ ܕܝܘܢܝ̈ܐ ܒܝܘܡܝ̈ ܐܒܐ ܕܝܠܢ ܪܘܚܢܝܐ ܦܛܪܝܪܟܐ ܦܛܪܘܣ ܡܘܨܠܝܐ ܐܘܟܝܬ ܐܬܘܪܝܐ ܪܝܫ ܐܘܡܬܐ ܕܣܘܪ̈ܝܝܐ ܕܝܬܝܒ ܥܠ ܟܘܪܣܝܐ ܫܠܝܚܝܐ ܕܐܢܛܝܘܟܝܐ ܒܕܝܪܐ ܕܙܥܦܪܐܢ....

”Ba-shnath Beth Rish Dolad d-yawnoye b-yawmay Abo dilan ruhonoyo Fateryarkho Fetrus Mawseloyo awkith othuroyo rish umtho d-suryoye d-yatib ‘al kursyo shlihoyo d-Antiokhia b-dayro d-Za’faran....”

Skribenten som skrev inskriptionen, använder den grekiska tideräkningen. Denna tideräkning enligt malfono Assad Sauma Assad motsvarar 1893 e.kr enligt vår kristna tideräkning.

Så den lyder:

”År 1893 under tiden för vår andlige fader patriarken Petrus (IV) Mosulbon dvs othuroyo (från Mosul/Othur)  den syrianska nationens överhuvud han sitter på den apostoliska Antiokenska stolen i Zafarans-klostret....” (utanför Mardin)

I denna inskription ser vi klar och tydligt att det står ”Mawseloyo awkith othuroyo” (Mosulbo dvs othuroyo), OBS detta var enbart rent geografiskt och hade ingen etnisk betydelse att patriark Petrus IV skulle ha varit assyrier eller att någon annan i det området skulle ha sett sig själv etniskt som en assyrier.

Det finns ännu fler citat av den här typen som jag har till hands men som misstolkats av individer ur den assyriska falangen. Men denna får nog räcka i denna artikel.

Slutsats:

Vår historia är tyvärr full av en här typen av ”bakhållskällor” och ”bakhållsbeten”. Det är beklagligt att det finns så många, samt att man lätt kan falla offer för sådana, om man inte är påläst och inte har djupdykt i vår historia.

Jag har i denna artikel spridit lite mer ljus över hur vilseledande den källa denna artikels kärna handlar om kan vara. Så denna källa kan inte användas som argument i den sk namnkonflikten. Historikerna skulle hålla med mig i denna punkt, (OBS med all respekt för de som använder källan som referat, såsom Richard Nelson Frye. Jan beth Sawoce, och Afram Bar Yakoub, William Warda etc).

Med andra ord, så är denna polemiska såväl som apologetiska artikel mitt motargument mot påven Paulus V och Karmeliterna under 1600-talet.

Med all respekt för de. Men den här typen av källor är inget annat än väghinder eller vägbulor som dyker upp i historien lite till och från (finns många fler sådana i vår historia, som måste redas ut framöver och diskuteras öppet i debatter bland vårt folk).

Men jag har här bevisat att om man har tillräcklig kunskap i vår egen arameiska/syrianska historia, så kan man lätt ta sig förbi den här typen av ”väghinder”

Och att varje argument som assyriska falangen använder sig av, så måste man som läsare och historiker ställa de rätta frågorna, och granska varje argument separat för att hitta de rätta svaren på dessa argument och söka sanningen från hinder och myter.

Och man kan mer eller mindre hitta motargument mot den här sortens argument och skriva en hel artikel om varje argument av den här sorten, som tyvärr används i sajter, tidsskrifter, föreläsningar etc av pro-assyrisk natur. Allt som krävs är vilja, tid och tålamod.

Jag kommer i nästkommande artikel sprida ljus över den georgiska kungen Irakli IIs användande av termen ”assyrier”. och att detta är ännu en misstolkning av den georgiska liksom den armeniska termen Asori och inget annat, och att felet gjordes i den engelska översättningen av självaste källan som var skriven på georgiska.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Källor:

·         Jean Maurice Fiey - Assyrians or Arameans? http://www.aramaic-dem.org/English/History/Assyrians%20or%20Arameans%20JM%20Fiey.pdf

 ·         Wolfhart Heinrichs – The modern Assyrians – Name and Nation

 ·         Richard Nelson Frye – Assyria & Syria: synonyms? http://www.jaas.org/edocs/v11n2/frye.pdf

 ·         John Joseph – Assyria & Syria synonyms? www.jaas.org/edocs/v11n2/JohnJoseph.pdf

 ·         John Joseph – The Modern Assyrians of the Middle East – encounters with western Christian missions archeologists & colonial powers http://books.google.se/books?id=79wj2hj4wKUC&printsec=frontcover&dq=John+Joseph+the+modern+assyrians

·         Johny Messo – Assyria & Syria synonyms? http://www.midyatcity.com/eng/show_news.php?subaction=showfull&id=1121628200&archive=&start_from=&ucat=&

 ·         Assad Sauma Assad – Patriark Afrem Barsaum Hans Liv och Verk

 ·         Mor Ignatius Afrem I Barsoum – The Syrian Syrian Church of Antioch Its name & history

 ·         www.urhoy.info

 ·         ”Sveriges historia” dokumentär på TV4 av Martin Timell och historikern Dick Harrison.

 ·         Helen Chapin Metz. Iran, a Country study. 1989. Original from the University of Michigan. sidan 313. Emory C. Bogle. Islam: Origin and Belief. University of Texas Press. 1989. sidan 145. Stanford Jay Shaw. History of the Ottoman Empire. Cambridge University Press. 1977 sidan 77.

 ·         Richard Nelson Frye - Encyclopaedia Iranica 

 ·         R. M. Savory ibn Bazzaz - Encyclopaedia Iranica

 ·         Afram barryakoub –  Syrianer borde sluta hata Layard http://auf.nu/viewarticle.php?id=24

 ·         William Warda  - Assyrians from the fall of Nineveh to Present