Araméer-syrianer eller assyrier/syrianer?? Del 1

2011-02-07

Jag tänkte i denna artikelserie på 2 artiklar gå in på ämnet ”kompromiss benämningen” även kallad ”slash-indentiteten”och vilken av dessa som är bäst för oss som folkgrupp i synnerhet här i Sverige? Är det ” araméer-syrianer” med bindestreck eller ”assyrier/syrianer” med snedstreck? Varför är det viktigt att markera vart vi står i detta ämne? Huvudproblemet idag:

När vi läser artiklar om vårt folk i massmedia i olika tidningar i Sverige så ser vi att vi betecknas lite olika beroende på vem intervjun har gjorts med och vilken ”ideologi” han/hon står för, men samtidigt måste vi komma ihåg en sak att tex när en person uttalar sig i artikeln direkt så säger personen antingen enbart ”syrianer” eller ”assyrier” eller ”assyrier/syrianer”. Men i resten av artikeln använder självaste journalisten oftast benämningen ”assyrier/syrianer” (dock inte alltid). Hur kommer det sig?

 Anledningen till att majoriteten av journalisterna skriver ”assyrier/syrianer” beror på det inflytande som den assyriska rörelsen och dess institutioner och organisationer i både Sverige och i utlandet har haft på bla det svenska samhället de senaste 30-50 åren.

Det är de facto den assyriska rörelsen direkt eller indirekt som myntat denna kompromissbenämning eller slash-identitet. Hur kan man tolka denna slash-identitet som läsare?

·         Att dagens assyrier och syrianer är samma folk i modern tid.

• Att den assyriska rörelsen representerar även de som står för arameisk-syriansk identitet med eller utan den arameiska/syrianska rörelsens eget samtycke och medgivande.

• Att  araméer-syrianer är assyrier ur historiskt perspektiv dvs ättlingar till forna assyrierna och deras antika imperium.

• Att det med ”ansiktet utåt” inte existerar någon klyfta falangerna/ideologierna emellan (trotts att det de facto existerar en klyfta mellan oss, dvs som om tex både syrianska och assyriska riksförbunden i Sverige kommit överens om denna kompromiss gemensamt genom en överenskommelse riksförbunden emellan. Trotts att man vet att så inte är fallet)

• Att araméer-syrianer underkastat sig den assyriska rörelsen och dess organisationer, institutioner, förbund, föreningar etc.

Jag vill här säga till den assyriska falangen att araméer/syrianer inte kommer eller har planer på att underkasta sig den assyriska rörelsen överhuvudtaget. Arameiska-syrianska rörelsen förkastar självaste tanken på att förankra sig historiskt eller ens politiskt och ideologiskt med de forna assyrierna och deras imperium. Den arameiska/syrianska rörelsen och dess ideologi förkastar även tanken på att ens våra nestorianska bröder och systrar skulle vara assyrier. (OBS nestorianerna kallade sig själv för Suryaye och Aramaye synonymt långt innan den assyriska rörelsen grundades i mitten av 1800-talet. Fram till 1920-talet fanns det från nestorianernas sida protester mot den ”assyriska identiteten” och ideologin från början men så småningom började de flesta att acceptera den politiserade benämningen. Deras kyrka hette först ”Österns kyrka”, sen även ”öst-syriska kyrkan” men 1976 tog deras förre patriark Mar Khananya IV Dinkha (Mor Hananyo IV Denho) i Chicago beslutet att officiellt byta namnet till ”Österns assyriska kyrka”.

Det existerar inte någon oavbruten ”assyrisk tradition” i den gemensamma litteraturen på det gemensamma språket edessensk arameiska dvs klassisk syriska (kthobonoyo). Kort och gott det finns inget i vår egen arameisk-språkiga litteratur som bevisar att vi haft ett kontinuerligt assyriskt nationalmedvetande från 300-talet fram till 1800 och 1900-talet.

Den fabricerade benämningen ”assyrier/syrianer” är kort och gott en medveten politisk strategi som den assyriska rörelsen myntat i syfte att dels representera folket som helhet och för att använda araméer-syrianer som marionetter i sitt assyriskt politiserade schackbräde.

Först anklagar den assyriska falangen araméerna-syrianerna för att benämningen syrianer inte existerade förrän på 1970-talet i det svenska ordförrådet, men samtidigt pga av att den blev ett etablerat faktum kände de att de ändå måste ta med den i sin självuppfunna slash-identitet.

Den assyriska falangen använder argumentet att eftersom ”den svenska termen assyrier etablerades före den svenska termen syrianer så är vi alla assyrier”. Det ligger en smula sanning i denna ”vinklade sanningen”. Men det de säger är långt ifrån hela sanningen. Termen assyrier var först en benämning man enbart hittade i historieböcker och skolböckerna i ämnet historia. Men 1967 då de första araméerna/syrianerna anlände i Sverige från Libanon så fanns det ett fåtal individer från Assyriska Demokratiska Organisationen (ADO) en av dessa är den pro-assyriska nestorianen Simon Badawi.

1974 etablerades en ”hudro Suryoyo” i stadsdelen Ronna i Södertälje. På skylten skrev man på 2 språk svenska och arameiska. På svenska skrev man ”assyriska föreningen” och på arameiska ”Hudro Suryoyo”. Senare ändrade man även namnet på arameiska till ”hudro othuroyo”. Man tog även in bla bevingade tjurar sk lammasu (gjorda av trä eller sten)  in i föreningen. Dessa kastades ut pga av protester av de som först trodde att benämningen assyrier var den korrekta översättningen av termen Suryoye och sedan började dessa protesterande vakna till.

Simon Badawi är en av männen bakom återupplivandet av benämningen assyrier från historisk till politisk benämning i Sverige (detta erkänner personer från den assyriska falangen själva att han legat bakom det).

Innan en enda person av vårt folk satte sin fot i Sverige 1967 så kallades vi varken för syrianer eller assyrier i svenska böcker. Jag kan nämna bla förordet i en bok skriven 1920 av L.E. Högberg med titeln ”Bland Persiens Mohammedaner”. Där betecknar författaren vårt folk som Syrier. Men det finns tyvärr ett problem att kalla sig syrier idag det är att nationalstaten Syriens invånare som helhet kallas på termen syrier idag på svenska.

Men än idag kallar vi Mor Afrem Suryoyo för S:t Efraim Syriern (306-373) på svenska.

När vi ändå är inne på Mor Afrem kan jag även nämna att som kristen och son till kristna föräldrar så använde han enbart benämningen Oromoyo och Oromoye utan någon form av hedniskt klang till ordet i den kontexten. Termen Suryoyo hade inte fått fäste än i vår egen litteratur förrän på 400-talet genom översättarrörelsen från grekisk till arameisk litteratur, som fanns i staden Urhoy dvs Edessa i Mesopotamien (dagens Urfa/Sanliurfa i nuvarande Turkiet), benämningen finns bla i skrifter såsom av bla en av Rabbula av Edessas (Rabbula av Urhoy) lärjungars biografi om sin lärare, Yuhanon Beth Rufine (Johannes Rufus), och senare Jakob av Serugh (d. 521), Termen Suryoyo är en grekisk exonym benämning som pga av att vi levde under öst-romerska bysantinska riket (vars officiella språk var grekiska) så var bara en tidsfråga när termen suryoyo fick fäste i vårt eget språk via grekiskan. Den blev så småningom etablerad och användes synonymt med termen Oromoyo. Till slut blev termen Suryoyo primär medan Oromoyo blev sekundär.

Det fanns en förening som hette Arameiska föreningen etablerad 1980 i stadsdelen Brunnsäng i Södertälje men den höll tyvärr inte länge.

 Syrianska riksförbundet hette först ”Suryoyo Riksförbundet” mellan 1979 tll slutet av 1980. Mellan 1977 och 1980 togs ett steg att utveckla svenska benämningen syrianer eftersom termen inte existerade i det svenska ordförrådet ännu. Den myntades för att passa in på det arabiska språkets parellella skillnad på ”suri” och ”suryani” och turkiskans ”suriler” och ”süryaniler” parallellt Syrier och Syrianer. Jag vill informera läsarna också om att den assyriska falangen också på det egna språket kallar sig suryoye och språket suryoyo men sätter likhetstecken mellan suryoyo och othuroyo (assyrier), på turkiska süryaniler och arabiska suryani (singular) och suryan (plural) skillnaden är att de av sina politiska skäl väljer att översätta dessa former i de västerländska europeiska språken som assyrier och assyriska. Mellan suryoyo och othuroyo är det enbart termen othuroyo som mer korrekt översätts som och betyder assyrier. En benämning som är traditionellt artfrämmande långt innan 1860-talet då assyriska rörelsen grundades av en liten handfull självutnämnt elit.