Assads Syrien och arabiseringen/islamiseringen av Syrien

Av: Bar Lebnon

050315

Jag var i somras i Syrien eller rättare sagt Assads Syrien för det är precis vad landet har blivit, Assads Syrien.Det första man ser när man kommer in i landet ifrån Libanon är alla bilder på den bortgångne presidenten Hafez al-Assad. När man tittar åt ett annat håll ser man den nuvarande presidenten, sonen Bashar al-Assad. Familjen Assad
finns överallt. Bilder, tavlor, statyer och annan propaganda täcker besökarens syn.

Det är lätt att dra paralleler till Saddams Iraq innan han och hans familj/klan föll. Folk vågar inte nämna presidentens namn högt i rädsla om att ifall det skulle misstolkas av folk omkring. Det är en millitär diktatur som har styrts med undantagsregler sedan ett tiotal år. Syrien har haft en lång kampanj av arabisering och idag skulle man kunna säga att man har lyckats arabisera de flesta grupper som atminstonne står utanför islam. Islamisering är en annan bild av dagens Syrien. Trots att landet ska vara någonlunda sekulärt så kan man inte undvika att se hur landets mark islamiseras sakta men säkert.I huvudstaden Damaskus ser man ett allt större antal människor som beslöjas och som dras till det så kallade fundamentala Islam eller politisk Islam.

Detta är tack vare alla de islamistiska organisationerna som har satsat på Syrien under de senaste åren trots statens hårda grepp över samhället. I det historiska kristna Damaskus finns det idag ett kvarter som ar tätt kristet befolkat. Detta kvarter heter Bab Touma (Toumas port). I Bab Touma bor det numera fler och fler muslimer och moskeerna ökar snabbare än behovet. Moskeerna där är inte tysta utan minst 5 gånger om dagen ropas det ut olika bönerop och predikningar. Alltså i Damaskus sista kristna fäste måste invånarna numera varje dag lyssna till muslimska predikningar i högtalarna. Detta har ändrat kvarterets ansikte för alltid. Jag åkte till den sista byn i världen där befolkningen fortfarande talar det arameiska språket, språket Jesus kristus använde på jorden. Jag läste och hörde mycket om denna by innan jag till slut hade åkt dit.

Denna by har lyckats klara sig undan de olika arabiserings och islamiserings försöken som har gjorts under århundraden.historiskt har det alltid bott en liten minoritet muslimska araber men som ändo har arameiskan som moderspråk. Denna minoritet har blivit större med åren och har flera nya moskeer bland det mer än tusen år gamla klostren och kyrkorna. Byns kristna befolkning håller på och minska samtidigt som den muslimska delen ständigt ökar,alltså samma mönster som i hela Syrien om inte i hela Mellanöstern. Inga riktiga försök görs för att få det kristna ansiktet av Syrien att komma tillbaks och synas.

För den kristna marken och närvaro i Syrien kan vi konstatera att arabiseringen är så gott som klar och islamiseringen är på god väg att skapa ett slags kristet museum av de kristna som finns kvar vid livet, en liten grupp som ska vittna om att de lever bra under Islams lagar i det arbiska samhället. Samma sak som har hänt i resten av Mellanöstern minus Libanon.Vems tur är det efter Syrien? kan det vara Libanons?