Assads Syrien

Av: Bar Lebnon

 050823

Jag åkte i början på sommaren till Syrien eller rättare sagt, Assad´s Syrien för det är precis vad landet är nu och har varit i 30 år, Assad´s Syrien.

Det första man ser när man kommer in i landet ifrån Libanon är alla bilder på den bortgångne presidenten Hafez al-Assad. Nar man tittar åt ett annat håll ser man den nuvarande presidenten, sonen Bashar al-Assad. Familjen Assad finns överallt.

Bilder, tavlor, statyer och annan propaganda täcker besökarens syn. Det ar lätt att dra paralleller till Saddams Iraq innan han och sin familj föll.

Folk vågar inte nämna presidentens namn högt i rädsla om att ifall det skulle misstolkas av folk omkring. Det ar en militär diktatur som har styrts med undantagsregler sedan ett tiotal år.

Syrien har haft en lång kampanj av arabisering och idag skulle man kunna saga att man har lyckats arabisera de flesta grupper som fortfarande står utanför islam. Islamiseringen är en annan bild av dagens Syrien. Trots att landet ska vara sekulärt så kan man inte undvika att se hur landets mark islamiseras sakta och säkert.

I huvudstaden Damaskus ser man ett allt större antal människor som beslöjas och som dras till det fundamentala Islam, detta är delvis tack vare alla de islamistiska organisationerna som har satsat på Syrien under de senaste åren trots statens hårda grepp över samhället.

Av det historiska kristna Damaskus finns det idag ett kvarter som ar tätt kristet befolkat. Detta kvarter heter Bab Touma (Tomas port).

I Bab Touma bor det numera fler och fler muslimer och moskéerna ökar snabbare än behovet.

Moskéerna där är inte tysta utan minst 5 gånger om dagen ropas det ut olika bön utrop och predikningar. Alltså i Damaskus sista kristna fäste måste varje dag numera invånarna lyssna till muslimska predikningar i högtalarna. Detta har ändrat kvarterets ansikte för alltid.

Jag åkte till den sista byn i världen där befolkningen fortfarande talar det arameiska språket som vardagsspråk, språket Jesus Kristus använde på jorden. Denna by har lyckats klara sig undan de olika arabiserings och islamiserings försök som har gjorts under århundraden. Historiskt har det alltid bott en liten minoritet muslimer men som ändå har arameiskan som moderspråk. Denna minoritet har blivit större och har idag flera nya moskéer Bland det mer än tusen år gamla klostren och kyrkor. Byns kristna befolkning håller på och minska samtidigt som den muslimska delen ökar, alltså samma mönster som i hela Syrien om inte i hela Mellanöstern. Inga riktiga försök görs för att få det kristna ansiktet av Syrien att komma tillbacks.

För den kristna marken och närvaron i Syrien kan vi konstatera att arabiseringen är klar och islamiseringen är på god väg att skapa ett slags kristet museum av det levande kristna livet och samhälle. Samma sak som har hänt i resten av Mellanöstern.