Samarbetsavtal mellan Libanon-Syrien

Av: Bar Lebnon

 MAY 20  1991

(Detta avtal var början men sen har den ändrats och andra saker har lagts till)

Avtalet skrevs på snabbt efter det att Syrien hade slagit den sista styrkan i Libanon som var emot den Syriska ockupation ( förutom 10 % av landet som var under israelisk ockupation och under ansvaret av den syd libanesiska armén ) och efter att ha lyckats få dem flesta ledamöterna att skriva under Taif - avtalet som Syrien fabricerade.[1]

Hela den ekonomiska politiken som har varit väldigt Syrien vänlig efter kriget 1990 har visat sig vara katastrofal. Det är väldigt lätt att se detta när man läser den detta: under täckmanteln ” landets uppbyggnad ” har stora summor pengar lånats av stora givar länder och stoppats i fickorna på ledare som Syrien har godkänt och med andra ord så har den syriska regimen tagit sin andel, av alla projekt staten har startat finns bara kvitton på högst 60 % av pengarna. 1999 var Libanons börs den sämsta i hela Mellanöstern.

År 2000 visade en undersökning om livs standarden i olika städer i världen att Beirut låg på 158:e platsen av 218 städer. Från 1990 till 2002 har stats skulden vuxit från 3,7 miljarder till 33 miljarder dollar. [2]

I avtalet talas det till exempel om att man ska fördela flod vattnet så att det gynnar båda länderna men Syrien tar tre fjärde delar av vattnet av floden al Assi i norra Libanon och som gör att dem libanesiska jordbrukarna får det svårt att klara sig.[3]

I avtalet står det så här om det ekonomiska samarbetet:

Article 2. The two states will work to achieve cooperation and coordination in the economic agricultural industrial and commercial fields as well as in the fields of transportation communications customs the establishment of joint profits and coordination of development plans.[4]

Att ha kontroll över Libanon ger den Syriska regimen makten att kunna släppa in allt de vill utan någon laglig tull eller övervakning. Det som oftast kommer in är varor som den Libanesiska människan antingen tillverkar eller odlar själv och som alltid är mycket billigare än priset som Libaneserna kan erbjuda, det gäller till största delen frukt och grönsaker, kläder, skor, plast och mycket annat[5]

"It is in exchanging the gifts of the earth that you shall find abundance and be satisfied. Yet unless the exchange be in love and kindly justice, it will but lead some to greed and others to hunger."[6]

Lebanese poet Khalil Gibran, 1923