Libanon och de Kristna
Libanon är det enda landet i Mellanöstern
som kristna grundade.
De
kristna tillhör flera orientaliska kyrkor med den Maronitiska i
spetsen.
Dessa kyrkor har alla en gemensam bakgrund då de kommer ifrån
den syriska kyrkan som i sin tur kommer ifrån den arameiska
civilisationen. Libanons ursprungsbefolkning är Kanaaniter som
även kallades Fenicier och levde vid kusten och Araméer som
levde främst i bergen, denna bild speglar flera tusen år före
Kristus, senare smälte det feniciska folket med Araméerna som i
och med kristendomen började kallas efter sina olika
kyrkotillhörigheter.
Det andra folket som utgör dagens Libaneser är de muslimska
araberna som kom i omgångar efter år 635 e.Kr. ifrån den
arabiska halvön.
Med åren utvecklade de kristna en egen autonomi, främst i
Libanon bergen men ibland även med den tillhörande havskusten.
Muslimerna var främst i periferin av Libanon berget.
När den moderna republiken grundades var det i ett samarbete,
främst mellan Frankrike och Maroniterna. Man bestämde dock att
gränserna skulle utvidgas från det historiska Libanon berget
till att omfatta områden som befolkades i stor grad av
araber/muslimer, det så kallade stor Libanon var ett faktum.
Stor Libanon var i själva verket inte större än 10452
kvadratkilometer eller knappt lika stor som Skåne. Geografiskt
är Libanon i princip:
En
kust, ett berg, en dal och 2 kulliga slätter. De kristna bor
överallt men är i majoritet på berget och vid havskusten.
Maroniterna styrde Libanon tillsammans med andra då man
utvecklade ett styrelsesystem som kallas konfessionell, det var
och är unikt för Libanon. Självständig stat blev den 1943 och
fram till 1975 då det stora kriget bröt ut hade man utvecklat
landet till att komma att förtjäna namn som: Orientens Pärla,
Mellanösterns Schweiz och Österns Paris. de 3 huvud posterna
fördelades mellan Maroniter, Sunniter och Shiiter medan
parlamentet utgjordes proportionerligt av de 18 officiella
religiösa grupperna, detta gällde i regering och i alla statliga
myndigheter.
1975 drabbade palestinier som var flyktingar i landet samman med
kristna partier då enbart dessa partier stod upp och ville
stoppa palestinska miliser från att ta över Beirut. Libanesiska
muslimer tog palestiniernas sida tillsammans med en del kristna
vänsterpartister. statliga armén splittrades då alla grupper
gick till sina egna miliser. krigen höll på fram till 1990 då
man kom överens om att ge muslimer lite mera i staten och
erkänna Libanon som en arabisk identitet, något som aldrig har
skådats. Syrien som hade ockuperat stora delar av Libanon under
dessa år stannade kvar på begäran av Arabiska ligan för att
¨stabilisera situationen¨, muslimerna godkände detta medan
kristna såg det som en fortsatt ockupation och vägrade acceptera
läget. Man lämnade ifrån sig sina vapen för fredens skull men
började en fredlig motståndskamp.
2005 kulminerade kampen när Cederrevolutionen kom då sunniternas
största ledare och premiärminister mördades i ett stort attentat
som verkade vara styrt ifrån Syrien. Detta gjorde att sunniterna
anslöt sig till det kristna motståndet och man lyckades få över
en miljon demonstranter på Beiruts största torg, martyr torget.
Syrien lämnade Libanon det året men många av dennas allierade
partier fanns kvar i makten och gjorde sitt bästa för att
paralysera landet varje gång något inte gynnade dem, så som
Hezballas vapen som de vägrar lämna ifrån sig trots ett tydligt
motstånd ifrån majoriteten i samhället.
Korruptionen ökar i landet och de olika partierna och stora
lokala ledare delar på kakan medan vanliga människor får det
bara sämre.
Idag kämpar den Arameiska rörelsen för att ena alla kristna runt
sin historiska identitet och införa federalism i landet så de
kan känna sig trygga i sina historiska platser.
En
decentralisering skulle också minska makten hos de olika
krigsherrar/partiledare och öka kommunernas inflytelse.
De
kristna i Libanon har alltid betalat priset för att bevara
Libanon fritt, demokratiskt och öppet.
Vi
hoppas detta pris räcker denna gång, ett tag iallafall.
