|
Diktatorn och de
kristna
De kristna i Mellanöstern har i åratal varit beroende av
starka ledare som erbjuder minsta möjliga beskydd, i
gengäld måste de kristna vara lojala och ge denna
diktator sitt fulla stöd. Denna vana har sitt ursprung i
början av islams expansion på icke arabisk mark för 14
sekel.
Problemet är och har varit att med denna formel kommer
de kristnas öde alltid att vila i händerna på en person.
Varje gång ledaren byts skakas den kristna befolkningens
existens.
Allt de kristna i Mellanöstern vill är att få leva i
stater som respekterar människan för vad den gör och
inte i vilken bok den vill läsa och leva efter.
Enda chansen för de kristna att leva i trygga nationer
oavsett vilken ledare som styr är genom att antingen
leva verklig demokrati där mänskliga rättigheter och
jämlikhet mellan människor råder, inte bara för den
muslimska majoriteten. Samhällen där alla medborgare är
lika inför lagen med samma rättigheter och skyldigheter.
Det andra scenariot för att säkra sin framtid är att få
styra sig själva. En rättighet Förenta Nationerna (FN)
gav alla folkslag när den bildades under förra seklet.
Detta kan göras i Mellanöstern utan att upplösa någon
stat eller skapa nya i form av olika sätt av
decentralisering som federala system eller autonoma
styren.
Dessa system är beprövade i både öst och väst med mycket
goda resultat. I Mellanöstern kan detta appliceras
främst i Libanon, Syrien och Irak. Geografiskt är det
Libanon berget i Libanons centrum (Jabal Lebnen), de
kristnas dal i Syrien (Wadi an Nasara) i västra Syrien
plus eventuellt al Hasake provinsen i östra Syrien och
Nineveh dalen i norra Irak. Allt för ofta löses problem
i Mellanöstern utan att ta hänsyn till de kristna
Araméernas intressen. Detta bör ändras nu om den så
kallade arabiska våren ska blomma. |
