Libanon kämpar för sin demokrati
071013
Libanon fortsätter att plågas i sin kamp att nå full
demokrati.
Cederrevolutionen skedde 2005 efter att den kände
mångmiljardären och förre premiärministern Rafic Hariri
mördades och det Libanesiska folket tog till gatorna och
fick martyrtorget som sitt hem månaderna efter.
Under denna fredliga revolution lyckades man fälla den
syrienstyrda regeringen och driva ut den Arabisk Syriska
armén. Folket trodde att den mörka ockupationseran var bakom
dem.
Samtidigt som detta var på gång fanns det en annan grupp
Libaneser som inte hade nåt emot en Damaskusstyrd lydstat i
Libanon. Denna grupp var dominerad av Hizbullah, ett
militärt parti grundat och finansierat av Iran efter den
Islamiska statens modell och ideologi.
Hizbullah med allierade har gjort allt i sin makt för att
stoppa den fredliga utvecklingen resten av befolkningen
strävade efter. Man lyckades förhala utvecklingen i ett år
med en så kallad nationell dialog som ämnade att lösa
Libanons många frågor på ett sätt som alla parter kunde
känna sig trygga med. När man kom till frågan om Hizbullas
vapen gick några dagar efter en grupp militanta över gränsen
till Israel och dödade Israeliska soldater och kidnappade
andra. En aktion som drev Israelerna till vansinne och ett
nytt krig mellan Israel och Hizbullah var ett faktum. Från
den 12:e Juli och 34 dagar framåt pågick detta förödande
krig som slutade med att FN och Libanons armé skulle ha
makten över områden som tidigare var Hizbullah
kontrollerade.
under hösten 2006 började Hizbullah med allierade att
misstro den demokratiskvalda regerignen och begärde dennas
avgång. Man drog ut sina ministrar och kallade till stora
demonstrationer och strejker. Den första December började
man en belägring av regeringshuset och FN huset i Beirut.
500 tält omringar än idag dessa byggnader. Innan Jul 2006
slutade även den Syrienkontrollerade talmannen i parlamentet
tillkalla ledamöterna och Parlamentshuset har varit stängt
alltsedan dess.
I Januari 2007 försökte Hizbullah med allierade att skapa
oro i landet och man skickade ut sina medlemmar på gatorna
där de stängde av vägar, brände däck och bråkade med andra
människor och polis. Detta var ännu ett försök att rubba
regeringen och få en omvändning av situationen, dock på ett
våldsamt sätt.
Under hela denna tid fortsatte explotionerna att inträffa i
Beirut och de som var huvudmålen var ledamöter, journalister
och kristna områden som sedan länge har varit emot den
hegemonin som Syrien har utövat på Libanon.
I början på sommaren 2007 sattes ännu en cell i Libanon
igång, nämligen en al Qaida inspirerad organisation kallad
Fatah al Islam. Denna grupp som visade sig vara väl tränad
med starka anknytningar till Syriens underrättelsetjänst
utförde flera dåd och gömde sig i ett Palestinskt
flyktingläger i den norra staden Tripoli.
Enligt ett gammalt beslut av Arabiska ligan får inte
Libanesisk polis och militär gå in i dessa läger. Lägren har
varit självstyrande ända sedan 1969. Denna gång och med stöd
från FN och Internationella samfundet visade den Libanesiska
regeringen att de var seriösa i sitt försök att stoppa alla
grupper som försöker ostabilisera landet.
Man förklarade krig mot denna organisation när den hade haft
ett bakhåll på en militär postering och dödad ett tiotal.
Detta krig var även den oehört kostsam för Libaneserna, 168
dödade soldater och flera miljarder dollar i förlust tack
vare att det hade börjat precis när sommarsäsongen skulle
komma igång. efter tre och en halv månad hade man besegrat
gruppen och förintat de flesta terroristerna i lägret.
Nu, hösten 2007 går Libanon mot ett presidentval och landet
är mera delat och oroligt än få gånger förr.
Politiska morden fortsätter att träffa den antisyriska
majoriteten i parlamentet.
Hizbullahs belägring fortsätter i Down Town Beirut.
11 Palestinska läger är fortfarande utan Libanesisk kontroll
och kan användas mot Libanon när som helst.
Valet om en ny president står i princip mellan den som vill
ha Syriens intressen före Libanons och den som vill att
Libanon och Syrien ska kunna kompletera varandra i framtiden
och ha en ömsesidig respekt.
Den Libanesiska Diasporan fortsätter att lobba hårt inom FN,
EU och de olika stormakterna i världen för att låta världens
intresse att fortsätta riktas mot Libanon och för att inte
det Lilla bergslandet i östra medelhavet ska glömmas bort
igen.
Förhoppningen hos Diasporan är att Libanon implimenterar
alla FN resolutioner så att den statliga armén och polis kan
överta full kontroll över landets territorium och bli
återigen ansvarig för medborgarnas säkerhet. I och med detta
kommer landet att stabilisera sig och investerarna skulle
våga sig tillbaks till Libanons marknad och turisterna
tillbaks till stränderna och skidbackarna.
Mellanöstern kännare och ordförande i Svenska Freds i
Uppsala. |