Gabi Gallo drömmer om ett arameiskt Libanon

SAMHÄLLE Gabi Gallo vill bilda opinion, såväl på nationell som på världsnivå, för den arameiska saken och han vill verka för att återerövra det arameiska folkets bortrövade rättigheter i Mellanöstern. Hans största dröm är vidare att väcka en nationell känsla för det arameiska kulturarvet och att återvända till ett arameiskt land i Libanon.

Bahro Suryoyo har träffat Gabi Gallo som är grundaren till Arameiska Demokratiska Organisationen (ArDO) för en intervju om hans arbete och visioner.

Hur länge har Arameisk Demokratiska Organisationen (ArDO) funnits?

-          ArDO grundades 1988

Vem har grundat ArDO?

-          Redan när vi kom till Sverige bar vi på tankar och drömmar som idag ligger till grund för en del av ArDOs grundidéer och visioner. Men naturligtvis var vi fler, som redan från början, och tillsammans, arbetat och kämpat för ArDOs mål och ideologi. Till en början arbetade jag mest med att hitta personer med samma mål och drömmar, och en viktig del av strävan var att föra vidare ArDOs idéer till så många som möjligt.

Hur har organisationen utvecklats sedan starten?

-          Vi har inte uppnått alla våra mål ännu men vi har åstadkommit mycket. Idag kan vi se att fler och fler har tagit till sig våra tankar om den arameiska identiteten bort från den sekteristiska tanken om att araméer blott tillhör den syrisk ortodoxa kyrkan. Vår tanke har indirekt genererat en rad konkreta åtgärder som vi kan se lite var stans i världen. Vårt folk i Israel har till exempel byggt ett arameiskt center och bland annat bedrivs undervisning på arameiska. I Libanon, Holland och Tyskland finns också organisationer som arbetar i ArDOs anda.

Vad har ArDO för mål och visioner?

-          Vi har tre huvudmål som vi håller fast vid. Den ena är att bygga upp en arameisk identitet fri från partipolitik och sekteristisk påverkan. Vi vill odla en arameisk nationalkänsla och en stark medvetenhet hos vårt folk om vår i historien förankrade identitet som bygger på det ädla arvet från araméernas tid. Det andra målet är att utrota den schism som råder mellan olika arameiska grupper. Detta är ett viktigt arbete eftersom vi blir betydligt starkare om vi står på samma sida i striden om araméernas sak. Vi inger också respekt och trovärdighet i den internationella gemenskapen om vi presenterar vår sak under en flagga. Det tredje målet för ArDO är en egen arameisk stat med utgångspunkt i Libanon. Araméerna har både historiskt, religiöst, etniskt, kulturellt anknytning till Libanon, där vi utgör en majoritet samt har den bästa infrastrukturen som behövs för att förverkliga målet. Dessutom arbetar ArDO för att utplåna den rädsla som många araméer upplever i framför allt Mellanöstern. Majoriteten av araméerna står inte upp för vad de är och anammar allt som regimerna i området tvingar på dem. Vi vill att alla araméer skall stå på sig och spränga rädslans gissel och arbeta för araméernas sak varstans de än befinner sig.

Hur ser du på 2010 för ArDO? Vad har ni för målsättning för detta år?

ArDO är som en havsstorm som obönhörligt eroderar sönder klippor och sandstränder. Vårt arbete tar inte slut förrän vi har uppnått våra mål. Inte förrän vi har enat de arameiska grupperna, odlat den arameiska tanken hos folket och står där i Libanon under en arameisk flagga. Inte förrän då kommer havets stormar att lätta till stiltje. Vi har alltså mycket kvar att göra och vi har inget annat val än att fortsätta med det vi gör. Härvidlag kan jag nämna dig att i maj detta år kommer vi att anordna en konferens i Paris tillsammans med libanesiska frihetsfronten (Djabhat al hr’ia) där vi har bjudit in en rad olika arameiska organisationer i syfte att förena oss. Vi har även planer på att arrangera den andra Arameiska Musik Festivalen i Libanon. Vi har även planer på att bilda en opinion vad gäller det arameiska språket i Libanon.

Hur tycker du att kommunikationen mellan de syrianska eller arameiska organisationerna fungerar?

-          Personligen anser jag att organisationerna är ostrukturerade och ligger lösa. Kommunikationen mellan dem har jag inte heller så mycket till övers för. Problemet är att de inte har en gemensam agenda utan de spretar och tvekar hela tiden, och det tycker jag är synd för vi har potentialen att överträffa det mesta.  Ibland har jag en känsla av att de inte riktigt vet vad de vill och de har inte några långsiktiga mål.

Jag har lagt märke till att du konsekvent använder dig av begreppet araméer om vår folkgrupp och arameiska om språket. Varför gör du det?

-          Vi, i arameisk Demokratiska Organisationen, har valt att använda detta begrepp eftersom det är just det vi är rent historiskt. Grekerna har under sin glansålder aktivt använt begreppet syrier  som vi olyckligtvis tog till oss runt 400 e Kr. Vi vill använda den benämning som mina och dina förfäder använde innan grekerna introducerade benämningen syrier. Man kan faktiskt se i Gamla testamentet att vi kallas för araméer, men i Nya testamentet som ju är skrivet på grekiska används benämningen syrier. Följaktligen är den riktiga etniska benämningen på vår folkgrupp araméer vilket alla bör stå bakom. Å andra sidan, kan missförstånd uppstå när benämningen Suryoye översätts till de västerländska språken till exempel. Då är det mycket vanligt att man tar oss för invånarna av nuvarande ”Arabrepubliken Syrien”.  

-          Vilka grupper är araméer enligt din mening?

-          Alla kristna i Mellanöstern förutom armenier och kopter. Exempel på arameiska grupper är syrisk ortodoxa, Syrisk katolska, syrisk maronitiska, kaldeiska, nestorianska, syrisk protestantiska samt melkiterna, såväl ortodoxa som katoliker. Även mandéerna ingår i den arameiska gemenskapen.

Jean Azar