Libanon och de Kristna

Libanon är det enda landet i Mellanöstern som kristna grundade. De kristna tillhör flera orientaliska kyrkor med den Maronitiska i spetsen.

Dessa kyrkor har alla en gemensam bakgrund då de kommer ifrån den syriska kyrkan som i sin tur kommer ifrån den arameiska civilisationen. Libanons ursprungsbefolkning är Kanaaniter som även kallades Fenicier och levde vid kusten och Araméer som levde främst i bergen, denna bild speglar flera tusen år före Kristus, senare smälte det feniciska folket med Araméerna som i och med kristendomen började kallas efter sina olika kyrkotillhörigheter.

 Det andra folket som utgör dagens Libaneser är de muslimska araberna som kom i omgångar efter år 635 e.Kr. ifrån den arabiska halvön.

Med åren utvecklade de kristna en egen autonomi, främst i Libanon bergen men ibland även med den tillhörande havskusten. Muslimerna var främst i periferin av Libanon berget.

 När den moderna republiken grundades var det i ett samarbete, främst mellan Frankrike och Maroniterna. Man bestämde dock att gränserna skulle utvidgas från det historiska Libanon berget till att omfatta områden som befolkades i stor grad av araber/muslimer, det så kallade stor Libanon var ett faktum. Stor Libanon var i själva verket inte större än 10452 kvadratkilometer eller knappt lika stor som Skåne. Geografiskt är Libanon i princip:

En kust, ett berg, en dal och 2 kulliga slätter. De kristna bor överallt men är i majoritet på berget och vid havskusten.

 Maroniterna styrde Libanon tillsammans med andra då man utvecklade ett styrelsesystem som kallas konfessionell, det var och är unikt för Libanon. Självständig stat blev den 1943 och fram till 1975 då det stora kriget bröt ut hade man utvecklat landet till att komma att förtjäna namn som: Orientens Pärla, Mellanösterns Schweiz och Österns Paris. de 3 huvud posterna fördelades mellan Maroniter, Sunniter och Shiiter medan parlamentet utgjordes proportionerligt av de 18 officiella religiösa grupperna, detta gällde i regering och i alla statliga myndigheter.

1975 drabbade palestinier som var flyktingar i landet samman med kristna partier då enbart dessa partier stod upp och ville stoppa palestinska miliser från att ta över Beirut. Libanesiska muslimer tog palestiniernas sida tillsammans med en del kristna vänsterpartister. statliga armén splittrades då alla grupper gick till sina egna miliser. krigen höll på fram till 1990 då man kom överens om att ge muslimer lite mera i staten och erkänna Libanon som en arabisk identitet, något som aldrig har skådats. Syrien som hade ockuperat stora delar av Libanon under dessa år stannade kvar på begäran av Arabiska ligan för att ¨stabilisera situationen¨, muslimerna godkände detta medan kristna såg det som en fortsatt ockupation och vägrade acceptera läget. Man lämnade ifrån sig sina vapen för fredens skull men började en fredlig motståndskamp.

2005 kulminerade kampen när Cederrevolutionen kom då sunniternas största ledare och premiärminister mördades i ett stort attentat som verkade vara styrt ifrån Syrien. Detta gjorde att sunniterna anslöt sig till det kristna motståndet och man lyckades få över en miljon demonstranter på Beiruts största torg, martyr torget. Syrien lämnade Libanon det året men många av dennas allierade partier fanns kvar i makten och gjorde sitt bästa för att paralysera landet varje gång något inte gynnade dem, så som Hezballas vapen som de vägrar lämna ifrån sig trots ett tydligt motstånd ifrån majoriteten i samhället.

Korruptionen ökar i landet och de olika partierna och stora lokala ledare delar på kakan medan vanliga människor får det bara sämre.

Idag kämpar den Arameiska rörelsen för att ena alla kristna runt sin historiska identitet och införa federalism i landet så de kan känna sig trygga i sina historiska platser.

En decentralisering skulle också minska makten hos de olika krigsherrar/partiledare och öka kommunernas inflytelse.

De kristna i Libanon har alltid betalat priset för att bevara Libanon fritt, demokratiskt och öppet.

Vi hoppas detta pris räcker denna gång, ett tag iallafall.