"Turkiet, erkänn 1900-talets första genocid, den planmässiga förintelsen på kristna"
 

Sandra Romanos

DEBATT Debattören Sandra Romanos, studerande vid Stockholms universitet, menar att det är dags Turkiet att ta itu med sin historia för att kunna bygga en ny framtid utan lögner. 

Yeghern, katastrof på armeniska. Seyfo, svärd på arameiska. Genoktonia, folkmord på grekiska. En systematisk utrensning av flera miljoner armenier, araméer, anatoliska och pontiska greker pågick under en lång period, men trappades upp 1915. Det osmanska Turkiets utopi var att skapa en homogen turkisk nation. Tanken var att skapa ett land med ett folk. Det politiska ultimatumet var att tvångskonvertera kristna till islam eller förinta dem. Än idag är debatten aktuell men i Turkiet är den dock tabu.  

Att tala om folkmordet 1915 i Turkiet är ett brott mot lagen. Den som erkänner folkmordet, den personen ”förolämpar den turkiska nationen” enligt artikel 301 i strafflagen och innebär fängelse upp till två år. Att tvinga människor att tiga om folkmordet är ett sätt att hålla tyst om sanningen och ett sätt att förneka den. Förnekelse är i sin tur det sista stadiet i genocidutvecklingen.  

En förnekelse är därmed en lögn, och denna lögn som har pågått under 95 år har indoktrinerat flera generationer av turkar. Myndigheter har censurerat alla nationella historieböcker och har opponerat mot utländska projekt som arbetat för ett erkännande.  

1935 stoppades en stor Hollywoodproduktion när filmbolaget Metro Goldwyn Mayer skulle filmatisera romanen The Forty Days of Musa Dagh skriven av Franz Werfel. Romanens huvudhandling kretsar kring ett heroiskt försök bland armenier att försvara sig mot de väldiga osmanska styrkorna 1915. När idén återkom 2006 om att regissören Sylvester Stallone skulle filmatisera romanen, hotades han och avstod därför från att producera den.  

Även Sverige har utsatts för Turkiets provokativa censorskap. 2007 fattade Södertäljes kommunstyrelse ett beslut att resa ett minnesmonument för de araméer som massakrerades 1915. Men processen förhindrades när Pensionärspartiet på begäran av en turkisk jurist anförde klagomål på beslutet till länsrätten.  

Men allra värst är nog den kontroversiella händelsen 2008 i Yazilar, norra Anatolia i Turkiet. När bybor av en slump upptäckte en massgrav som senare konstaterades innehålla mänskliga kvarlevor av greker från 1915, avfärdade Turkiets myndigheter beviset och ljög om att det endast var en gammal begravningsplats.   

Även korruption bland politiker har varit Turkiets sätt att förhindra ett erkännande. Ett av president Barack Obamas löften inför presidentvalet i USA 2008 var att erkänna det armeniska folkmordet. Även statsminister Fredrik Reinfeldt talade varmt om ett erkännande inför riksdagsvalet i Sverige 2006. När Obama och Reinfeldt intog sina respektive poster motarbetades de kraftigt för att förhindra att ett erkännande skulle bli officiellt. Turkiet tryckte på med hot om att ett erkännande skulle skada de bilaterala relationerna.  

Men kongressen och riksdagen slet av munkavlarna 2010 och erkände att det som pågick i Turkiet 1915 var ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Som eftergift drog Turkiet sina ambassadörer från USA och Sverige. Och Turkiets premiärminister Erdogan har även hotat att utvisa 100 000 armenier från landet samtidigt som araméerna riskerar att bli konfiskerade på de landegendomar som tillhör Mor Gabriel, världens äldsta kvarvarande syrisk ortodoxa kloster, som inrättades på 300-talet i Tur Adbin, sydöstra Turkiet.  

Slutsatsen är att Republiken Turkiet är en efterföljarstat till Osmanska riket och har tagit efter ungturkarnas arbete på att än idag utrensa minoriteter från olika kyrkosamfund för att vidmakthålla turkiskheten. Det är dags för Europa att vakna och rikta blickarna mot Turkiet som arbetar med skenheliga diplomatiska förbindelser med västvärlden för att beslöja det som sker i landet.  

Turkiet påstår sig vara en sekulariserad och demokratisk stat med avsikter att kliva in i Europeiska Unionen utan att behöva erkänna och stå tillsvars för de orättvisor som finns i landet. Detta trots att Turkiet vet att de kristnas blod ännu inte har torkat på turkisk jord. De turkiska myndigheterna är medvetna om att deras händer är blodsbesudlade och är rädda att det ska droppa ner på den turkiska flaggan. De är rädda att tappa ansiktet inför sina medborgare och inför omvärlden. De är rädda att erkänna att de står på stulen mark som ursprungligen tillhör den kristna populationen.  

Folkmordet 1915 har förstört ett helt kulturarv av den östliga kyrkans identitet. Kristna grupper har förskingrats i diaspora.  

Jag är själv kristen ortodox och aramé från Syrien, född i Sverige med rötter i Turkiet. Jag vill därför uppmana de turkiska myndigheterna att tvätta rent sina händer från blodet. Erkänn 1900-talets första genocid, den planmässiga förintelsen på kristna. Det är dags för Turkiet att ta itu med sin historia för att kunna bygga en ny framtid utan lögner.