ArDO: Yes we want Lebanon to be the Switzerland of the East and Beirut the Paris of the East

 

Interpellation

den 16 december

Interpellation 2003/04:210 av Nils Oskar Nilsson (m) till utrikesminister Laila Freivalds om ett fritt Libanon

Antalet libaneser med ursprungligt och verifierat libanesiskt medborgarskap i Sverige uppgår i dag till ca 4 000 med permanent uppehållstillstånd och ofta svenskt medborgarskap. Sammanlagt har mer än 1,3 miljoner libaneser lämnat hemlandet.

Orsaken till att dessa människor flytt från sitt hemland Libanon var tidigare inbördeskriget men därefter den syriska militära närvaron, vilken närmast kan betecknas som en ockupation. Det tidigare fria och självständiga Libanon utgör i realiteten ett syriskt lydrike. Syriens militära närvaro innebär en påtaglig begränsning av landets självständighet och möjlighet till en demokratisk utveckling.

Libanon har demokratiska traditioner, som gör att landet skulle kunna bli en parlamentarisk demokrati med representation för politiska partier samt för olika etniska och religiösa grupper genom fria och allmänna val. Det finns också goda förutsättningar för en positiv utveckling av de mänskliga rättigheterna om ockupationen upphör.

Libanon ingår inte i det USA-ledda säkerhetssystem, som garanterar territoriell integritet i Mellanöstern. Trots detta torde även Libanon nu kunna känna en ökad trygghet mot angrepp tack vare utvecklingen i Irak.

En demokratisk utveckling i arabvärlden kan underlättas av EU:s Medelhavspolitik, som innebär att alla Medelhavets kustländer erbjuds ett partnerskap med EU omfattande såväl frihandel som försök att stödja demokrati och mänskliga rättigheter.

Det föreligger således såväl historiska som aktuella förutsättningar för en positiv utveckling av demokrati och mänskliga rättigheter i Libanon. Det kräver dock att den syriska ockupationen av landet upphör.

Avser utrikesministern att verka för att den syriska ockupationen av Libanon upphör och i så fall hur bedömer utrikesministern att Sverige och EU ska verka för detta så att en demokratisk utveckling i landet snarast kan påbörjas?

http://www.riksdagen.se/debatt/fragor/ip.asp?rm=0304&nr=210


16 §  Svar på interpellation 2003/04:210 om ett

 fritt Libanon

  Anf.  58  Utrikesminister LAILA FREI-

 VALDS (s):

 Herr talman! Nils Oskar Nilsson har frågat mig

 om jag avser att verka för att den syriska ockupatio-

 nen av Libanon upphör och hur i så fall jag bedömer

 att Sverige och EU ska verka för detta så att en de-

 mokratisk utveckling i landet snarast kan påbörjas.

 Sverige och EU erkänner sedan länge Libanon

 som en självständig stat och stöder återupprättandet

 av Libanons suveränitet över hela dess territorium

 enligt FN:s säkerhetsråds resolution 520, 1982. Pro-

 blemet i sammanhanget utgörs av den syriska närva-

 ron och inflytandet i landet som tar sig uttryck på

 olika sätt. Närvaron inleddes i början av inbördeskri-

 get 1975-1989 och består alltjämt. I och med att ett

 avtal om en så kallad nationell kompromiss ingicks i

 Ta'if i Saudiarabien 1989 kom den syriska militära

 närvaron formellt att bygga på en inbjudan från den

 libanesiska regeringen. 1991 ingick Syrien och Liba-

 non en gemensam försvarspakt som sanktionerade de

 syriska styrkornas närvaro i Libanon. Den syriska

 närvaron i landet brukar inte folkrättsligt betecknas

 som ockupation eftersom den äger rum med stöd av

 denna försvarspakt. Det bör också noteras att den

 syriska truppnärvaron i Libanon sedan 2001 har

 minskat från ca 35 000 till 15 000-16 000 man.

 Det finns dock krafter inom och utom landet som

 skulle vilja se den syriska närvaron avvecklad. Efter

 Israels reträtt från södra Libanon i maj 2000 har kra-

 ven från olika libanesiska grupper ökat på att de sy-

 riska styrkorna ska dras tillbaka, även om någon

 formell begäran härom aldrig gjorts av libanesiska

 regeringen. Samtidigt finns andra grupper som stöder

 den syriska militära närvaron och det syriska politiska

 inflytandet.

 Sveriges grundposition är att det libanesiska fol-

 ket själva i demokratiska former måste få bestämma

 om sitt lands framtid och relationerna till omvärlden.

 Vi välkomnar minskningen av den syriska truppnär-

 varon och anser att den bör följas av fortsatta syriska

 trupptillbakadraganden i enlighet med Ta'if-avtalet.

 Vad gäller den demokratiska utvecklingen är Li-

 banon en parlamentarisk demokrati med den politiska

 makten fördelad på konfessionella grunder enligt

 landets konstitution. Självklart stöder Sverige en

 utveckling mot fördjupad demokrati och har uttryckt

 oro över de tendenser till kränkning av de mänskliga

 rättigheterna som har förekommit. En ökad möjlighet

 att utvidga samarbetet på olika områden, inklusive

 bevakningen av de mänskliga rättigheterna, skapas av

 det associeringsavtal mellan Libanon och EU som

 undertecknades 2002. Innan avtalet träder i kraft ska

 det godkännas av de avtalsslutande parterna, och så

 har ännu inte skett. Sverige har som en av de första

 EU-staterna nyligen ratificerat avtalet.

 Av väsentlig betydelse för Libanons demokratiska

 utveckling är att fred uppnås i landets närområde. EU

 har ofta framhållit att en fredlig lösning av den israe-

 lisk-palestinska konflikten måste kombineras med

 liknande uppgörelser mellan Israel-Libanon och

 Israel-Syrien. Det är särskilt angeläget att finna en

 lösning på det speciella problem som närvaron av

 några hundra tusen palestinska flyktingar utgör.

 

 Anf.  59  NILS OSKAR NILSSON (m):

 Herr talman! Jag ber att få tacka utrikesminister

 Laila Freivalds för svaret på min interpellation.

 Utrikesministern konstaterar i sitt svar att proble-

 met med implementeringen av FN:s resolution 520

 från 1982 är den syriska närvaron och inflytandet i

 Libanon. Det är precis det som min interpellation om

 ett fritt Libanon handlar om. Libanon är ju ett litet

 land som tyvärr lätt kommer i skymundan.

 Folkrättsligt är det mycket möjligt att denna när-

 varo och dominans juridiskt inte kan betecknas som

 ockupation. Men de facto är Syriens militära närvaro

 helt att jämställa med en ockupation.

 Utrikesministern åberopar också den försvarspakt

 och de överenskommelser som ingicks 1989-1991

 där Libanons president formellt sett begärde hjälp

 från Syrien. Men då måste man också betänka hur

 situationen såg ut i Libanon före och efter Gulfkriget.

 Libanon var då hårt sargat av inre stridigheter.

 Den politiska situationen var kaotisk. Den legitime

 premiärministern general Michel Aoun hade tvingats

 i exil av Syrien. Presidenten hade inte - hårt trängd

 som han var - inga större valmöjligheter. Därför kan

 man faktiskt ifrågasätta legitimiteten i denna begäran

 om hjälp från Syriens sida.

 Enligt fredsplanen 1989 skulle Syrien dra tillbaka

 sina över 30 000 soldater från Libanon efter två år.

 Senare avtal tar inte upp någon tidsplan. Syriens

 militära närvaro finns alltså kvar efter alla dessa år.

 Utrikesministern noterar med tillfredsställelse att

 den syriska militära närvaron sedan 2001 i stort sett

 har halverats. Men 15 000-16 000 soldater från ett

 dominerande grannland i ett litet land som Libanon är

 fortfarande att jämställa med en de facto-ockupation.

 Enligt UD:s MR-rapport angående Libanon 2002

 är Syriens Libanonpolitik oförändrad. Syriens politis-

 ka och militära närvaro i stora delar av landet fortgår.

 Den syriska säkerhetstjänsten agerar i vissa fall obe-

 roende av libanesiska myndigheter, vilket medför att

 rättskipningen delvis ligger utanför landets egen kon-

 troll.

 Politiskt aktiva som har agerat offentligt mot den

 syriska militära närvaron har arresterats, och bland

 dem finns också journalister. Det finns uppgifter -

 fortfarande enligt UD - om att Syrien har arresterat

 ett antal libaneser i Libanon och fört dem till syriska

 säkerhetsfängelser.

 Syrien har kontroll över gränsbevakningar och har

 också kontrollen över all telekommunikation.

 Herr talman! Vad är allt detta om inte bevis på en

 syrisk de facto-ockupation av Libanon?

 Jag finner tyvärr inget konkret svar från utrikes-

 ministern om var, hur och när regeringen avser att

 verka för att Syrien lämnar Libanon. Jag hoppas att

 utrikesministern kan utveckla sin inställning lite när-

 mare här i kväll.

 Det är inte bara jag utan det finns många libaneser

 här i Sverige som ser fram emot ett svenskt agerande.

 

 Anf.  60  Utrikesminister LAILA FREI-

 VALDS (s):

 Herr talman! Syrien och EU väntas inom kort att

 ha avslutat förhandlingarna om ett associationsavtal

 av liknande slag som nu finns med de tolv partner-

 länderna i Medelhavsregionen. Ett sådant avtal gör

 det möjligt att utvidga bevakningen från EU:s sida av

 vad som sker i Syrien och också av Syriens Libanon-

 politik. Det ger möjligheter att bevaka de mänskliga

 rättigheterna och efterfråga och genomföra politiska

 samtal i olika politiska frågor. Det gäller naturligtvis

 inte minst frågan om Syriens Libanonpolitik och

 deras närvaro av militär i Libanon.

 Avsikten med associationsavtalet är ju inte bara

 att öka frihandel och stimulera ekonomisk utveckling,

 utan det handlar också om att från EU driva på ett

 reformarbete och sådant som har att göra med att

 fördjupa demokratin och öka respekten för de

 mänskliga rättigheterna. Det är naturligt för EU att i

 dessa sammanhang även ta upp de frågor som Nils

 Oskar Nilsson tar upp här.

   Anf.  61  NILS OSKAR NILSSON (m):

 Herr talman! Det finns i dag ett starkt tryck från

 människor i och utanför Libanon som vill se den siste

 syriske soldaten lämna Libanon så snart som möjligt.

 Utrikesministern säger i sitt svar, som tidigare re-

 dovisats, att det också finns grupper som vill ha kvar

 syrisk närvaro och syriskt inflytande. Naturligtvis

 finns det människor i Libanon som är beroende av

 syriskt stöd för att ha och behålla politisk makt, efter-

 som de inte är säkra på att få ett folkligt och demo-

 kratiskt stöd. Men jag tycker att det vore mycket

 cyniskt att ta detta som motiv från svensk sida för att

 inte göra så mycket som är nödvändigt att göra.

 Före jul framförde USA ett kraftfullt krav på Sy-

 rien att lämna Libanon. Och i går talade jag med den

 landsflyktige, tidigare premiärministern, general

 Michel Aoun, som befinner sig i Paris. Han bekräfta-

 de att den franska nationalförsamlingen nu avser att

 agera kraftfullt för att FN:s resolution 520 ska verk-

 ställas. Det ger ju Sverige goda möjligheter, om viljan

 finns, att nu också ta initiativ både i FN och i EU.

 Utrikesministern nämnde partnerskapet mellan EU

 och länderna kring Medelhavet. Det anser jag också

 kunde vara ett mycket lämpligt och effektivt forum

 för att förmå Syrien att lämna Libanon.

 Jag tror att vi är överens om att Libanon snarast

 bör återfå sin självständighet. Libanons folk måste

 själva få bestämma om sitt lands framtid i demokra-

 tiska former. Det skriver också utrikesministern i sitt

 svar att vi är överens om. Men det finns också många

 problem att lösa i regionen. Det är vi alla väl medvet-

 na om. Ett av de stora problemen är den syriska när-

 varon, militärt och politiskt, i Libanon, och det verkar

 vi också vara helt överens om.

 Jag hoppas nu att utrikesministern kommer att ut-

 nyttja alla möjligheter som finns att lägga handling

 och kraft bakom orden, så att Libanons suveränitet

 och verkliga demokrati kan återupprättas så snart som

 möjligt.

 | Start |

Artiklarna som publiseras på denna sida representerar enbart dess författares åsikter och inte webmaster åsikt

Artiklarna som publiseras på denna sida representerar enbart dess författares åsikter och inte webmaster åsikt