ArDO: Yes we want Lebanon to be the Switzerland of the East and Beirut the Paris of the East

 

Katastrofal tanke om palestinsk stat

 Tommy Hansson (SD)
gruppledare Södertälje, chefredaktör SD-Kuriren

Monica Ekeroth pläderar i ett inlägg (LT 21 september) för att Sverige bör ge sitt stöd i FN för en palestinsk stat. Och så hade sannolikt skett om den Palme-anderssonska linjen i Palestinafrågan ägt bestånd. Så är dessbättre dock ej fallet. Nu får den palestinske ledaren Mahmud Abbas nöja sig med nordiskt stöd från icke EU-anslutna Norge.

I nuvarande läge är nämligen Abbas hugskott om en palestinsk statsbildning inte bara en dålig utan en rent katastrofal idé. Det finns flera skäl härtill.
För det första skulle det få förödande konsekvenser för den israelisk-palestinska fredsprocessen om det tillkom ett formellt självständigt Palestina utan att det träffats något bindande och internationellt accepterat avtal mellan Israel och den palestinska myndigheten.

En av de två ledande palestinska organisationerna, den islamistiska terroristorganisationen Hamas vilken behärskar Gaza, erkänner inte ens Israel som stat utan strävar tvärtom i teori och praktik efter att utplåna Israel och judarna.
Det vore sannerligen magstarkt om Israel – som de facto är Mellanösterns enda fungerande demokrati – tvingades acceptera ett FN-beslut om erkännandet av en stat som inte erkänner dess egen rätt att existera!

För det andra har palestiniernas företrädare inte på något sätt visat att de klarar av att ta hand om och administrera en egen stat.
Terrorstämplade Hamas, som rutinmässigt ägnar sig åt raketbeskjutning mot civila områden i Israel, har berörts ovan. Det marginellt mindre blodbesudlade PLO/Fatah är ända sedan Yassir Arafats dagar notoriskt korrupt och regeringsodugligt. Det enda dess ledare visat sig riktigt bra på är att berika sig själva och sina anförvanter.

För det tredje bör världssamfundet dröja något vid beteckningar såsom ”Palestina” respektive ”palestinier”. Det har i världshistorien aldrig funnits någon autonom stat som hetat Palestina lika litet som det funnits något palestinskt språk eller ett palestinskt folk skilt från övriga araber, vilka behärskar 99 procent av allt territorium i Mellanöstern-regionen.

Området där Israel och de palestinska områdena i dag ligger började efter beslut av den romerske kejsaren Hadrianus (regent 117–138 efter Kristi födelse) kallas ”Palestina” sedan han lagt Jerusalem och Judéen i ruiner och större delen av det judiska folket tvingats i exil.

Därefter bodde såväl judar som araber i området, som med tiden i tur och ordning kom att administreras av turkar och britter. Någon självständig stat var det emellertid aldrig fråga om. Det var först i samband med delningen av Palestina 1947 som judar respektive araber erbjöds varsitt territorium. Medan de judiska ledarna tackade ja till FN:s delningsplan var palestinierna benhårt emot och tvekade inte att gå till militärt angrepp mot den nybildade judiska staten Israel i maj 1948.

Monica Ekeroth talar om Palestina-araber som ”människor som förlorat allt”, och det stämmer säkert. Det kan de tacka sina egna lika krigsglada som inkompetenta ledare för.

Abbas får komma igen med sin propå om en självständig stat när a) den samlade palestinska ledningen erkänner Israels rätt att existera inom säkra och erkända gränser samt b) ett konstruktivt fredsavtal med israelerna förhandlats fram.

http://lt.se/asikter/debatt/1.1369138-katastrofal-tanke-om-palestinsk-stat

Artiklarna som publiseras på denna sida representerar enbart dess författares åsikter och inte webmaster åsikt