Inledning Alla som har sett den omtalade Gibsons filmen "The Passion ..." som handlar om Jesus sista tolv timmar i livet, blir berörd och känner säkerligen stor smärta då man sett i bild den tortyr som Jesus genomgick. Många lär fundera om det verkligen var så, att Jesus behandlades så barbarisk av de romerska soldaterna. Eller var det strategi för Gibson att locka allmänheten till sin film genom att skapa en blodig och smärtsam film. Uppfattningen är att Mel Gibson ger en mycket korrekt bild av Jesus sista timmar i livet. Han måste ha varit mycket påläst, inte bara legenden om Jesus som anges i Nya testamentet, utan Gibson måste ha tagit stor del av den vetenskapliga forskningen. Och enligt denna stämmer bilden av Jesus död mycket väl med den som Gibson skapar i sin film. Många syrianer har med stor förväntan sett filmen och känner samhörighet, inte bara religiöst, utan även språkligt, då det talas en dialekt ur syrianernas gamla språk, galileisk arameiska. En del syrianska församlingar hyrde till och med en hel salong för sig för att kunna gemensamt känna stoltheten över sitt språk i filmen, men också dela på sorg och smärta. Om man lyssnat noggrant till språket i filmen kände säkerligen till många fraser som fortfarande används i det talade syrianskan. Några fraser ur filmen att upprepa: 1) Sh´tey-drick. Scenen då Pilatus bjuder Jesus på vatten. 2) Abba sh´bakhun- fader förlåt dem. Scenen , efter det att Jesus hängts upp på korset. 3) Meleke judaya- judarnas konung. Scen i Stora Rådet 4) Nechek- kyss. Scen, Judas kyss. 5) Jeshuh men Nsaret- Jesus från Nasaret.  Antisemitism            I alla tider har antisemitismen förföljt judarna, ända sedan romarnas tid fram till idag. Gibson skapar i sin film antisemitism genom att låta dem romerska makthavarna spela goda och människor med känsla och låta de judiska ledarna vara de med okänsla och oförstående för Jesus. Jesus död hade sin grund på det politiska plan som romarna strävade, deras fruktan för att förlora den maktpositionen som de hade mot judarna. Romarna var rädda för att det judiska folket skulle lyssna mer på Jesus än på dem själva. För att spela dem olika religiöst - politiska judiska rörelserna mot varandra valde romarna fariséerna och sadiséerna som vapen i kampen mot Jesus. Majoriteten av Det Stora Rådet bestod av fariséer och sadiséer, vilka stod närmast romarna. Olika folkrörelser, blev sedermera politiska partier, fanns redan bildade bland judarna. Under den tiden var judarna det främsta folket som hade en medveten nationalitet. Dessa rörelser kan delas i fyra olika partier. Fariséerna- mittenpartiet: var den största judiska partiet och var representerade i Det Stora Rådet. De var hantverkare. Seloterna-vänsterpartiet: en gerillarörelse som förde väpnat kamp mot dem hatade romarna. De gjorde tolv upprorsförsök för att störta romarna som resulterade med att 2000 seloter korsfästes. Barabbas som dödade en romersk soldat var en av de. Seloterna kom från Jesus hemtrakter. Essäerna: med centrum i klostret Qumran vid döda havet. De tränade med andligt kraft att störta oandliga krafter runt kring de, inklusive romarna. Våld ville de inte använda. Sadiséerna: dominerade Stora Rådet, och bestämde mycket av det vardagliga livet i landet. Sadiséerna ville stå väl med romarna. Mysteriet Jesus Mysteriet om Jesus ankomst, liv och död har i alla tider skapat stora diskussioner och splittringar i den kristna världen. Från kristenhetens begynnelse har kristna haft olika uppfattningar om vem Jesus är. Den Syriansk- Ortodoxa Kyrkan hävdar, på grund av att den förkroppsligade guden, Jesus-människan, inte finns bland oss längre Jesus är Gud. Andra kristna kyrkor menar att Jesus är Guds son, trots att Jesus-människan inte finns bland oss.                                        Vi ska ägna oss åt forskningen om Jesu död. VETENSKAPEN OM JESU DÖD Snickaren Jesus från Nasaret är grundaren av kristendomen som idag omfattar en tredjedel av världens befolkning. Jesus var vid den här tidpunkten 33 år och hade lämnat snickeriet. Hans tal och övernaturliga krafter har gjort honom mycket populär. Många ser honom den befriare som utlovats i Bibelns Gamla testamentet. Han gör under och mirakler, uppväcker döda, får blinda att se, gör spetsälska friska och själv går på vattnet. Den judiska påsken skulle börja. Israel var då som nu en orolig plats. Romarna hade sedan ett halvt sekel ockuperat landet, styrt från Rom under kejsar Augustus (31 f Kr-14 e Kr) och sedermera hans adoptiv son Tiberius (14 e Kr- 37 e Kr). Ockupations maktens företrädare i Jerusalem var Pontius Pilatus. Hundratals judar från hela världen kom till Jerusalem, deras heliga stad. De religiösa stämningarna och folk trängseln skapade en explosiv situation. Rommarna fruktade denna högtid. Vid en av Jerusalems östra portar kommer Jesus inridande på en åsna, precis såsom kungar ofta gjorde i fredstid. Nu ville folket som känner igen Jesus demonstrera sin tro på honom som Messias, (befriaren som utlovats i judarnas heliga skrifter). Folket hälsar honom som en kung med Hosiannarop och genom att vifta med psalmkvistar och breda ut sina kläder framför honom! Påsken innebar strålande affärer för många handelsmän och växlingskontor. Flera hade ekonomiska intressen i handeln och gjorde sig en rejäl vinst på människors Gudslängtan. Jesus reagerade våldsamt mot denna handel med andlighet. Han slänger ut alla dessa ur templet med orden: "Mitt hus skall kallas ett bönehus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste". Stunden i Getsemane Efter måltiden gick Jesus och hans vänner över bäcken Kidron till den lilla trädgården Getsemane på olivbergets sluttning. En privat trädgård som han fått tillträde till. Han går avsides för att be. I djup ångest försöker han bearbeta det som han står inför. Hans vänner har somnat, han är ensam. Nu dyker Judas upp med vaktstyrkan som sköter ordning vid templet. Han kysser Jesus vänskapligt på kinden som brukligt var mellan vänner. Nu vet vakterna vem de skall fängsla, sveket var ett faktum och judaskyssen ett begrepp. Jesus förs till de religiösa ledarna som samlats under natten. Jesus döms Judarna får inte verkställa dödsdomar, så Jesus förs tidigt på morgonen till ockupationsmaktens befälhavare, den romerske Pontius Pilatus. Han var ointresserad av Jesus religiösa anspråk. Det vet judarna och de blir tvungna att ändra anklagelserna så att de får politisk innebörd. Han anklagas för att uppvigla folk till bråk och att inte betala skatt och för att vara judarnas konung. Pilatus ansåg inte Jesus skyldig enligt romersk lag och vill inte döma honom. Pilatus låter piska Jesus för att de judiska ledarna ska bli nöjda. Men inte - de kräver att Jesus ska dö. Vid påsken har Pilatus för vana att frige en fånge efter folkets vilja. Han visar upp Barabbas. Men folkmassan skriker att Barabbas ska friges och Jesus korsfästas. Pilatus tvår sina händer för att betyga sin oskuld och dömer Jesus till döden på korset. De romerska soldaterna förnedrar och torterar Jesus mycket svårt. Ny medicinsk forskning Medicinska forskare har rekonstruerat Jesus sista timmar i Jerusalem. De har analyserat hur han blev piskad, slagen, hånad och korsfäst, och deras slutsats är otvetydig: det fanns bara ett tänkbart slut på hans extrema lidande, nämligen döden. De som hävdar att Jesus dog inte på korset och skall ha överlevt både tortyr och korsfästelse och tillfrisknade tack vare sina trogna anhängares vård kan detta ej stödjas. Teorier som denna står i bjärt kontrast till den allmänna uppfattningen inom kristendomen, men de är inte ovanliga i religiösa miljöer utanför den traditio-nella kristna kyrkan. Många menar t ex att Jesus fortsatte att verka i Israel under ett annat namn, medan andra är övertygande om att Jesus reste till Indien efter korsfästelsen. Somliga hävdar att Jesus bara var bedövad då han hängde på korset. Senare gav man honom ett motgift, varpå bedövningen släppte, och han vaknade till liv. Tanken att Jesus levde vidare efter korsfästelsen håller dock inte. Medicinare och patologer har nyligen analyserat berättelserna i Nya testamentet, sett ur deras synvinkel råder det inget som helst tvivel: ingen kan överleva den behandling som Jesus utsattes för. Jesus svettades blod Forskarna menar att Jesus redan var sjuk, då han hölls av tempelvakten i Jerusalem. Enligt Lukasevangeliet fruktade han den förestående avrättningen så mycket att "svetten droppade som blod på marken". Vid en första anblick verkar formuleringen vara ett litterärt grepp för att göra skildringen mer gripande, men forskarna menar att det kan ha legat någonting bakom. Människor som lider av blodssjukdomar kan nämligen i sällsynta fall svettas blod, när de blir våldsamt upphetsade. Fenomenet kallas hematidrosis och uppstår, då huden blir så skör, att blod kan tränga ut genom körtlarna tillsammans med svetten. Efter gripandet försämrades Jesus psykiska och fysiska hälsa snabbt. Jesus dödas av de romerska soldaterna Under natten präglades han två gånger, anklagades för blasfemi och beskylldes för omstörtande verksamhet. Detta skedde först hos judarna sedan hos romarna, så forskarna menar att Jesus, redan innan han mottog sin slutgiltiga dom, plågades av smärtorna efter misshandeln, sömnbrist och känslan av att ha svikits. Domen över Jesus var obarmhärtig. Före själva korsfästelsen skulle han piskas av de romerska legionärerna, fullt i enighet med dåtida praxis. Romarna använde en särskild piska, den så kallade F-lagrum, som beskrivits mycket noggrant av arkeologerna: piskan hade ett kort trähandtag, från vilket löpte fyra till sex läderremmar i olika längder. Längst ut i varje läderrem satt blykulor eller spetsiga benbitar, vilket gjorde pisksnärtarna extra smärtsamma. Misshandlades flera gånger Långfredagen mellan kl 9:00-15:00 när Jesus korsfästes var han redan mycket svag efter den svåra prygling han utsättes för av de romerska soldaterna under natten och morgonen. När korset restes var klockan runt nio. Jesus hade nu omkring sex timmar kvar i livet. Med bar överkropp och blottade skinkor blev Jesus bunden vid en påle och misshandlades tills han kollapsades. Enligt lag var det inte tillåtet att ge den dömde mer än 39 piskrapp, men sannolikt blev han piskad ännu fler gånger. Forskarnas analyser av texterna i Nya testamentet tyder på att Jesus piskades överdrivit våldsamt. Piskrappen osamkade den dömde djupa sår. Blykulorna eller benbitarna i änden på läderremmarna trängde igenom de yttersta hudragren och blottade musklerna ända in till benen. Smärtorna var så svåra att Jesus, enligt forskarna, gick i chock under tortyren. Under misshandeln förlorade han även stora mängder blod, och det råder inget tvivel om att blodförlusten hade en avgörande betydelse för hur länge Jesus kunde överleva på korset. Då piskandet var över, blev Jesus slagen i ansiktet, och de romerska legionärerna pressade ner törnkronan över hans huvud. Jesus hade inte ätit, inte druckit och inte sovit på lång tid -och han hade bara korsfästelsen att se fram emot. De medicinska forskarna uppskattar därför att hans mentala tillstånd vid det här laget var kaotiskt. Hans fysiska tillstånd närmade sig det livshotande. Efter den långa nattens tortyr väntade ännu fler plågor för den dömde. Hela avsikten med korsfästelsen, som i regel förbehållen utlänningar, slavar och de grövsta förbrytarna, var nämligen att se till att döden blev långsam och förenad med maximal smärta. Vägen till Golgata och korsfästelsen Det var praxis att den dömde själv skulle släpa överliggaren till korset från den plats där han blivit piskad till själva avrättningsplatsen. Detta gällde även Jesus, så det är en felaktigt bild som förmedlas via målningar och filmer, som visar hur han bar korset längs Via Dolorosa, "smärtans väg", som ledde fram tiol Golgata. Korset hade en sammanlagt vikt av omkring 140 kilo och utgjorde en omöjlig börda för en man som just genomlidit en lång natts tortyr. Överliggaren vägde däremot strax under 60 kilo, så den bands till den dömdes utsträckta armar, innan han tvingades löpa gatlopp mellan de skränande folkmassorna. De historiska källorna tyder på att Jesus blev korsfäst på ett vanligt T-format kors. Möjligtvis var det utrustat med ett litet säte, men avsikten med ett sådant var inte att göra det mer bekvämt för den dömde. Tvärtom förlängde sätet den dömdes kval, eftersom han kunde leva -och därmed lida- ännu längre, när kroppen fick vila lite. Precis före korsfästelsen erbjuds den dödsdömde en speciell dryck, bestående av vin blandat med galla. Den bittra drycken kan ha haft en viss smärtstillande verkan, men enligt Nya testamentet avböjde Jesus att dricka av den. Därefter kastades den dömde till marken med armarna utsträckta längs korsets överliggare. Händerna kunde bindas eller spikas fast vid plankan, men allt tyder på att romarna i Israel föredrog spik på Jesus tid. De arkeologiska fynden visar att spikarna var mellan 13 och 18 cm långa, och att huvudet mätte omkring en cm i diameter. Spikarna slogs emellanåt genom handflatorna, men det vanliga var att den dömdes handleder genomborrades. Handflatornas bärkraft är nämligen begränsad, men genom att placera spiken mellan handlovsbenet och strålbenet, försäkrade sig de romerska legionärerna om att den korsfäste förblev hängande. De arkeologiska fynden av förbrytare som avrättats genom korsfästelse på Jesus tid visar att varken blodkärl eller ben i händerna tog särskild mycket skada av spikarna. Däremot slets förmodligen underarmarnas nerver av. De romerska legionärerna lyfte därefter upp den dömdes fötter på korset. Fötterna lades ovanpå varandra och genomborrades högt uppe mellan andra och tredje mellanfotsbenet, så att fotens mjukdelar och ben upp mot ankeln kunde bära den korsfästes vikt. Inte heller i fötterna skadades blodkärlen nämnvärt, medan däremot nerverna sannolikt trasades sönder. De sista timmarna på korset Som regel tog det mellan tre timmar och fyra dagar innan den korsfäste dog. Då och då knäckte de romerska legionärerna den dömdes lårben eller skenben för att påskynda dödskampen. Eftersom Jesus avled redan efter nio timmar antingen av hjärtsvikt eller av kvävning, skonades han emellertid, enligt Johannesevangeliet, från detta. Jesus dör då klockan var omkring tre på eftermiddagen. För Jesus kom döden ovanligt snabbt, antingen beroende på nattens misshandel, blodförlust och andningssvårigheter. Trots det var hans sista timmar på korset kvalfyllda. Forskarna räknar med att flugor och andra insekter krälade runt i de korsfästas ögon, öron och öppnade sår, och även kråkor och rovfåglar kunde slå sig ned på de plågade kropparna. Efter en tid borrade romarna de korsfästa med spjut eller lansar för att försäkra sig om att de verkligen var döda. De romerska legionärerna var utbildade i att döda på det sättet, och i deras standardutrustning ingick ett spjut på cirka 1,8 meter, så de kunde utan problem nå upp till den korsfäste. Jesus var emellertid redan död, då den romerska legionären stack honom i sidan och lät en ström av blod och vatten strömma ut ur såret. Nya testamentet berättar att Jesus blev stucken i bröstregionen, så romarens lans genomborrade förmodligen lungan och hjärtat. Vattnet från såret kan därför vara lungvätska eller vätska från hjärtsäcken, medan blodet, enligt forskarna, förmodligen kom från hjärtats högra förmak eller från den västra hjärtkammaren. Forskarnas slutsats om Jesu död Forskarnas analyser av Jesu lidanden har lett fram till två möjliga dödsorsaker. Antingen dog Jesus av hjärtsvikt p g a tortyren, eller så orsakades hans död av att han kvävdes. Forskarna antar nämligen att Jesus efter en tid fick allvarliga problem med andningen, eftersom tyngden av hans utmattade kropp drog armar och skuldror framåt. Många av andra omständigheter hade emellertid också avgörande betydelse för hur länge Jesus kunde hålla sig vid liv på korset. De romerska legionärerna kunde sin sak, och det råder inget tvivel om att utmattningen, de öppna såren, blodförlusten och chocktillståndet i samverkan med övriga faktorer innebar att det bara fanns ett möjligt resultat av korsfästelsen -DÖDEN. Uppståndelsen På kvällen står Jesus mitt bland sina närmaste -livslevande. De blir förskräckta då han visar hålen efter spikarna i händerna och fötterna för de paralyserande vännerna. De hade fortfarande svårt att tro, så han ber dem om något att äta, de ger honom en bit stekt fisk och han äter inför deras åsyn. Uppståndelsen är unik för kristendomen. De medicinska undersökningarna bidrar till att verifiera kristendomens idé, när forskarna drar slutsatsen att Jesus inte överlevde tortyren och korsfästelsen för 2000 år sedan. Den kristna tron vilar nämligen på att Jesus verkligen dog på korset, för att efter tre dagar återuppstå ur sin grav. Föreställningen om den lidande guden, som dör för att efter en tid på ett eller annat sätt återuppstå, känner vi till från flera religioner. Det är emellertid endast i kristendomen som motivet har fått en så central betydelse. Troende kristna är särskild upptagna av berättelsen om korsfästelsen, och den lidande Jesus har alltid utgjort ett centralt motiv inom den kristna konsten. Dyrkan om den lidande, döende och sedermera återuppstående guden når sin höjd i påsken. Överallt i den kristna världen berättas om Jesu lidande och död, och evangeliernas skildringar läses om och om igen. Källa: Illustrerad Vetenskap nr 3/96.