ArDO: Yes we want Lebanon to be the Switzerland of the East and Beirut the Paris of the East

 

Den arameiska jounalistiken Och Dess högaktade principer

إضغط هنا

Naoum Fayeq-1868-1930

Denna artikel var en ledare till veckotidningen al-ittihad (unionen) som gavs ut i Amerika 1921 på arameiska, arabiska, turkiska och engelska. Artikelns författare var tidningens chefredaktör, den store arameiske nationalisten malfånå Naoum Fayeq (1868-1930). Artikeln publicerades som ledare i tidningens första nummer, som utgavs den 28 maj 1921. Tidningen utgavs under ett enda är, och antalet utgivna nummer var allt som allt 39 stycken. Utgivningen upphörde den 25 mars 1922. under denna korta tid hann malfånå Naoum Fayeq skriva och publicera många värdefulla artiklar om den arameiska nationen och dess återuppbyggande. Malfånå Naoum Fayeq var noga vid valet av terminologi och använde alltid benämningen araméer när han avsåg samtliga grupperingar inom vårt folk. Han ansåg araméer vara den lämpligaste gemensamma benämningen för alla grupper av vårt folk, oavsett kyrkotillhörighet eller sekteristiska namnen. Vi har översatt artikeln från arabiska och publicerar den här i vår tidskrift Aram, utan att ändra något alls i själva artikeln. Vi har även behållit rubriken al-sahafa al-aramiya wa mabadi’uha al-samiya (den arameiska journalistiken och dess högaktade principer). Syftet med publiceringen av artikeln är att hedra 135-årsminnet av författarens födelse. Artikeln finns också tillgänglig i Murad Tscheqqes biografi över Naoum Fayeq, publicerad i Damaskus 1936, sidor 63-66.  I sin biografi skrev Murad Tscheqqe: ”Naoum Fayeq uppfostrades och växte upp med kärleken till den arameiska nationaliteten som dominerande kraft i sitt liv och sina känslor. Han levde därför som aramé, kämpade som aramé och dog som aramé (sida 23.).

Den originella arabiska artikeln är publicerad i tidskriften Aram nr 15-16, volym VII 1998. Här följer Naoum Feyeqs artikel.

          Få är de journalistiska syften inom den kulturella och politiska världen, som i sig icke är ohederliga. Journalistikens mål är att fostra, upplysa och vägleda sitt land, sin nation och sitt språk, är den rätta tidningen som vinner folkets förtroende och förtjänar stöd.

          Med stöd av den som framkommit här i inledningen grundades denna tidning för att lära den arameiska nationens söner vad som är de, fostra dem i nationalistisk anda, och kärlek till vårt språk, allt baserat på liberala och humana principer. 

 

          Tidningen är den första i sitt slag som utges på arabiska för araméerna oberoende av sekt- och kyrkotillhörighet i diasporan. Vi har insett det stora behovet av en arabiskspråkig tidning hos den arameiska nationens söner (majoriteten av dagens araméer är arabisktalande) en sådan skulle täcka många huvud- och delområden rörande vårt folks situation inom nyheter, kultur och historia och bli ett språkrör i både diasporan och hemlandet. Vår önskan var att realisera deras önskningar och utöka våra nuvarande insatser med utgivningen av tidningen Beth Nahrin på syriska, arabiska och turkiska

          Emellertid hade önskan att se en ny renässans bland vår arameiska nations ungdomar vuxit sig starkare med tiden. Ty det existerande tomrummet skulle fyllas. Då med guds hjälp ödet så velat, hade en nationell anda skapats i hjärtat hos några av nationens tänkare, och de bildade det ”assyriska och kaldeiska samfundet”  för att arbeta socialt och kulturellt. Detta samfund tog sitt ansvar och skickade en delegation till fredskonferensen i Paris för att kräva rätigheter åt assyrierna och kaldéerna. Åtgärder vidtogs för att uppmana vårt folk att bevara vår nationella identitet och vårt språk. Samfundets övertygelse var att detta kan förverkligas genom utgivning av tidningar och grundandet av ett tryckeri för utgivning av litteratur om vår kultur och historia samt läromedel. För att genomföra detta inledde samfundet förhandlingar med både samfundet ledamöter och de andra samfunden. Denna konstruktiva idé mottogs med glädje av alla parter, och därmed erhöll deras stöd. Resultatet kom i from av tillverkningen av syriska tryck bokstäver, (för både den östliga och den västliga syriska skriften) nya arabiska typer inköptes också. Man började, enligt folkets önskan, publicera denna tidning på två språk: arameiska (östlig och västlig) och arabiska. Vårt folk måste nu stödja denna tidning som grundats för att upplysa folket om dess skyldigheter gentemot vår kultur, vår nation, vårt land, vårt språk och vår religion. Ideella tidningar kan nämligen inte överleva utan läsarnas stöd, och så länge skaran av prenumeranter ökar kan de växa, blomstra och leva vidare.

          För våra arameiska bröder presenterar vi denna tidning, som ges ut i vacker skrift och god tryckskvalité samt med ett innehåll av nyttiga artiklar. Vi hoppas att läsarna skall vilja ha den med stort intresse, eftersom den ar den enda tidning som ger dem vad de vill ha och vad de saknar. Må ingen ursäkta sig vilket förekom tidigare, med att de inte kan läsa syriska.  Denna tidning ges ut på två eller tre språk. Den är som en trädgård men mångahanda frukter. De som inte kan läsa arameiska, kan läsa den arabiska delen av tidningen. Och de läsare som inte behärskar, något av de språken, kan läsa de engelska artiklarna. Då våra kära läsare tar till sig tidningen och läser den, skall de veta, att de därmed uppfyller en av sina stora skyldigheter gentemot vår nation och vårt språk. I och med att de ger tidningen sitt stöd, kommer de att få se fler historieböcker, skönlitterära böcker och skolböcker som de hittills saknat, bli publicerade på deras eget språk och finnas tillgängliga. Det innebär samtidigt att våra barn kan få utbildning, fostras i nationell och kulturell anda och lära sig tala sitt språk som alla andra nationers barn. En nation kännetecknas av sin kultur och sitt språk. Tiden är också inne för oss att visa upp vår genuina arameiska tillhörighet och vårt ädla språk för hela världen och bevisa att vi är våra ärorika förfäders efterkommande.

          Må araméerna minnas sina sanna rötter och sitt samband med tidigare nationell berömmelse för att modigt kunna resa sig och återuppbygga sin nation storhet, sådan den en gång i tiden varit. Allt detta kan förverkligas genom journalistiken och utgivandet av litteratur om vår historia och kultur, det enda medlet och den viktigaste faktorn för att en nation skall kunna resa sig på fötter, bli framgångsrik och fostra och upplysa sina ungdomar i moralisk anda.

          Araméerna var under föregående tider en källa till vetenskap, konst, lagar och civilisation. Både öst och väst hämtade den första vetenskapens ljus från deras institutioner i Edessa och Nisibis. Man känner stolthet över våra författare och deras otaliga böcker som gjort världen en stor tjänst med allt det vetande de innehåller i ämnen som historia, medicin, logik, teologi, filosofi, etc.

          Biblioteken i London, Paris, Rom, Berlin, etc. stoltserar med att äga flera av dessa verk.

Vi bör gå i våra fäders fotspår i bildning, sprida vår arameiska kultur och utbilda våra barn och ungdomar, som skall bli morgondagens ledare för oss. Vi bör lyssna till sakskäl och rätta oss efter dem genom att tillägna oss kunskap och göra den till vårt skydd samt respektera journalistiken som en god grund för nationens framgång.

          Härmed önskar vi att våra syriska bröder, oberoende av sekt- och grupptillhörighet skall mottaga denna tidning med nöje och stödja oss genom prenumerationer och annonser.

Vi hoppas att deras författare och journalister skall stödja oss med artiklar och skrifter och att vi ska kunna samarbeta genom utbyte av tidningar. På så sätt stödjer de kulturen och vi tackar dem.

          Vi hoppas härmed också att det största stöd vi kan få skall komma från våra maronitiska bröder, vilka också tillhör den arameiska nationen. Syftet och den bakomliggande orsaken till att denna tidning har grundads är att förena alla araméernas tankar, skapa samförstånd och nationell enhet och uppmuntra dem att sina ärorika fäders språk en starkare ställning, ty vi har alla ett gemensamt etniskt, språkligt och liturgisket ursprung. Det är ingen skillnad mellan araméerna i Libanon och Syrien och araméerna i Mesopotamien och Persien. Det finns endast ett fåtal kyrkliga meningsskiljaktigheter, vilka icke hindra dem från att förena sig med oss för att återuppbygga den arameiska nationen, lära ut vårt språk och publicera litteratur om vår historia och kultur, vilka var nära att gå under, eller att uppfostra alla barn och ungdomar, lära dem vårt modersmål och undervisa dem om våra gamla förfäder som skapade vetenskapen och civilisationen i Mellanöstern, de stora förfäder som förblivet strålande ljus i kunskapens och kulturens himmel.

          Den arameiska känslans bevarande som vi har sett hos våra maronitiska bröder och deras ansträngningar att bevara sitt modersmål levande i sina skolar och kyrkor, väcker inom oss förhoppningar om att de skall vara våra bästa medhjälpare i vår nationalistiska och kulturella kamp. Det är ett faktum, att det var de som först spred kännedom om det arameiska språket i Europa.

          Tack vare dem grundades en syriansk-maronitisk skola i rom (år 1584), och därifrån utgick en grupp lärda och författare såsom Gabriel Sionita (1577-1648), Georges Amira (d.1644), Abraham Ecchellensis (d.1664), Jeoseph Assemani (1687-1768), (författaren av bibliotheca orientalis), och Gabriel av Qardaha (1845-1931) (författaren av den stora syrisk-arabiska ordlistan bar lebo, en viktig källa för dem som studerar arameiska).

          Vi överdriver inte när vi berömmer dessa män och deras kunskaper genom att framhålla deras insatser för det arameiska språkets utveckling. Utan någon som helst tvekan var det maroniterna som utvecklade den arabiska journalistiken i Syrien, Egypten och även i USA.

De har också haft den största betydelse för det arabiska språket, eftersom de flesta författarna av arabiska uppslagsverk och litterära verk var maronitiska lärda.

Dessa inbjuder vi att i samarbete och solidaritet med oss förädla och utveckla vårt språk och vår kultur.

          Vi utger denna tidning på både arameiska och arabiska, ett språk som alla araméer behärskar. Arameiska är folkets gamla språk och arabiska det nya (litterära) språket. Målet är att motivera araméerna att nå en sådan nivå i behärskandet av vårt gamla språk att den kan jämställas med arabiskans nivå.

          Syftet är att i en framtid utge två separata tidningar på dessa två språk. Vi ber våra läsare om ursäkt om de påträffar brister och fel i denna tidning.

Vårt mål är att upphöja den arameiska nationens namn och dygder och återupprätta dess gamla ära. Må Gud förvandla denna tidning till ett ljus som upplysa Arams ättlingar och vara en vägledare i deras liv.

Naoum Fayeq

USA

1921 05 28    

Kopierat från tidskriften Aram nummer 15-16 1998.    

Artiklarna som publiseras på denna sida representerar enbart dess författares åsikter och inte webmaster åsikt