ARAMÉERNA HÖLL JULMÄSSA

I BASHIQA I BETH ARAMAYA/IRAK

     På juldagen kunde de kristna araméerna för första gången sedan 2013 fira jul i sin kyrka i Bashiqa. Staden återtogs under hårda strider mot IS i oktober. Många soldater dog för att befria staden. Under julmässan firade de kristna araméerna tillsammans med muslimer i kyrkan. Julmässan i Bashiqas kyrka förmedlade fred och kärlek i svåra tider. Hundratals kristna araméer besökte kyrkan för första gången på flera år.

      Superjournalisten MAGDA GAD som har varit på flera håll i världen och rapporterat från de allra farligaste platserna, med risk för livet, ger oss den senaste nyheten om de utsatta kristna araméerna i Beth Aramaya/Irak. Magda besökte under juldagen den syrianska kyrkan i Bashiqa, där människor från alla religioner samlades och visade samförstånd och kärlek under julmässan. Julmässan framkallade mycket känslor hos besökarna men också en lättnad över att staden Bashiqa är befriad från terrororganisationen DAESH.

Bashiqa har varit mörkt. Varje gång jag har varit i Bashiqa har det varit mörkt. Och första gången jag var osäker på om jag skulle överleva. Det var i oktober och staden hölls fortfarande av IS. Tusentals soldater samlades i natten längs en väg för att göra en offensiv mot staden. De tände eldar för att värma sig vid. De flesta gick av och an. Många kom inte hem efter den dagen. När konvojen körde in mot Bashiqa besköts den från tre håll av IS. IS sprängde också bilbomber och vägbomber i konvojen. Den svarta IS-flaggan vajade i Bashiqa, nordost om Mosul, medan marken färgades röd. I veckor fortsatte söner, pappor, makar, och bröder att offra sina liv för att befria området. I mitten av november säkrade soldaterna staden och röjde bort minor, vägbomber, försåtmineringar och annan ammunition. Bomber långa som stålmonster låg bland resterna av det som en gång var hus. Ett rosa hus som någon en gång hade bott i och valt att måla i den skira kulören hade IS tagit över och gjort om till ett tortyrfängelse.

 Minoriteterna fördrevs

     När IS intog staden sommaren 2014 fördrevs de kristna minoriteterna -syrianer och kaldéer. De hade sedan dess bott i flyktingläger eller hos familjer i andra städer som tagit emot dem. Än idag kan de inte flytta hem eftersom staden är sönderbombad och ligger nära frontstriderna i Mosul. Men på juldagen tog sig hundratals syrianska kristna till Bashiqa för att gå på mässa i sin kyrka -något de inte har kunnat göra sedan julen 2013. Kyrkan vaktades av soldater, som stod ute i den gråregniga kylan med vapen över axlarna i sällskap av en klädd julgran. Många soldater gick även in och satte sig i sina uniformer i kyrkobänkarna för att fira tillsammans med de kristna. En äldre soldats ansikte blöttes av tårar under bönen. Kvinno- och manskörer tog över varandra, mitt under mässan hittade en präst en hög med biblar som han började dela ut. En annan man delade ut träpinnar som tändes och höjdes i luften. Små, små gnistor spred sig i de många händerna i kyrkan.  På bänken längs fram i mitten satt en muslimsk imam från Mosul tillsammans med en annan sunniarab. Kristna, muslimer, araber och syrianer, civila, soldater, kvinnor, män föräldrar, barn –alla enade under ett och samma tak och med en och samma önskan: FRED. Alla enade av en och samma sak: LIDANDE.

Tänkte på livet och döden

     Jag vet inte vad människorna jag såg i kyrkan denna juldag tänkte på. Vad de tänkte på när de satte ihop sina händer och böjde sina nackar. När deras ansikten drogs ihop. Men jag vet vad jag tänkte på. LIVET. Och de jag såg DÖ. Under de hårdaste striderna i Bashiqa tittade soldaterna ner i sina mobiler och bläddrade bland bilder. Bilder av sina fruar och barn. Bilder av bröllop och dop. Bilder av kärlek. Kärlek som de gav upp för att bekämpa hat. Många av dem som var i kyrkan på juldagen har förlorat sina nära. Inte bara i strider. Några berättade att IS har halshuggit deras familjemedlemmar. ”Daesh är inte muslimer, de följer inte islam. De är bara en grupp av terrorister och kriminella som kom hit för att göra folk illa;” sa imamen efter mässan med ett radband mellan fingrarna.

Lever alla tillsammans

     Han välkomnade mig även till sin moské för att se att kristna präster kommer dit för att be. Jag frågade honom varför han kommit till kyrkan. –Jag är här idag för att visa fred och kärlek. Det här är Gudshus. Det är för alla. För syrianer, muslimer, yazidier, araber, shabaker, turkmener. Vi lever alla tillsammans, sa imamen. Utanför kyrkan tände soldaterna eld. Inte för att värma sig före strid. Inte för att värma sig före död. Utan för att värma sig i livet det är första gången jag har sett ljus över Bashiqa, avslutar Magda Gad på plats i Bashiqa, Beth Aramaya.

Texten & bilder är hämtad ur Expressen, måndag 26 december 2016.