ArDO: Yes we want Lebanon to be the Switzerland of the East and Beirut the Paris of the East

 

Olika Punkter Och Genomgångar

 Historia

Språk

 Politik

Mytologi

Artefakter-Fynd

Kronologi

Konstutställning

Läs mera

 

 

 


GAMLA TESTAMENTETS BERÄTTELSE OM ARAMÉERNA

Gamla testamentet (GT), som naturlära och historiebok för tiden före Kristi födelse beskriver bl. a. de historiska händelserna när folk syndar och Gud bestraffar dem oavsett vilket folkslag de tillhör. Ofta beskriver GT när Gud griper in och hjälper Israel och det utlovade förbundet med israeliterna träder i kraft. De händelser som anges om erna är bl. a. sådana, där Gud hjälper israeliterna från araméernas invasioner. De olika kapitlen berättar inte om araméernas belägringar, utan ofta då araméerna drar sig tillbaka och det anges antalet nedgjorda araméer. GT är skriven av israeliter och de har ofta angett händelserna då de går ut som segrare i krig.  Vi får inte veta vad som hände efter araméernas invasioner av Israel och Juda och hur många araméerna som nedgjordes av israeliterna. Ibland beskrivs araméerna som omäktiga, därför blir bilden inte allsidig om dem. I litteraturen beskrivs krigen i forntid att: "Araméerna stod knappast efter babylonierna"(1). Vi får den uppfattningen att araméerna var skickliga krigsförare och deras skicklighet i krig anses vara i nivå med bayloniernas. Krig var på den tiden ofta mycket grymma och araméerna, främst konung Hasael och Bar Hadad II, var oslagbara och mycket våldsamma i sina anfall mot grannfolken. Detta visar araméernas övermäktighet.

              Araméerna hade huvudrollen i världshändelsernas "politik" under flera århundraden. På deras storhetstid kunde varken Assyrien eller Egypten blanda sig i de strider araméerna deltog i (2). Detta har de åtta arameiska konungarna i Aram-Damascus bekräftat. Här följer de i ordningen: Reson, Hezjon, Tabrimmon, Bar Hadad I, Bar Hadad II, Hasael den mäktige, Bar Hadad III, Resin. I det arameiska kungliga palatset i Aram-Damascus var det alltid sonen som efterträdde fadern. De arameiska konungarna var många, men de namnges inte i GT, bara de i Damas-cusriket. I de tiotals-staterna som araméerna bildade i Aram/Syrien och Aram-Naharaim (Mesopotamien) hade de alla var sin egen konung. Första Kungaboken 20:1, 20:16 och 22:31 bekräftar detta. Där anges att konungen i Aram hade 32 konungar med sig när han drog ut i krig. De arameiska konungar i litteraturen beskrivs som allra mäktigaste i araméernas historia är främst konung Bar Hadad II och sonen, Hasael den mäktige. De var araméernas största konungar som hade vunnit framgångsrika krig mot Israel och Juda, men även mot Assyrien. Dessa två mäktiga härskare hade vid två olika tillfällen hejdat var sin gång assyrierna. Av denna anledning beskrivs de i litteraturen som de mäktigaste konungarna araméerna haft. År 853 f. Kr. samlade Bar Hadad II Idri alla de araméiska staterna och drog ut i krig mot assyrierna (3). Slaget ägde rum vid Karkar intill floden Orentes.

              I början av Hasaels regeringstid på 840-talet f. Kr., då han log i krig mot Israel, häjdade han assyrierna för att komma israeliterna till hjälp(4). Därmed stoppade araméerna hotet från öst i ca 120 år, (853-732f.Kr.) (5). Under ständigt politisk-millitära kombinationer i väst utgjorde Aram längsta och mäktigaste staten mot Assyrien. Konung Resin krigade också mot dem, när han och Israels konung försökte få med sig Judariket i förbundet mot Assyrien. Det var under Resins regerings tid som Aram förlorar sin självständighet. Resin blev den siste konungen i Aram, och därefter araméerna i ARAM kom i skymundan i de politisk-millitära händelserna i ca femårhundraden, från 700- t.o.m. 200-talet f. Kr. Enligt biblisk litteratur börjar araméernas politisk-militära storhetstid  i Aram-Soba (Libanon). Det anges att Rehob var den förste konungen vid tronen.  Anledningen till att araméerna organiserade sig militärt först i Aram-Soba kan orsaken ha varit att de ville försvara sina statsbildningar vid länderna i Antilibanon mot Israel.

              Det utkämpades flera strider mellan bröderna Aram, Israel och Juda. Slagfältet blev Ramot i Gilead där härarna möttes i krig. Krigen mellan de berodde ofta på  araméernas belägringar och invasioner av Israel och Juda. Efter det att David tog Aram-Soba från Hadadeser, efterträdde Reson, Hadadesers tjänare, honom i Aram-Damascus. Reson gick över till Aram-Damascus och tog ledningen för en grupp upprorsmän och utropade sig sedan till konung över Araméerriket. Aram utgjorde nu ett allvarligt hot mot Israel och Juda och kom att bli en mäktig arameisk stat från och med den tid Reson regerade. Reson krigade nu mot Saul under resten av dennes regerings tid.

              I GT kallas konungarna Bar Hadad I-IV för Ben Hadad. Hebreiskans Ben är motsva-righeten till arameiskans Bar, och betyder son. Händelsen mellan Hadadeser och David som följer beskrivs i Andra Samuelsboken 8 -och 9 kapitel. Det här skedde någon gång mellan 1015-975 f. Kr. David var konungen som Gud gav flest segrar till.

KRIGET MELLAN HADADESER OCH DAVID

                      Hadadeser, konungen i Aram-Soba ville utvidga riket söderut. Han gjorde sig redo för invasion av städerna kring Jordan floden och drog upp. David hade tagit till fånga Hadadesers folk 1700 ryttare och 20 000 man fotfolk. Han lät skära av fotsenorna på alla vagnshästarna utom på 100 hästar, som han skonade. När araméerna i andra staterna nådde nyheten kom de för att hjälpa Hadadeser. David nedgjorde 22 000 man av dem. Så gav Herren seger åt David, var han än drog.

                    Ammoniterna insåg att de hade gjort sig förhatliga för David. Därför begärde de hjälp hos araméerna från Beth-Rehob och Aram-Soba 20 000 man fotfolk, av konungen i Aram-Maaka 1 000 man och av Aram-Tobs män 12 000. När David hörde detta, sände han ut Joab med hela hären. Medan araméerna ställde upp sig för sig själva på fältet drog ammoniterna ut och ställde upp sig till strids framför stadsporten. Joab insåg att han hade fiender framför och bakom sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och ställde sedan upp sig mot araméerna och hans broder ställde upp sig mot ammoniterna. Därefter rykte Joab fram med sitt folk till strid mot araméerna, men då araméerna ansåg att chansen för segern var liten vände de tillbaka för att omorganisera hären. Då ammoniterna såg att araméerna drog sig tillbaka drog de sig också tillbaka och begav sig in i staden.

                        Denna gång församlade araméerna sig. Hadadeser sände nu bud att de araméerna som bodde på andra sidan floden Jordan skulle rycka ut. Dessa hade kommit till Helam, anförda av Sobak, Hadad-esers befällhavare. Araméerna ställde upp sig till slagordning mot David och gav sig i strid  mot honom.Vi får veta att David dräpte av araméerna manskapet på 700 vagnar, likaså 40 000 ryttare, även araméernas befällhavare Sobak dödades. Därefter slöts det fred mellan dem, och araméerna avbröt alliansen med ammoniterna (6). Vad som händer senare med konung Hadadeser anges inte. Aram-Soba upphör som självständig arameisk stat under en period, men återtas av konungarna i Aram.

BAR HADAD I SOM HÄRSKAR KONUNG

                      Arams förhållande till Juda var fredligare än Israels, och Juda fungerade oftast som ett arameisk stat. Det fanns ett förbund mellan de tre staterna, men förbundet följdes inte alltid.  Vid den tid Bar Hadad I var konung i Aram kom Juda och Israel i krig med varandra hela den tid dessa konungar regerade. Judas konung drog upp mot Israel och började befästa Ramot. Han tog allt guld och silver som fanns kvar i skattkamrarna i Herrens hus, liksom skatterna i kungahuset, och lämnade detta åt sin tjänare. Därefter sände han dem till konungen i Aram, Bar Hadad, som bodde i Aram-Damaskus och sade: "Ett förbund består ju mellan mig och dig, som det var mellan min fader och din fader. Se, här sänder jag dig gåvor av silver och guld. Så bryt nu ditt förbund med Israels konung, för att han må lämna mig ifred". Konung Bar Hadad lyssnade till honom och sände sina befällhavare mot Israels städer och härjade Iljon, Dan, Bet-Maaka och hela Kinarot samt hela Naftalis land. När Israels konung hörde detta, avstod han från att befästa Ramot och höll sig sedan stilla i Tirsa (7).

I Första Kungaboken 20 kapitel kan vi läsa om kriget mellan konung Bar Hadad II och Ahab. Händelsen utspelar sig i andra hälften av 800-talet f. Kr.

KRIGET MELLAN BAR HADAD II OCH AHAB

                      Konung Bar Hadad II samlade hela sin här. Han hade med sig 32 konungar med hästar och vagnar belägrade Samaria i Israel och angrep det. Bar Hadad skickade sändebud in i staden till Israels konung och lät säga honom: Så säger Bar Hadad: Ditt silver och ditt guld tillhör mig och det bästa du har av kvinnor och barn tillhör mig också. Israels konung svarade och sade: Som du har sagt, min herre konung: jag själv och allt vad jag har tillhör dig. Tjänaren medelade detta till konung Bar Hadad. Men när sändebuden kom tillbaka till Ahab sade: "Så säger Bar Hadad: Jag har ju sänt till dig och låtit säga: `Ditt silver och ditt guld, dina kvinnor och dina barn skall du ge mig´. Och nu skall jag sannerligen i morgon vid denna tid sända mina tjänare till dig, för att de må genomsöka ditt hus och dina tjänares hus. Och allt som är dina ögons lust skall de ta med sig och föra bort. Israels konung kallade nu till sig alla de äldste i landet och sade: "Märk och se hur denne traktar efter vårt fördärv. Ty när han sände till mig och begärde mina kvinnor och barn, mitt silver och mitt guld, vägrade jag ju inte att ge honom det". Alla de äldste och allt folket sade till honom: "Hör inte på och gör honom inte till viljes". Så svarade han då Bar Hadads sändebud: "Säg till min herre konung: Allt vad du förra gången sände bud till din tjänare om, det vill jag foga mig i". Sändebuden kom tillbaka med detta svar till Bar Hadad.

                   Konung Bar Hadad sände nu till honom igen och lät säga: "Må gudarna straffa mig nu och i fortsättningen, om Samarias grus skall räcka till att fylla händerna på allt det folk som följer mig". Men Israels konung sade: "Säg så: Inte må den som sätter på sig svärdet berömma sig likt den som spänner det av sig". Så snart Bar Hadad hörde detta, där han satt och drack med konungarna i lägerhyddorna, sade han till sina tjänare: "Gör er redo". De gjorde sig redo för att angripa Samaria. Då trädde en profet fram till Israels konung och sade: "Så säger Herren: Ser du hela denna stora skara? Se, jag vill idag ge den i din hand, för att du må erfara att jag är Herren". Då frågade Israels konung: "Genom vem"? Profeten svarade:  "Så säger Herren: Genom landshövdingarnas män". Israels konung frågade vidare: "Vem skall börja striden"? Profeten svarade: "Du själv". Han inmönstrade då landhövdingarnas män och hela Israels folk. Just när Bar Hadad höll på att dricka sig berusad i lägerhyddorna, tillsammans med de 32 konungar vid middagstiden gjorde Israels konung ett anfall. De spioner som Bar Hadad sände ut underrättade honom om att folk kom ut från Samaria. Då sade han: "Om de har dragit ut i fredlig avsikt, så grip dem levande. Och om de har dragit ut till strid, så grip också de levande". När landshövdingarnas män och hären som följde dem hade kommit ut ur staden, hög de ned var och en sin man, och Bar Hadad med sina ryttare och de övriga araméerna drog sig tillbaka. Profeten trädde åter fram till Israels konung och sade till honom: "Grip dig nu an! Och betänk och se till, vad du bör göra, ty nästa år kommer konungen i Aram att åter dra upp mot dig"(8). Så sades det och så blev det.

BAR HADAD II ANGRIPER FÖR ANDRA GÅNGEN

                      Tjänaren sade till sin herre, konung Bar Hadad II: "Israeliternas gud är en bergsgud . Därför har de blivit oss övermäktigade. Låt oss nu strida mot dem på slätten, så skall vi förvissa bli dem övermäktiga. Vidare måste du göra så: avsätt var och en av konungarna från hans plats, och insätt ståthållare i deras ställe. Skaffa dig sedan själv en här, lika stor som den du hade förra gången, med lika många hästar och lika många vagnar, och låt oss sedan strida mot dem på slätten, så skall vi förvissa bli dem övermäktiga". Bar Hadad lyssande till sina tjänare och gjorde som de hade sagt. Följande år inmönstrade Bar Hadad araméerna och drog så upp till Afek för att strida mot Israel. Israeliterna hade också blivit inmönstrade och försedda med livsmedel och tågade därefter mot araméerna och slog läger mitt emot dem.Profeten trädde åter fram och sade till Israels Konung: "Så säger Herren: Därför att araméerna har sagt: `Herren är en bergsgud och inte en dalgud´, därför ger jag hela denna stora skara i din hand, för att ni må erfara att jag är Herren". De låg i läger mitt emot varan-dra i sju dagar för att påbörja kriget. Den sjunde dagen bröt strid ut. Det blev som profeten hade sagt, och araméerna förlorade 100 000 man fotfolk av sin armé på en enda dag. 

                   De återstående drog sig åter tillbaka in i staden Afek. I nästa mening får vi veta att stadsmuren föll ned över 27 000 man. Bar Hadad lyckades ta sig in i staden till Israels konung och sade: De städer som min fader tog ifrån din fader vill jag ge tillbaka, och du skall för din räkning få inrätta handelskvarter i Damaskus, så som min fader fick göra i Samaria". Israels konung gick med på sådana vilkor och slöt ett fördrag med Bar Hadad II (9).

STRIDEN MELLAN BAR HADAD II OCH ISRAEL UPPSTÅR PÅ NYTT

                      I tre års tid blev det fred mellan Aram och Israel. Men i det trädje året återuppstår strid mellan de. Israels konung, hade till vilja att återta de städer som Aram tog tidigare från Israel och sade till sina tjänare: "Ni vet att Ramot i Gilead tillhör oss, men ändå sitter vi stilla och tar det inte från konungen i Aram. Han frågade även Judas konung som befann sig där om han ville följa med och belägra Ramot i Gilead. Judas konung medgav sitt samtycke, men sade: "Först bör vi fråga profeterna, vad de säger om det". Profeten Mika blev tillfrågad, denne visste att Israels konung kommer inte välbehållen tillbaka. Israels konung insåg att Mika förde alltid olycka med sig när denne blev tillfrågad och därför lät han sätta Mika i fängelse (10). Israel och Juda drog nu upp till Ramot i Gilead. Konung Bar Hadad hade befallt och sagt till sina 32 vagnshövitsmän: "Ni skall inte ge er i strid med någon, vare sig liten    eller stor, utom med Israels konung ensam". I Ramot i Gilead möttes härarna. När Bar Hadads hövitsmän över vagnarna fick se Judas konung trodde de att det var Israels konung, och de sade: "Förvissa är detta Israels konung", och gick till anfall mot honom, men Judas konung gav ett rop och hövitsmännen märkte då att det inte var israels konung. De vände om och lät honom vara. Israels konung blir till slut mördat när en man spände sin båge och sköt på måfå och träffade honom i en fog på rustningen. Då sade han till sin körsven: "Sväng om vagnen och för mig ut ur hären, ty jag är sårad". På aftonen gav han upp andan. Striden blev den dagen allt häftigare. Vid solnedgången gick ett rop genom hären: "Var och en till sin stad igen! Var och en till sitt land igen!(11). 

BAR HADAD II LIGGER SJUK

                      Konung Bar Hadad II låg sjuk. Vid samma tid kom gudsmannen Elisa till Damascus. När konung Bar Hadad hörde att gudsmannen hade kommit dit, sade han till sin son, Hasael: "Ta gåvor med dig och gå gudsmannen till mötes, och fråga Herren genom honom om jag skall tillfriskna". Så gick Hasael honom till mötes och tog med sig gåvor, allt det bästa som fanns i Damaskus, så mycket som fyrtio kameler kunde bära. Hasael kom och trädde fram för gudsmannen och sade: "Din son Bar Hadad, konungen i Aram, har sänt mig till dig och låter fråga: "Skall jag tillfriskna från denna sjukdom?" Gudsmannen svarade honom: "Gå och säg till honom: `Du skall tillfriskna´. När Hasael fick reda på att Bar Hadad skulle tillfriskna, vilket han inte ville sade han till profeten: "Men Herren har uppenbarat sig för mig att han ändå skall dö".

                      Gudsmannen stirrade framför sig och betraktade Hasael länge och väl och brast slutligen i gråt, för han visste att Hasael skulle bli konung i Aram och hur mycket ont han skulle göra Israel.Hasael undrade förstås varför han grät och när han frågade, fick då svaret:"Därför att jag vet hur mycket ont du skall göra Israels barn: Du skall sätta eld på deras fästningar, deras unga män skall du dräpa med svärd, deras späda barn skall du krossa, och deras havande kvinnor skall du upprista". Gudsmannen lät rent ut Hasael veta att han var utsedd till konung över Aram. "Herren har uppenbarat sig för mig att du skall bli konung över Aram sade pro-feten". Därefter gick Hasael ifrån honom och kom till sin herre konung. Hemkommen medelade han konung Bar Hadad att han enligt profeten skulle tillfriskna. Dagen därefter dödar Hasael sin egen far, Bar Hadad II. Hasael tog ett täcke och doppade det i vatten och bredde ut det över faderns ansikte i sängen, tills han kvävdes. Detta blev konung Bar Hadad II:s död (12).

HASAEL SMÖRJES TILL KONUNG ÖVER ARAM

                      Efter det att Bar Hadad II mördats manade nu Herren profeten Elia, att smörja Hasael till konung över Aram. Herren sade till profeten, när denne var uppe på berget för att tala med Herren: "Gå tillbaka igen, och ta vägen till Damascus´ öken, och smörj Hasael till konung över Aram och Jehu till konung över Israel. Du skall även smörja Elisa till profet i ditt ställe. Den som kommer undan Hasaels svärd, honom skall Jehu döda, och den som kommer undan Jehus svärd , honom skall Elisa döda" (13). Detta gjorde profeten och Hasael satt nu vid tronen i c:a 40 år som konung över Aram. Det dröjde inte mer än ett år för Hasael vid makten började han sina offensiva strider mot Israel, Juda och Assyrien.

KRIG MELLAN HASAEL OCH ISRAEL

                      Hasael drog nu upp mot Israel och intog det. År 841 sökte Israels konung hjälp i Assy-rien mot den arameiske konungen Hasael, men hjälpen var till ingen nytta. Hasael hejdar assyrierna och fortsatte att kriga mot Israel, som inte desto mindre slog Hasael, med våldsamma anfall  Jehu och intog på östra sidan om floden Jordan hela området från Aroer vid bäcken Arnon, både Gilead och Basan (14). Även nästa man som satt på Israels tron blev dennes regerings tid dyster, ty landet åtnjöt föga självständighet. Under Hasaels regerings tid krigade han med framgång mot Israel, och landet blev praktiskt taget en koloni till Aram. Hasael hade inte låtit Joahas, Israels konung, behålla mer folk än femtio ryttare, tio vagnar och tiotusen man fotfolk. Så illa förgjorde dem konung Hasael. Han slog dem så att de blev som damm när man tröskar (15). Konung Hasael förtryckte Israel så länge Joahas levde (16). Han marscherade även mot Jarusalem i Juda för att invadera staden, men köptes bort med alla templets skatter och allt guld som fanns i den kungliga skattkammaren. Då lämnade han staden i fred. Hasael dör när Joahas bad till Herren att rädda dem från Hasaels hand. "Herren blev dem nådig och förbarmade sig över dem och vände sig till dem, för det förbunds skull som han hade slutit med Abraham" (17). I Andra Kungaboken 13:24 står om Hasaels död:

                           Och Hasael, konung i Aram, dog, och hans son Ben Hadad (Bar Hadad III) blev konung efter honom. Under Bar Hadad III:s regerings tid tog Joas tillbaka de städer som Hasael i krig hade tagit från hans fader. Vidare kan vi läsa att Joas slog Bar Hadad tre gånger och återtog Israels städer. Troligen är detta profeten Elisas manande till Joas, då han slog pilarna på marken tre gånger istället för fem eller sex gånger. Berättelsen anges i Andra Kungaboken 13:14-20 och följer nedan. 

SEGERPILEN  MOT ARAM

                      I profeten Elisas sista stunder sade han till Isaraels konung, att gå och hämta båge och pilar. Han gjorde detta och profeten sade sedan till honom: "Fatta i bågen i din hand". När Israels konung hade gjort detta, lade profeten sina händer på konungens händer. Därefter sade han: "Öppna fönstret mot öster". När Israels konung hade öppnat det, sade profeten: "Skjut". Han sköt. Då sade profeten: "En Herrens segerpil, en segerpil mot Aram! Du skall slå araméerna vid Afek, så att de går under. Därefter sade profeten: "Ta pilarna". När han hade gjort det sade han till honom: "Slå de på jorden". Detta gjorde han, men bara tre gånger, och sedan slutade han. Då blev profeten vred på honom och sade: "Du skulle ha slagit fem eller sex gånger, ty du skulle ha slagit araméerna så, att de hade gått under. Men nu kommer du att slå araméerna endast tre gånger.

                      I följande kapitel i Andra Kungaboken (6:8-23) anges inga namn på varken Arams eller Israels konung. Eftersom profeten Elisa nämns som gudsmannen skall då Bar Hadad III eller Hasael vara konungen i Aram. Troligen är det Bar Hadad III, eftersom i kapiteln därefter nämns; att Bar Hadad drog upp och belägrade Samaria. Händelsen är inte heller likt Hasael. Detta lär då ha skett mellan 797-788 f. Kr. Genom Guds talan till Elisa visste han var araméerna befann sig, därför varnade han Israels konung att inte tåga till vissa platser.

ARAM BELÄGRAR ISRAEL

                    Konungen (Bar Hadad III) i Aram låg i krig med Israel. När han rådgjorde med sina tjänare och sade: "På det stället vill jag slå läger", då sände gudsmannen bud till Israels konung och lät säga:"Ta dig till vara för att tåga fram vid det stället, ty araméerna ligger där". Israels konung sände för att se efter till det ställe som gudsmannen hade angett för honom och varnat för. Konungen i Aram tog sig till vara där. Detta upprepade sig flera gånger. Konungen i Aram blev över detta mycket orolig och misstänkte spioner bland sina män. Därför kallade han till sig sina tjänare och sade till dem: "Kan ni inte säga mig vem av de våra det är som håller med Israels konung"? En av hans tjänare svarade:"Inte så, min herre kon-ung. Det är Elisa, profeten i Israel, som tillkännager för Israels konung varje ord som du talar i din sovkammare". Konungen sade: "Gå och se efter, var han finns, så att jag kan sända ut och gripa honom". Man berättade för honom att profeten var i Dotan. Då sände han dit hästar och vagnar och en stor här som nådde fram på natten och omringade staden.

                       När nu gudsmannens tjänare tidigt på morgonen steg upp och gick ut, fick han se att en här hade slagit läger runt om staden med hästar och vagnar. Tjänaren gick fram till gudsmannen och sade: "Ack, min herre, hur skall vi göra nu"? Gudsmannen svarade: "Frukta inte! Ty de som är med oss är fler än de som är med dem".  När araméerna nu drog från berget ned mot honom, bad profeten till Herren att slå araméerna med blindhet och förde de sedan till Samaria inför Israels konung. När de kom till Samaria bad profeten åter till Herren att öppna deras ögon. När Israels konung såg dem, ville han avliva de. Men profeten ville bjöda dem på en måltid och sade till Israels konung: Sätt fram mat och dryck åt dem, låt de äta och dricka och låt dem sedan gå till sin herre igen". Han lagade en stor måltid åt dem, och efter det att de hade ätit färdigt låter de araméerna återvända till sin herre. Därefter hände det sig att Bar Hadad åter samlade hela sin här och drog upp och belägrade Samaria. Vid den här tiden rådde det stor hungersnöd i landet. Men Elisas profetia går i uppfyllelse. Araméerna drar sig  tillbaka och lämnar all mat och kläder, silver och guld efter sig, och folket i Israel får mat.

ARAMÉERNA ÅTER BELÄGRAR SAMARIA

                      Utanför stadsporten uppehöll sig då fyra spetälska män. Dessa sade till varandra: "Varför skall vi stanna kvar här, tills vi dör?" Om vi beslutar oss för att gå in i staden nu då hungersnöd råder i staden, så skall vi dö där, om vi stannar här, skall vi också dö. Nåväl då, låt oss gå över till araméernas läger. Låter de oss leva, så får vi leva, och dödar de oss, så må vi dö". I skymningen reste de sig då upp för att gå in i araméernas läger. När de kom till utkanten till araméernas läger, då fanns ingen människa där. Herren hade låtit ett dån av stor här höras i araméernas läger. Araméerna hade dragit sig tillbaka i skymningen och övergett sina tält. När de spetälska kom nu till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och åt och drack och plundrade tälten på guld och silver och gömde det. De gick iväg och berättade detta för vakten vid stadsporten och senare meddelades det i konungens hus. Konungen steg då upp om natten, och trodde sig att det kan vara fråga om en list. Därför sade han till sina  tjänare: "Jag vill säga er vad araméerna har för händer mot oss. De vet att vi lider av hungersnöd, därför har de gått ut ur lägret och gömt sig ute på marken, för de tänker att de skall gripa oss levande, när vi nu går ut ur staden". Hans tjänare ville gå och se efter först om det var sant. Man tog då två vagnar med hästar förspända, och konungen sände iväg de och sade: "Far och se efter". Dessa for nu ända till jordan floden. Men araméerna var inte där, de hade red- an dragit sig tillbaka lämnade allt efter sig. De utskickade kom tillbaka och berättade detta för konungen. Då drog folket ut och plundrade araméernas läger. Nu fick man ett sea-mått fint mjöl för en sikel och likaså två sea-mått korn för en sikel, som Herren hade sagt (18).

BEFÄLLHAVARE NAAMAN BLIR BOTAD

                      Naaman, Bar Hadad III:s befällhavare, hade stort anseende hos sin herre konung och var högt aktad, ty genom honom hade Gud gett seger åt Aram. Han var en tapper stridsman, men spetälsk. Då Aaraméerna drog ut på strövtåg en gång förde de med sig som fånge ur Israel en ung flicka, och kom i tjänst hos Naamans hustru. Flickan sade till Naamans hustru:Ack att min Herre vare hos profeten i Samaria, så skulle denne nog befria Naaman från hans spetälska!" Då gick Naamans hustru iväg och berättade detta för konung Bar Hadad och sade: "Så och så har flickan från Israels land sagt". Konung Bar Hadad svarade: "Far dit, så skall jag sända brev till konungen i Israel". Naaman for iväg och tog med sig tio talenter silver, sextusen siklar guld och tio högtidsdräkter. I brevet som Naaman överlämnade till kungen stod det: "Nu, när detta brev kommer dig till handa, må du veta att jag har sänt till dig min tjänare Naaman, för att du må befria honom från hans spetälska. När Israels konung hade läst brevet, rev han sönder sina kläder och sade: "Är jag då Gud, så jag skulle kunna döda och göra levande, eftersom denne sänder bud till mig att jag skall befria en man från hans spetälska" Märk nu och se hur han vill komma i tvist med mig". När profeten Elisa hörde att Israels konung hade rivit sina kläder, sände han bud till konungen och lät säga: "Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom komma till mig, så skall han erfara att en profet finns i Israel". Så kom då Naaman med sina hästar och vagnar och stannade vid dörren till profetens hus. Då sände profeten ett bud ut till honom och lät säga: "Gå bort och bada dig sju gånger i Jordan, så skall ditt kött åter bli sig lik, och du skall bli ren".

                      Naaman blev vred och for sin väg, och sade: "Jag tänkte att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla Herrens, sin Guds, namn och föra sin hand fram och åter över stället och så ta bort spetsälskan. Är inte Damaskus´ floder, Abana och Parpar, bättre än alla vatten i Israel? Då kunde jag lika gärna båda mig i dem för att bli ren". Så vände han om och for sin väg i vrede. Naamans tjänare gick fram och talade till honom och sade: "Min fader, om profeten hade förelagt dig något svårt, skulle du då inte ha gjort det?  Hur mycket mer nu, då han bara har sagt till dig: `Bada dig, så blir du ren´!" Då for Naaman iväg och doppade sig i Jordan floden sju gånger, som profeten hade sagt. Hans kött blev åter sig likt, friskt som en ung gosses kött, och han blev ren. Därefter återvände han till profeten med hela sin skara och gick in och trädde fram för honom och sade: "Se, nu vet jag att ingen Gud finns på hela jorden utom i Israel. Så ta emot nu en tacksamhetsgåva av din tjänare". Men profeten svarade: "Så sant Herren lever, hans vars tjänare jag är, jag vill inte ta emot den". Fastän Naaman enträget bad honom ta emot den, ville han inte. Då sade Naaman: "Om du inte vill detta, så låt mig få så mycket jord som ett par mulåsnor kan bära. Ty jag vill inte mer offra brännoffer och slaktoffer åt andra gudar, utan endast åt Herren. Detta må dock Herren förlåta mig: när min herre (konungen) går in i Rimmons tempel för att där böja knä, och han då stöder sig vid min hand, och jag också böjer knä där i Rimmons tempel, må då Herren (Gud) förlåta mig, när jag så böjer knä i Rimmons tempel".

                     Profeten sade till honom: "Far i frid". När Naaman hade lämnat honom och farit ett stycke väg framåt, tänkte profetens tjänare: "Se, min herre har släppt denne Naaman från Aram, utan att ta emot av honom vad han hade fört med sig. Så sant Herren lever, jag vill skynda efter honom och söka få något av honom". Så gav sig då han iväg efter Naaman. När Naaman såg någon skynda efter sig, steg han skyndsamt ned från vagnen och gick emot honom och sade: "Allt står väl rätt till"? Profetens tjänare svarade: "Ja, men min herre har sänt mig och låter säga: `Just nu har två unga män, profetlärjungar, kommit till mig från Efraims bergsbyggd. Ge dem en talent silver och två högtidsträkter´. Naaman svarade: "Var god ta två talenter". Han bad Naaman enträget och knöt så in två talenter silver i två påsar och tog fram två högtidsdräkter och lämnade detta  åt två av sina tjänare, och dessa bar det framför honom. Detta gjorde tjänaren utan att profeten blev tillfrågad, men profeten kunde veta allt och därför förbarmade han sin tjänare och sade: Naamans spetälska kommer att drabba dig och dina efterkommande för evigt"? Så gick denne ut ifrån honom, vit som snö av spetälska (19).

RESIN, DEN SISTE KONUNGEN AV ARAM

SYRISK-EFRAIMITISKA KRIGET

                      Med förenade krafter ryckte Resin i Aram och Peka i Israel mot Jerusalem och försökte tvinga in Judariket i en alians mot Assyrien. De drog upp för att erövra Jerusalem och slog läger i Efraim. När det blev berättat i konungahuset i Israel skälvde konungens och hans folks hjärtan, som skogens träd skälver för vinden. Då Judas konung vägrade att gå med i alliansen begav sig Arams och Israels konung i fälttåg mot honom för att erövra Juda och jaga iväg konungen för att byta honom mot en aramé, Tabels son. Konung Resin återvann staden Elat åt Aram och jagade bort Judas män från Elot. Därefter kom araméerna till Elat och bosatte sig där. Detta krig kallas det i litteraturen "SYRISK-EFRAIMITISKA KRIGET" (20). Herren trädde fram för profeten Jesaja och sade: "Gå och möt Ahas (Israels konung) vid änden av Övre dammens vattenledning, och säg till honom: Ta dig till vara och håll dig stilla. Frukta inte och var inte modfälld i ditt hjärta för dessa rykande brandstumpar, för Resin med araméerna och för Peka, i deras förgrymmelse. Eftersom Aram med Efraim och Peka har gjort upp onda planer mot dig och sagt: "Vi vill dra upp mot Juda och slå det med skräck och erövra det åt oss och göra Tabels son till konung där". Därför säger Herren: Det skall inte lyckas, det skall inte ske. Ty Damascus är Arams huvud, och Resin är Damascus´ huvud, och om sexitiofem år skall Efraim var krossat"(21).  Herren trädde åter fram nu för Ahas och sade bl a: "det land för vars både konungar du gruvar dig skall vara öde. Herren skall låta dagar komma, sådana som inte har kommit allt ifrån den tid då Efraim skiljde sig från Juda:" De skall komma och slå ned, alla tillsammans, i bergsdalar och stenklyftor, i alla törnsår och på alla betesmarker (22). Ahas skickade sändebud till den grymme Tiglat-Pileser, och lät säga:" Jag är din tjänare och din son. Dra hit upp och rädda mig från Arams konung och från Israels konung, ty de har överfallit mig". Israels konung tog det silver och guld som fanns i Herrens hus och i kungahusets skattkamrar och sände det som gåva till honom. Han lysnade till Israels konung och drog upp och intog Gilead och Galileen. Han drog så småningom upp även mot Aram-Damascus och intog det år 732, och förde folket bort till Kir, landet mellan Elam och Babylonien.

                      På angivet sätt slutar Gamla testamentets berättelse om araméerna och Resin blev den siste konungen av (Aram)-Damaskus. Den sistnämnda händelsen utspelar sig under första hälften av 700-talet f. Kr. Därmed upphör araméernas självständighet i Aram/Syrien och Aram-Naharaim (Mesopotamien) som nation och varade i mer än fyraårhundrade, t.o.m. någon gång på 200-talet f. Kr. då araméerna återträder politiskt. Om Israel inte hade bett om den hjälpen skulle araméerna inte vara bortglömda i historien. Bröderna Aram, Juda och Israel gick i förbund två gånger tidigare mot Assyrien och stoppade deras framryckning. Men Ahas, konungen i Israel som var vid makten vid den här tiden hade säkert ångrat sig den hjälpen om han visste vad komma skall. Det dröjde 10 år efter det att Aram föll, erövrades även Israel och folket släpades i fångenskap.

Hänvisning till följande källor !

1 Citat ur "Uppslagsbok till Bibeln" s. 264.

2 Citat ur "Bibelns Länder" s. 48.                                     

3 Slaget vid Karkar anges i "Bibelns Länder" s. 47.

4 Hasael hejdar assyrierna "Bibelns Länder" s. 48.

5 Bekräftas i "Bibelns Länder" s. 47.

6 Kriget mellan Hadadeser och David anges i 2 Sam. 8, under rubrik

"Davids segrar"  och i 2 Sam. 10 "David slår Ammons barn och araméerna".

7 Berättelsen anges i 1 Kung. 15:16-21.

8 Berättelsen anges i 1 Kung. 20:1-22 under rukrik "Krig med araméerna".

9 Berättelsen anges i 1 Kung. 20:23-34 under rubrik      

10 Berättelsen anges i 1 Kung. 22 under rubrik "Profeten Mika varnar Ahab".

11 Forts. på berättelsen anges längre fram i kap. 22:29-36. "Araméerna angriper för andra gången"

12 Berättelsen om Bar Hadad II:s död anges i 2 Kung. 8:7-15.                     

13 Hasael blir konung över Aram 1 Kung. 19:15-17.                       

14 2 Kung. 10:32-33 

15 Forts. anges i 2 Kung. 13:7

16 2 Kung. 13-22

17 2 Kung. 13:23 

18 2 Kung. 7:3-16 

19 Berättelsen om befällhavare Naaman anges i 2 Kung. 5:1-27.

 20 "Syrisk-Efraimitiska kriget" anges i  Svenskt Bibliskt Uppslagsverk s. 377.                          

21 Jes. 7:16-19 

22 Jes. 7:1-8

Artiklarna som publiseras på denna sida representerar enbart dess författares åsikter och inte webmaster åsikt

 | Start |