SANKT NICOLAUS

 - BARNENS SKYDDSHELGON -

Aram Baryamo

2016-12-12

 Historien om Sankt Nicolaus börjar på kristendomens tredje århundraden. Sankt Nicolaus var biskop av Myra i Lykien på 300-talet. Han blev känd för sin givmildhet för att hjälpa utsatta människor i nöd. Sankt Nicolaus var son till en mycket rik man och när föräldrarna dog beslutade han sig att skänka ärvda rikedomar till deras ära.

 Sankt Nicolaus är mest känd för att ha hjälpt en utsatt granne med tre döttrar som han räddade ur hungersdöden. När han fick reda på familjens fattigdom knöt han en guldklimp i en duk och kastade den nattetid genom fönstret i den fattiges hus. Dagen därefter fann familjefadern guldet och kunde sedan gifta bort sin äldsta dotter. Någon tid därefter fann mannen ytterligare en guldklimp i sitt hus. Han beslöt sig nu för att vaka på nätterna och komma Nicolaus på spåret. Efter en längre tid hände det sig igen att Sankt Nicolaus en natt kastade en dubbelt så stor summa guld in genom fönstret i mannens hus. Denna gång skyndade mannen efter Sankt Nicolaus och höll i hans fötter och ropade: ”Låt mig se ditt ansikte”, vilket Sankt Nicolaus gjorde. Mannen kände nu igen sin granne, men måste lova honom att inte säga något för någon. Så räddade Sankt Nicolaus den fattige familjen ur hungersnöden. Denna berättelse ligger till grund för seden i den kristna världen att ge barnen presenter under juldagarna.

Utsågs till biskop

Sankt Nicolaus var från början präst och var född av kristna föräldrar. Hans far var den fromme och rike handelsmannen Theofanes (Eufemius) och hans mor hette Nonna och var syster till biskopen av Myra som också hette Nicolaus. Under hans unga år som präst hände det sig att biskopen i Myra dog. Biskoparna i dem närliggande länderna samlades för att välja en ny biskop över Myra. Under deras närvaro sade en röst till dem: ”Den präst som skall bli biskop är den som först kommer till morgonsången, och hans namn är Nicolaus.” De närvarande biskoparna tvingade dagen därefter Nicolaus att sätta sig på biskopsstolen, mot hans vilja.

 Under hans tid som biskop räddade Sankt Nicolaus många från dödsstraff och hungersnöd. Han skall också ha räddat Myras invånare från hungersnöden då det rådde brist på mat i staden. När han fick veta att några fartyg anlänt till Myra skyndade han sig till hamnen och förmådde skepparen att lämna 100 säckar säd från varje fartyg till dem hungrande i staden.

 Sankt Nicolaus har blivit skyddshelgon för barn, sjömän, fiskare, köpmän och falskeligen anklagade personer och ångerfulla tjuvar och fångar, med flera … Han vördas helgon i Oriantalisk-Ortodoxa Kyrkan, Östortodoxa Kyrkan och Katolska Kyrkan. På grund av att han dog den 6:e december så håller många kristna kyrkor hans minne denna dag, även den Syrisk-Ortodoxa Kyrkan är trogen denna tradition. I många katolska länder får barnen än idag sina julklappar den 6:e december, Sankt Nicolaus dagen. I motsats till det så firade den äldsta kristendomen Jesus födelse den 6:e januari. Men på 300-talet flyttade man dagen till den 25 december när det är mörkast på året.

Att Jesus födelsedag sattes till just 25:e december

är en följd av ett dekret från påven Julius I år 345.

Den Syrisk-Ortodoxa Kyrkan av Antochia höll vid sin gamla julfirande fram till 1940-talet, då den gick över till nya datumet 25:e december. Enligt legenden skall Sankt Nicolaus ha deltagit i kyrkomötet i Necea år 325, då den grekiske prästen Arius lära om Guds två olika naturer fördömdes. Det sägs att Sankt Nicolaus skall ha delat en örfil till den falska grekiske prästen.

I den ortodoxa och katolska traditionen avbildas Sankt Nicolaus alltid som biskop med en biskopsskrud (mitra) med ett kors på, och en biskopsstav. Det brukar finnas med på bild även tre jungfrur och tre guldskulor. I vänstra handen håller han i en bok och gör en välsignelsegest med den högra. Ibland brukar han ha tre gossar i ett kar som attribut. Han skall nämligen ha uppväckt och döpt tre gossar, som värdshusvärd hade låtit slakta, stycka och gömma i ett kar.

 Årtalet om Sankt Nicolaus födelse och bortgång är osäkra. Vissa källor anger att han föddes den 5 mars år 280 eller 286 i Patara i Lykien (dagens Xanthos i Turkiet).  Han skall ha dött den 6:e december 343 eller 351 i Myra i Lykien, (dagens Demre i Turkiet). Sankt Nicolaus helgedom, en basilika finns i di San Nicola i Bari, Italien. Det var en sjörövare från Bari med 62 besättningsmän som räddade helgonets kvarlevor åt kristenheten 9 maj 1087 och förde dem till Italien. När Sankt Nicolaus blev helgonförklarad är okänd, men han helgonförklarades på grund av för sin givmildhet mot de fattiga och främst barnen.

Hans härkomst dold i dunkel

Sankt Nicolaus etnicitet anges inte överhuvudtaget i någon form av litteratur. I det område han levde i närheten av Antochia på den tiden befolkades främst av araméer-syrianer. Och enligt ställföreträdaren för den Syriska-Orotdoxa Kyrkan ”Mor Clemis Augin Kaplan” vid sitt besök 1994 i Mor Afrem Kyrkan i Södertälje skall Sankt Nicolaus vara arameisk-syriansk till härkomst. I en artikel om Sankt Nicolaus av den förra syrianske Patriarken Mar Ignatius Zakka I Iwas (1980-2014) i patriarkatets tidning ”Fateryarkhutho” nämner han Sankt Nicolaus som ”Zokhe”, vilket på arameiska betyder ”fägring”, därifrån har vi i den syrianska traditionen fått namnet Mor Zokhe för Sankt Nicolaus. Det skrivs att Sankt Nicolaus som spädbarn vägrade att dia mjölk på onsdagar och fredagar då dessa var fastedagarna. Denna kristna fastetradition, att avstå från animaliska produkter (fettprodukter) med tillåtelsen endast veganmat på onsdagar och fredagar, håller nämligen syrianerna fortfarande vid ännu idag. Av hans namn att döma behöver det inte betyda att han var av grekisk härkomst. Det som är förbluffande i västvärlden är att man sällan anger personens härkomst, om denne är betydelsefull i historien och har icke europeisk härkomst, därför så döljer man det ofta. Exempelvis är den syrianska kejsarinnan Theodoras härkomst som var dotter till en syriansk präst är också dold i västerländsk litteratur.

I dem engelskspråkiga länderna är jultraditionens betydelsefulla man känd som S:t Nicole eller Santa Claus. S:t Nicole, med röda kläder och vitt skägg, skapades av Coca-Cola företaget 1931 i en reklam på Cola-glaset. Den hade ett sådant genomslag att den påverkade Sankt Nicolaus bilden över hela världen. Varje år härmar vi denna Sankt Nicolaus eller S:t Nicole, rödklädda och vittskäggiga, delar ut presenter och gläds, små som stora, åt traditionen med frasen HEDO BRIKHO, MARY CHRISTMAS.