DEN NYA BETECKNINGEN ASSYRIER

                      Från slutet av 60-talet i samband med migrationen till Sverige och övriga Västeuropa har det pågått nästan oavbrutna debatter och diskussioner om namnfrågan bland vårt folk världen runt. Debatterna eller diskussionerna handlar förstås om vilka härstammar vi ifrån? I vilken kultur har vi våra rötter, i den gamla arameiska eller den assyriska kulturen? När vi studerar denna fråga i litteratur eller tar del av forskarnas resultat om vårt folks historiska tillhörighet hänvisar alla till den arameiska kulturen. Trots det har de Assyriska organisationerna inte tagit hänsyn till eller vill acceptera detta. 

                      Beteckningen assyrier är en återskapelse av västerländska arkeologer och missionärer. Dess historia börjar i början av 1800-talet. Efter cirka 2400 år ha lägat i graven lyckades den engelske arkeologen Henry Layard få den att återupplivas bland massmedia och historikerna. Sedermera lyckades missionärerna från den anglikanska kyrkan som var verksamma i Orienten sprida den även bland vårt folk, kaldéerna och nestorianerna (östsyrianska kyrkan). Missionärerna hjälpte östsyrianerna med förnödenheter och migration till Amerika. Med tiden fick beteckningen assyrier fäste hos de och började tillämpa den på sig själva.

                      Spridningen av denna beteckning bland den syriansk-ortodoxa gruppen (västsyrianerna) fick sitt fäste i på slutet av 60-talet. De nymigrerade syrianerna i Sverige betecknades av myndigheterna som assyrier. I början av migrationstiden var den assyriska beteckningen inte vanligt för suryoyerna, utan den kom som en smygande term genom det svenska språket och fastnade så småningom. De nyanlända migranterna kallade sig på det egna språket suryoye, vilka var inte medvetna om den assyriska beteckningens innebörd och trodde att det är deras suryoyo namn på svenska. Syrianerna behärskade inte detta främmande språk, svenska, tillräckligt för att förhindra att betecknas eller kallas assyrier. Så småningom fick syrianerna reda på att beteckningen assyrier är härlett från ett annat folk. Det var inte deras eget namn som skulle kunna användas för de i det svenska språket.

                      Fåtal av de nymigrerade suryoyerna, främst de unga, acceptera denna beteckning på sig själva med myndigheternas inverkan, och därmed fick den Assyriska Rörelsen fotfäste även hos västsyrianerna. Det är inte så som många tror i den assyriska rörelsen, för att den använder beteckningen assyrier,  är dess medlemmar också assyrier.

                     De som accepterade denna beteckning var unga till åren och okunniga i sin historia, samtidigt var de varmblodiga. Efter att ha använt denna beteckning på sig själva och den stora vågen av suryoyerna kom till Sverige på slutet av 1975 släpade de även sina närmaste släktingar under denna beteckningen, och på så sätt fortsatte rörelsens inverkan.

                   Så småningom det upptäcktes att beteckningen assyrier var inte syrianerna riktiga namn, vilka de unga i denna grupp försökte tillämpade även på de återstående suryoyerna, uppstod det livliga diskussioner. Sedan dess har diskussionerna varit nästan oavbrutna och splittringen vart ett allvarligt faktum.

                      Det är viktigt nämna att beteckningen assyrier spreds inte från allra första början av personer bland vårt folk, utan av myndigheterna som hjälpte de nymigrerade suryoyerna med bostad och föreningslokaler. Vissa myndigheter har uppträtt och uppträder fortfarande destruktiva mot vissa folkgrupper. Myndigheterna betecknade i registren vårt folk som assyrier, vilket man hittills tror att det var suryoyerna själva som betecknade sig som assyrier. Enligt den information man fick från en av de första migrerade suryoyerna skall en av myndighets ansvariga ha sagt: “Vi lägger stora pengar på att få er splittrade”. Genom att ha skapat beteckningen assyrier bland vårt folk och beteckna en grupp av oss som assyrier har det varit en lyckat process för myndigheterna. 

                      Beteckningen assyrier bör slopas

                      Det är just beteckningen assyrier som håller vårt folk splittrat. Det finns inget annat botemedel för vårt folks återförening än att avskaffa den assyriska beteckningen. Inte nog med att medlemmarna i den assyriska rörelsen använder denna beteckning på sig själva så hänvisar de till dem gamla assyriernas historia som sitt eget, och ur den bildar sig kultur och idenditet.

                        Återförening

                      Vårt folk har genomlidit stora splittringar tidigare, massakrer och förföljelse varit ett historiskt faktum i vårt långa historia, vilket återspeglas i vår tillvaro. Det är viktigt att vi nu vaknar med alla våra sinnen och beskådar den situationen vi befinner oss i idag. Det får bara inte fortsätta att vårt folk förblir splittrat under flera beteckningar och med flera grupper. Det är aldrig försent att vakna eller ändra beteckning till den ursprungliga, den historisk korrekta beteckningen ARAMEER eller SURYOYE.

                      Man hoppas att alla våra organisationer och deras medlemsföreningar ska uppta sitt ursprungliga arameiska namn för att få slut på en 30 årig lång konflikt om våra historiska rötter som är väldokumenterade till den arameiska. Att hävda det inte spelar någon roll vilken benämningen man tillämpar på sig själva, är ingen bra ursäkt. Det spelar viktigt roll vilken benämning man tillämpar på sig själva. Man kan inte ta en benämning som ett annat folk har haft och tillämpa den på sig själva, den måste komma ur den egna historien, dvs den arameiska. 

                      Det är på tiden att vårt folk förenar sig för att tillsammans vara vaksamma mot omvärlden och för att  inte drabbas åter av en olöslig splittring som det skedde i vår kyrka tidigt i historien. Som en enande kraft med ETT NAMN för ETTT FOLK skulle vårt strävan efter de mänskliga rättigheterna både i migrant- och hemländerna ge större effekt.