A S S Y R I E N S  U N D E R G Å N G !

                      Ashurierna -vilka var dem?

                      Dem gamla ashurierna som vi känner till från litteratur var ursprungligen ett stamfolk bestående av hurriterna, metenerna och amoriterna. Dem levde i den östra delen av floden Tigris. Deras kärnområde, eller dem få städer dem upprättade, hamnade vid Tigrismynning. Landet hamnade i nordöstra Mesopotamien i ett treangelformat område mellan floden Tigris och dess biflod Zab. Deras land var litet och bestod enbart av ett tiotal få städer.

                      Ashurierna var inte många till antalet, dem var väldigt få. Dem var ett krigarfolk som uppträdde som barbarer under levnadstiden. Man får den uppfattningen om dem från litteraturen som om dem var odjur. Några kulturella genier var dem dock inte. Dem hade ärvt babyloniernas kultur, språk, skrift  och religion. Deras kulturskapare bestod ur andra nationaliteter, såsom hetiiter, kassiter och araméer, eller av människor som tillfångatogs. Det berättas i litteratur att ashuriernas kungar kunde varken läsa eller skriva, dem kunde inte ens stava till sina egna namn, ett analfabeteiskt folk.

                      Assyrierna -ett barbariskt folk!

                      Dem gamla ashurierna var det barbariska folket som framträtt i Främre Orientens historia. Deras kungar var besatta av makt och grymhet. Det förtryck dem tillämpade mot grannfolken och hur omänskligt  och på vilket grymt sätt fångarna fick sitt straff är nästan obeskriftligt. Det berättas om dem att dem brände sina fienden levande, eller spetsade dem på pålar. Dem prydde väggarna i sina palats med människohud, eller byggde pyramider av människoskallar. Under ashurierna levnadstid var det mycket oroligt i regionen, det ena kriget avlöste den andra. Det är först efter Ashuriens undergång som regionen stabiliserades och freden blev ett faktum.

                      En av deras kungar Salmanassar blev beryktad för sin grymhet. Han lätt sticka ögonen på 14 400 fängslade krigare. Hans efterträdare Tukulti-Ninurta I, efter att ha provocerat Babylons kung till krig, sänder en armeexpidition till staden och förstör dess murar. Ett skoningslöst blodbod föranstaltades på Babylons invånare. Babylons kung kastrerades. Dem gjorde massvisa deporteringar av grannfolken till olika områden för att bryta samhörigheten.

                      Ashurnasirpal II skapade rykte om sig som den brutalaste och mest skoninglöse kungen Ashurien haft. Motståndarna hade att välja mellan fullständigt kapitulation eller förintelse. Fruktan för hans grymma metoder; pålspetsning, hudflängning, och massavrättningar spreds i området. Dem stupades avhuggna huvuden staplades upp i pyramider. Dem som han tilltogs skar han näsa och öronen på. Ledarna lät han hudflängas eller spätsas levande. Städerna lät han plundras, stävlas och brännas. Men detta överhöghet, barbari och skoningslöshet varade inte i all evighet.

                      Assyrierna utplånas!

                      I början av 600-talet f Kr sjönk Ashuriens makt. Nya folk började träda fram i området. Skyterna från Sydryssland, mederna från norr och öster och kaldéerna (Babyloniens araméer) söderifrån gör sig redo att angripa Ashurien. År 626 f Kr tar den kaldeiske ståthållaren Nabopolesar makten i huvud staden Babylon.  År 616 hade han lagt hela Babylonien under sin spira och började gå från försvar till offensiv. Nabopolesar med sina styrkor och Kyaxares styrkor från Medien blir nu ett allvarligt hot mot Ashurien. Nabopolesar utvidgade sin makt steg för steg mot norr, där Ashurien låg.

                      Och inom kort tid skulle Ashurien gå under. Dem tre politisk viktiga städerna för ashurierna ödelades den ena efter den andra av dem allierade. År 615 marscherar Kyaxares styrkor mot Arrapha och intog den, ett skoningslös blodbad sker på stadens invånare. I september året därefter 614 stod nu Ashur i tur och förstördes till grund. Staden plundras och skövlas och med sina starka murar raseras, befolkningen utplånas. Nu stod huvudstaden Ninive i tur.

                         År 612 f Kr marscherar Nabopolesar och Kyaxares förenade styrkor in i hjärtat av Assyrien, Ninive och belägrar staden. Trots sina starka murar föll Ninive efter tre månader, sedan förstördes dess vattenledningar. Nu följde en fruktansvärd förödelse. Hela den enorma staden med hundra tusentals invånare lades i aska och ruiner. Assyrien faller från höjden av makt till fullkomligt undergång och repar sig aldrig från detta slag.

                         Ashurien överöstes av allt det hat som landet hade skapat i grannfolkens hjärtan. Dem gamla ashuriernas historia slutar vid denna tid, mellan år 626-605 f Kr. Det är mycket sällsynt att läsa i litteraturen om några insatser, kulturella som politiska, som dem gamla ashurierna gjort tiden före 600-talet f Kr. Detta innebär att assyriernas historia slutar i början av 600-talet fKr och därmed försvinner Assyrien från kortan för alltid.

                      Nahums profetia om Assyriens undergång.

                      Tar vi del av Gamlatestamentet som informerar oss om Assyrien slut märker man att assyriernas dagar var räknade. Nahum hade i sina profetior sett Assyriens undergång som ett tecken på Guds straffande rättvisa; ”Dina herdar har slumrat in, du Assurs kung, dina väldiga ligger i ro. Ditt folk är förskingrat uppe i bergen, och ingen församlar det. Det finns ingen bot för din skada, oläkligt är ditt sår. Alla som hör vad som har hänt dig klappar i händerna över dig. Ty vem drabbade ej ständigt din ondska (Nah 3:18-19).

                      Se, jag skall vända mig mot dig, säger Herren, jag skall lyfta upp ditt mantelsläp over ditt ansikte och låta folkslag se din blygd och kungariken din skam (Nah 3:5).  Var och en som ser dig skall sky dig och skall säga: ”Ninive är ödelagt, men vem kan tycka synd om det”? Ja, var finner man någon som vill trösta dig? (Nah. 3:7).

                      En folkförskingrare drar upp mot dig-bevaka dina fästen (Nah 2:1). Ödeläggelse och förödelse och förstörelse! Förfärade hjärtan och skälvande knän! Darrande höfter överallt! Allas ansikten har skiftat färg (Nah 2:10). Ve dig, du blodstad, alltigenom så full av lögn och våld, du som aldrig upphör att röva! Hör, piskor smäller! Hör, vagnshjul dånar! Hästar jagar fram, och vagnar rullar iväg. Rytare kommer i fyrsprång, svärden blänker, och spjuten blixtrar. Slagna ser man i mängd och lik i stora hopar. Ingen ände är på döda, man stupar över döda (Nah 3:1-3).

Källor:                Atlas över Mäsklighetens historia, sd 16.    

Tidens Världshistoria, sd 31

                            Bonniers-Flodrikena, sd 241-242, 246 & 289.