A S S Y R I
E N S U N D E R G Å N G !
Ashurierna -vilka var dem?
Dem gamla
ashurierna som vi känner till från litteratur var ursprungligen ett
stamfolk bestående av hurriterna, metenerna och amoriterna. Dem levde i
den östra delen av floden Tigris. Deras kärnområde, eller dem få städer
dem upprättade, hamnade vid Tigrismynning. Landet hamnade i nordöstra
Mesopotamien i ett treangelformat område mellan floden Tigris och dess
biflod Zab. Deras land var litet och bestod enbart av ett tiotal få
städer.
Ashurierna
var inte många till antalet, dem var väldigt få. Dem var ett krigarfolk
som uppträdde som barbarer under levnadstiden. Man får den uppfattningen
om dem från litteraturen som om dem var odjur. Några kulturella genier var
dem dock inte. Dem hade ärvt babyloniernas kultur, språk, skrift och
religion. Deras kulturskapare bestod ur andra nationaliteter, såsom
hetiiter, kassiter och araméer, eller av människor som tillfångatogs. Det
berättas i litteratur att ashuriernas kungar kunde varken läsa eller
skriva, dem kunde inte ens stava till sina egna namn, ett analfabeteiskt
folk.
Assyrierna -ett
barbariskt folk!
Dem
gamla ashurierna var det barbariska folket som framträtt i Främre
Orientens historia. Deras kungar var besatta av makt och grymhet. Det
förtryck dem tillämpade mot grannfolken och hur omänskligt och på vilket
grymt sätt fångarna fick sitt straff är nästan obeskriftligt. Det berättas
om dem att dem brände sina fienden levande, eller spetsade dem på pålar.
Dem prydde väggarna i sina palats med människohud, eller byggde pyramider
av människoskallar. Under ashurierna levnadstid var det mycket oroligt i
regionen, det ena kriget avlöste den andra. Det är först efter Ashuriens
undergång som regionen stabiliserades och freden blev ett faktum.
En
av deras kungar Salmanassar blev beryktad för sin grymhet. Han lätt sticka
ögonen på 14 400 fängslade krigare. Hans efterträdare Tukulti-Ninurta I,
efter att ha provocerat Babylons kung till krig, sänder en armeexpidition
till staden och förstör dess murar. Ett skoningslöst blodbod
föranstaltades på Babylons invånare. Babylons kung kastrerades. Dem gjorde
massvisa deporteringar av grannfolken till olika områden för att bryta
samhörigheten.
Ashurnasirpal
II skapade rykte om sig som den brutalaste och mest skoninglöse kungen
Ashurien haft. Motståndarna hade att välja mellan fullständigt
kapitulation eller förintelse. Fruktan för hans grymma metoder;
pålspetsning, hudflängning, och massavrättningar spreds i området. Dem
stupades avhuggna huvuden staplades upp i pyramider. Dem som han tilltogs
skar han näsa och öronen på. Ledarna lät han hudflängas eller spätsas
levande. Städerna lät han plundras, stävlas och brännas. Men detta
överhöghet, barbari och skoningslöshet varade inte i all evighet.
Assyrierna
utplånas!
I början av
600-talet f Kr sjönk Ashuriens makt. Nya folk började träda fram i
området. Skyterna från Sydryssland, mederna från norr och öster och
kaldéerna (Babyloniens araméer) söderifrån gör sig redo att angripa
Ashurien. År 626 f Kr tar den kaldeiske ståthållaren Nabopolesar makten i
huvud staden Babylon. År 616 hade han lagt hela Babylonien under sin
spira och började gå från försvar till offensiv. Nabopolesar med sina
styrkor och Kyaxares styrkor från Medien blir nu ett allvarligt hot mot
Ashurien. Nabopolesar utvidgade sin makt steg för steg mot norr, där
Ashurien låg.
Och inom kort
tid skulle Ashurien gå under. Dem tre politisk viktiga städerna för
ashurierna ödelades den ena efter den andra av dem allierade. År 615
marscherar Kyaxares styrkor mot Arrapha och intog den, ett skoningslös
blodbad sker på stadens invånare. I september året därefter 614 stod nu
Ashur i tur och förstördes till grund. Staden plundras och skövlas och med
sina starka murar raseras, befolkningen utplånas. Nu stod huvudstaden
Ninive i tur.
År 612 f
Kr marscherar Nabopolesar och Kyaxares förenade styrkor in i hjärtat av
Assyrien, Ninive och belägrar staden. Trots sina starka murar föll Ninive
efter tre månader, sedan förstördes dess vattenledningar. Nu följde en
fruktansvärd förödelse. Hela den enorma staden med hundra tusentals
invånare lades i aska och ruiner. Assyrien faller från höjden av makt till
fullkomligt undergång och repar sig aldrig från detta slag.
Ashurien överöstes av allt det
hat som landet hade skapat i grannfolkens hjärtan. Dem gamla ashuriernas
historia slutar vid denna tid, mellan år 626-605 f Kr. Det är mycket
sällsynt att läsa i litteraturen om några insatser, kulturella som
politiska, som dem gamla ashurierna gjort tiden före 600-talet f Kr. Detta
innebär att assyriernas historia slutar i början av 600-talet fKr och
därmed försvinner Assyrien från kortan för alltid.
Nahums profetia
om Assyriens undergång.
Tar vi del av
Gamlatestamentet som informerar oss om Assyrien slut märker man att
assyriernas dagar var räknade. Nahum hade i sina profetior sett
Assyriens undergång som ett tecken på Guds straffande rättvisa; ”Dina
herdar har slumrat in, du Assurs kung, dina väldiga ligger i ro. Ditt folk
är förskingrat uppe i bergen, och ingen församlar det. Det finns ingen bot
för din skada, oläkligt är ditt sår. Alla som hör vad som har hänt dig
klappar i händerna över dig. Ty vem drabbade ej ständigt din ondska (Nah
3:18-19).
Se, jag skall
vända mig mot dig, säger Herren, jag skall lyfta upp ditt mantelsläp over
ditt ansikte och låta folkslag se din blygd och kungariken din skam (Nah
3:5). Var och en som ser dig skall sky dig och skall säga: ”Ninive är
ödelagt, men vem kan tycka synd om det”? Ja, var finner man någon som vill
trösta dig? (Nah. 3:7).
En
folkförskingrare drar upp mot dig-bevaka dina fästen (Nah 2:1).
Ödeläggelse och förödelse och förstörelse! Förfärade hjärtan och skälvande
knän! Darrande höfter överallt! Allas ansikten har skiftat färg (Nah
2:10). Ve dig, du blodstad, alltigenom så full av lögn och våld, du som
aldrig upphör att röva! Hör, piskor smäller! Hör, vagnshjul dånar! Hästar
jagar fram, och vagnar rullar iväg. Rytare kommer i fyrsprång, svärden
blänker, och spjuten blixtrar. Slagna ser man i mängd och lik i stora
hopar. Ingen ände är på döda, man stupar över döda (Nah 3:1-3).
Källor:
Atlas över Mäsklighetens
historia, sd 16.
Tidens Världshistoria, sd 31
Bonniers-Flodrikena, sd 241-242, 246 & 289.
|