DEN ARAMEISKA DROTTNINGEN

ZENOBIA av PALMYRA

-LEGENDEN SOM INTE SLUTAT ATT FASCINERA-

                 Den syrianska drottningen Zenobia var en av världens mäktigaste drottningar genom tiderna, om inte den allra mäktigaste. Zenobia var drottning i Palmyra (Tadmor) i Aram/Syrien f.o.m. 267  t.o.m 272 e. Kr.  Hennes framträdande på världshistoriens scen har hennes liv och öde inte upphört att fascinera eftervärlden. Zenobias revolt utgör en kort men mycket romantisk episod i världshistorien. Under hennes regeringstid som drottning hann hon lägga hela världen under sin spira, förutom Rom. Zenobia beskrivs i litteraturen mycket mäktig och bildad.

                             PALMYRAS INVÅNARE                                                              

               Vi vet med allsannolikhet att Palmyras invånare var araméer och bestod av 200 000 personer. Likaså att invånarna talade arameiska (riksarameiska), som var dåtidens världens språk. Vi vet också att araméerna, inte bara Palmyras araméer, -var skickliga handelsmän, och behärskade den internationella handeln under flera århundraden. De andra huvudorterna araméerna hade för karavanhandeln var; Damaskus, Aleppo, Urhoy (Edessa) och Hatra. Palmyra var en av de viktigaste huvudorterna för världshandeln och hade rykte om sig att vara en rik stad. Araméerna förde sina varor som de köpte från Indien och Kina, och sitt språk långt utöver deras lands gränser. Deras språk arameiska blev från 800-talet f.Kr. snabbt ett internationellt språk för diplomati och handeln, och erhöll sin ställning fram till 600-talet e. Kr.

                           PALMYRAS DRAMATISKA HISTORIA

               Den forna karavanstaden Palmyra har fått titeln "Öknens Drottning" och är av själva naturen avskuren  från alla länder. Staden ligger mitt i den syriska öknen, 230 km nordost från den syrianske patriarkens säte i Damaskus. Palmyras mest dramatiska historia börjar på första hälften av 200-talet e. Kr. När sassanidernas (persiska stammar) rike trätt istället för parterriket stryper de karavanlederna och stängde Palmyras handelsfaktorier. För Palmyras del som är beroende av handeln  innebar detta av största vikt. Dessa händelser bidrog till en ändring av den politiska författningen. Det var nu som en aristokratisk arameisk familj som övertog Palmyras styrelse. Septimus Odenathus och hans hustru Zenobia var de högsta ansedda medlemmarna av denna familj, som spelada en viktig roll i Roms tribulenta historia. I mitten av 250-talet hade senatorn Odenathus etablerat sig som överhuvud för Palmyra. År 253 invaderade sassaniderna Aram/Syrien, och tre år senare förstörde de östra utposten vid floden Eufrat, Durau Europos, där en hel arameisk kohort var stationerad, och Odenathus bör ha varit inblandat i dessa strider. Han beslutade sig nu att bli romarna trogen.

                      ROMS FRÄMSTE MAN I ÖST "SEPTIMUS ODENATHUS"

               År 259 började den stora sassanider-tåget, och romarnas nordarmé utanför  Urhoy blev omringad och den romerske kejsaren Valerianus blev tillfångatagen. När Odenathus nådde nyheten, i detta svåra läge kom Palmyras härskare till Roms rädning. Med hastigt hopsamlad armé besegrade han sassaniderna vid deras uttåg. Dessa hade svärmat långt över Mindre Asien, men bara för plundring. När de återvände tungt lastade med byte blev de ett lätt offer för Odenathus. År 260 var alla sassanider tillbaka på andra sidan Eufrat. Odenathus begav sig nu till Emesa (Homs) i Aram/Syrien och besegrade den kvarvarande usurpoten. Han var nu Roms främste man i öster. För sina framgångar fick han en rad titlar av Galeinus, som dessutom gav honom rätt att föra romerska legioner i fält. Genom ett krig med Persien fick han båda civila och militära myndigheter att samarbeta.

                      År 262 kom Palmyras tur att bege sig ut på fälttåg. När fälttågen började tog Odenathus med sig sin hustru Zenibia, som med sin skönhet och tapperhet väckte allas beundran. Odenathus armé lyckades återerövra Mesopotamien och trängde ända fram till den persiska huvudstaden Ktesifon, där körde offensiven fast. Araméerna och de romerska legionerna drog sig tillbaka och gränsen från partertiden trädde åter i kraft.

                      De följande åren ägnade sig Odenathus åt att återuppbygga provinserna, främst Mesopotamien, som blivit svårt härjat. Under ouppklarade omständigheter mördades Odenathus vid ett gästabud i Emesa år 265, jämte sonet Heroidianus (Hairan på aram.) som var född i ett tidigare äktenskap.

                      ZENOBIA DROTTNING AV PALMYRA

                      När Odenathus dött, tog hans änka Zenobia över styret i Palmyra. Det var i detta läge som den legendariska syrianska drottningen gjorde sitt inträde på den storpolitiska världsarenan. Som änka till Odenathus och förmyndare för sin omyndige son, Vaballathus, tog hon ledningen över Palmyras armé. De första  regeringsåren (267-270) kom att bli lugnet före stormen. Mellan 266-270 grundades av Zenobia, staden Halabiya som ligger intill Eufrat på dess västra sida. Staden förstördes efter Zenobias regeringstid, år 610 av perserna och förlorade sedan all betydelse.

ZENOBIAS KRIG MOT VÄRLDSMAKTEN

                      Våren 270 började Zenobias erövringar. Hon lyckades erövra flera romerska provinser, med ambitioner att skapa ett inspirerat imperium. Zenobia tycks att döma haft stark stöd av sina generaler. Hennes general Zabdas invaderade Egypten med en här på 70 000 man. Vid slutet av 270 nådde Zabdas Alexandria och med det var hela Egypten i Zenobias hand. Samtidigt hade härskarinnan tågat in i Aram/Syriens huvudstad Antiochia. Under 270 trängde Zenobias armé genom Mindre Asien, erövrade Ankyra (nuv. Ankara i Turkiet) och fortsatte mot bosporen. Genom att genomföra historiska uppgifter med inskrifter om Zenobias son Vaballathus erövringar kan vi få enbild av hur mycket den syrianska drottningen erövrade. Bakgrunden till Zenobias krig mot Rom anses vara handelspolitisk. Zenobia drevs inte av något hat mot Rom, vem som helst som hade en armé vid den tiden kunde ta tillfället i akt, utropa sig till kejsare och bekämpa sina medtävlare.

                      Med Egypten under sin spira kontrollerade Zenobia handeln på Indien, liksom den Roms del viktiga kornflottan som avseglade varje år. Framstöten för Zenobia kunde också leda till att nord-sydhandeln genom denna viktiga  handelspulsåder kom under hennes kontroll. Inom så kort tid hann Zenobia lägga hela världen under sin spira, förutom Rom. Att sträcka sig längre än så var mer än Rom kunde acceptera. Det finns en uppgift i biografin om att Zenobia i Aurelianus triumftåg skall ha gått framför den vagn i vilken hon tänkts göra sitt intåg mot Rom. Romarna hade säkert darrat för den syrianska drottningens växlande makt, och kanske ropade verkligen senatorn, som det står i biografin, "Rädda oss från Zenobia", när Claudius år 268 utropades till kejsare.  

ZENOBIAS HÄRKOMST

                 Zenobia som var arameiska till börden, liksom invånarna i Palmyra och hon hette egentligen Bath Zabbai, som betyder på arameiska Zabbais dotter. Hon var dotter till den framstående arameiske handelsmannen Zabbai, som vunnit berömmelse i tidigare perserkrig. Anledningen till att hon och hennes man, liksom samtliga araméerna i Palmyra hade romerska namn var när romaren Carcalla gjorde Palmyra till en "colonia" och förlänade staden år 212, varigenom araméerna erhöll romersk medborgarskap. Sedan dess bar de också romerska namn.

                             ZENOBIAS PERSONLIGHET

                      Utan tvivel måste Zenobia ha varit en fascinerande personlighet. I biografin sägs hennes självkänsla ha varit "gudalikt stor" vilket får förstås som att hon hade stort självförtro-ende. I kejsar biografin står det: Zenobia var den ädlaste och vackraste kvinnan i Östern. Hennes hy var mörk, ögonen likaså, tänderna togs för att vara pärlor och hennes röst hade en klang lik en mans. Vid offentliga möten klädde hon sig som en kejsare med mantel. Uppgifterna om Zenobias ögon, röst, hår och skönhet har alla sina litterära motsvarigheter i beskrivningar av andra kvinliga upprorsledare mot Rom, såsom: Kleopatra i Egypten och Baudicca i Britanien. Porträttet av henne är mycket positivt. Zenobia var också mycket bildad, och talade flera språk.

                     I staden Apamea grundades en filosofiskola på iniativ av kejsarinnan. Om vi gemför mellan den syrianska drottningen Zenobia och den assyriska drottningen Samiramis (Chamiram), är skillnaden stor. Medan den syrianska drottningen Zenobia var som nämnts mycket bildad och talade flera språk, kunde Samiramis och de övriga assyriska konungarna knappast stava till sina egna namn. Likheter hittar vi mellan Zenobia och den andra syrianska drottningen, Theodora, som var kejsarinna av Kostantinopel på 500-talet. Båda dessa två syrianska drottningar  hade stor intresse för litteratur. 

                      Tyvär finns ingen porträtt av Zenobia, alla skulpturer måste ha förstörts, när romarna intog Palmyra. Det finns visserligen mynt med hennes bild, med dessa kan knappast utgöra en grund för en ikonografisk studie av Zenobia. I "Världens nyheter" hittar vi en, ur fantasin, tecknad bild av Zenobia, som föreställer henne som beskådare av sitt rike.

                             Zenobia skall ha varit tapper, av många ansedd som modigare än sin man. Hon följde hären med fälttågen och marscherade även med sina soldater långa sträckor. Om hon nödvändigvis måste färdas på annat sätt, var det till häst och inte i bärstol. Dessa uppgifter är uttryck för ett ideal på den tiden då krig fortfarande gjorde anspråk på att vara skön och vacker. Att marschera med soldater var populärt, och en kvinna som stötte sin man inte bara i hemmet utan också i fält, var ett ovanligt ideal. Fastän Zenobia var kvinna fick hon titeln av perserna "konungarnas konung", som hon kunde kalla sig drottning.

                       ZENOBIA UTMANAR ROM

                 Zenobia utökade rikets gränser med Egypten och Anatolien, utropade både sin son och sig själv till kejsare. Denna utmaning var mer än Rom kunde acceptera. Vid Dunau-gränsen utropades sommaren 270 Aurelianus till kejsare. Aurelianus ingrep nu personligen. När han i en rad snabba drabningar skapat lugn längs Dunau och våren 272 begav sig österut drog det ihop sig till ett avgörande. Han intog Ankyra och fortsatte mot Antiochia. Öster om Antiochia möttes härarna, Zenobias armé och Aurelianus. Kejsaren insåg att legionerna inte hade någon chans mot Palmyras pansarkavalleri, utan skickade undan dem och lät det lätta romerska kavalleriet iscensätta en låtsad flykt. Palmyras kavalleri följde efter, men när både häst och ryttare höll på att stupa i sitt pansar, vände romarna och vann segern.

                      De överlevande av Palmyras armé drog sig till Antiochia. På natten försvann Zenobia och hennes soldater söderut, och i gryningen kunde romarna tåga in i staden. Det var i Emesa, där den egentliga huvuddelen av Zenobias här väntade, en siffra på 70 000 soldater. Härarna möttes igen. Aurelianus armé utgjordes av den romerska arméns elit. Återigen använde Aurelianus samma strategi för kavalleriet, men denna gång råkade det i vild oordning, då det sökte undgå att omringas av den numerärt överlägsna motståndaren. Zenobias armé utplånade praktiskt taget det romerksa armén av densamma.

                      PALMYRAS SÖNDERFALL

                      När segern syntes för Zenobia, sattes det tungt beväpnade romerska infanteriet in, och Palmyras folk blev massakrerat. Aurelianus intog Palmyra år 272. Palmyra överlevde inte förstörelsen. Året därpå 273 medfördes Zenobia i Aurelianus triumftåg i Rom. Återstoden av den syrianska drottningens dagar lär hon ha framlevt till hög ålder som exildrottning i sin villa i Tibur utanför Rom.Palmyras saga var nu slut och karavanerna från Österlandet sökte sig därefter fram längs andra vägar.

 Artikeln grundar sig på boken "Palmyra" som är  utgiven till fyra utställningar om Zenobias Palmyra under  rubriken "Öknens drottning", som staden har fått titeln. Utställningen gjordes under  åren 1988-89 av Medelhavsmuseet & Statens historiska Museum med hjälp av Nationalmuseet i Damaskus